Saturday 25 April 2009 photo 1/1
|
Det är nära nu. Jag kan känna smaken av smärtan att lämna mina finaste vänner och klasskamrater på min tungspets. I detta nu, vill jag inte. Jag vill inte lämna dessa fantastiska tre åren bakom mig, vill inte att något av det ska ta slut. När alla i min klass inklusive lärare stortjuter i kanon av tårar känner jag hur ofantligt rätt mitt val var sommaren 2006. Att vända på min livsstil totalt. Aldrig att jag kommer ångra. "Starkare rötter när det blåser" är en mening jag sent kommer glömma. Musikal 0609 har gått igenom _ALLT_ tillsammans. Blod, svett och tårar som det så fint heter. Bråk och diskussioner. Feedback. Alla dessa föreställningar vi skapat och tagit oss igenom. Vi har alltid varit snäppet bättre än de andra musikaleleverna och vi vet om det. Vilka vackra minnen ni har gett mig. Förstår ni det? Det var ödet att jag skulle bli antagen som första reserv i den här klassen. Ni behövde mig, jag behövde er. Helt enkelt. Folk som läser detta inlägg tror att vi är en normal klass med inga större känslor för varandra. Möjligtvis för någon. Inte många. Men vår klass.. vi är allt annat än normala. Klyschigt eller inte - vi har växt ihop till en familj. Vi är som ett fullständigt pussel. Alla bitar är olika, men passar ändå ihop. Vi har levt inpå varandra. Ett helt år på ett internat några kilometer ifrån civilisation, två år i olika lägenheter med olika människor i Sveriges stekigaste stad. Fem sjundedelar, om inte mer spenderade i veckan hemifrån. Så klart vi känner för varandra!
Det är nu cirka sju veckor till min tid på Apelryd är över. Jag har hatat och jag har älskat. Jag älskar och hatar. Men jag får inte glömma att leva i nuet. Än är det inte slut! Jag har ett MVG i engelska att roffa åt mig. Ett G i Matte. En balklänning att köpa och en student att avklara. Räkna med att jag skriver ett ännu längre inlägg om er, oss - musikal 0609 i sommar. Kände bara för att skriva av mig lite. Har varit väldigt känslomässigt utmattad den här veckan så det behövdes. Nu ska jag ge min stackars upprivna hals någonting varmt.
ur clapyourhands.blogg.se
Det är nu cirka sju veckor till min tid på Apelryd är över. Jag har hatat och jag har älskat. Jag älskar och hatar. Men jag får inte glömma att leva i nuet. Än är det inte slut! Jag har ett MVG i engelska att roffa åt mig. Ett G i Matte. En balklänning att köpa och en student att avklara. Räkna med att jag skriver ett ännu längre inlägg om er, oss - musikal 0609 i sommar. Kände bara för att skriva av mig lite. Har varit väldigt känslomässigt utmattad den här veckan så det behövdes. Nu ska jag ge min stackars upprivna hals någonting varmt.
ur clapyourhands.blogg.se
Comment the photo
jag och min glass från gymnasiet och har hållt ganska bra kontakt, trots att det är två år sedan vi tog studenten.
och du.. du kommer antagligen att älska studenten. det är så fint:)
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/flapyourhands/359705872/