Sunday 28 April 2013 photo 1/1
|
Så, alla människor har olika formers knep för att hantera sina egna känslor men när ens knep börjar ta slut vad gör man då? ._.
Jag gillar att skriva ut skiten jag känner, och det behöver ni inte gilla.
~~~~
Jag är den här typiska personen som alltid säger förlåt.. Till allt. Så fort jag upplever att jag trampar på en fel punkt hos någon annan så får jag hemskt dåligt samvete och måste/vill rätta till felet jag har gjort... Vissa jag känner har blivit sura på mig för att dom tycker att jag ber om ursäkt för mycket. Men för övrigt så ser jag inget fel med att jag säger förlåt, jag råkar bara bry mig om dom människor som jag säger förlåt till mycket. <3
Sen har vi den här andra delen som är halvt dålig, så fort något sker som bråk eller liknande så klandrar jag alltid mig själv för det. Av någon anledning så berättar min hjärna för mig att allt sånt som händer är mitt fel. Vilket inte alltid är sant.. Men jag skyller alltid på mig själv och blir sedan den här personen som sitter med ångest och gråt i halsen för att lista ut vad fan det är för fel jag gör hela tiden. Vilket suger ganska hårt.
Jag klarar knappt av att ha en människa i mitt liv som står mig nära. När en person som jag verkligen älskar och bryr mig om kommer för nära in på mina känslor, bakgrund och annan skit så slutar det med att jag ber han/hon att dra åt helvete. Rädd för att människan jag håller kär ska få se hur jag är och lämna mig. Men i slutändan så lämnar dom mig i vilket fall som helst, för jag gör något fel. Jag hade en person som kom väldigt långt in i mitt liv och fick veta allt om mig, som ingen annan fick veta.. För jag litade på henne.. Men denna personen började ta sitt avstånd sakta och säkert. Jag klandrar fortfarande mig själv och saknar henne även om hon inte bryr sig ett piss om mig längre.
Jag vet inte vad jag är, haha ibland så har jag svårt att förstå vad jag är. Är jag en snäll person eller är jag en hemsk person? Eftersom jag är kind of ensam så måste det antyda på att jag gör något hemskt som skrämmer iväg andra människor. Men jag blir fortfarande omtyckt och får höra att jag är en snäll person?
Jag är ganska störd, jag har mina problem som många andra människor också har. Även om jag skyller på mig själv, jagar iväg människor som börjar lära känna mig för mycket ..Så kan jag fortfarande säga att jag gillar mig själv. ;D
För jag har en ganska awesome sida hos mig också.. Men ibland så får man stå ut med den rubbade sidan också.
Så.. ja... ok.. Jag ville bara skriva av en massa skit som har funnits i mina tankar. xd
~~~~
Känner ni till den här känslan när ni är madly in love men personen ni har känslor för inte vet vad han/hon känner tillbaka?
Så... Jag har nu träffat på en old kompis som även är ett extremt gammalt ex. Under 5-6 år så har han alltid funnits i mina tankar. Vilket har känts lite konstigt, han var även den första killen jag gillade. Helt från ingenstans så tog denna killen kontakt med mig igen, för någon månad sen. Överdrivet ärlig som jag är så sa jag till honom att jag fortfarande gillade han. Vilket blev nog weird för han.. Men sanningen ska fram.
Efter jag berättade om hur jag kände så började vi träffas och mina känslor växte.. Otroligt snabbt och mycket. Jag kan ärlig talat säga att jag älskar han, vilket känns överdrivet amazing att bara få tänka på dom orden. <3
Jag har aldrig haft såna här brutala känslor. Jag trodde jag hade dom här typiska "åh jag älskar dig så det gör ont" för ett av mina ex.. Men dom känslorna jag har nu för denna killen är verkligen hemska.. Men så fucking underbart samtidigt.
Ibland så kan jag känna mig som en desperat liten stalker som bara vill få ha han hos mig, men jag känner mig ändå så lycklig. Även om det händer att han har sagt/gjort saker som kan få mig till att gråta mig själv till sömns.. Och det kan kännas som om någon gräver ut mitt hjärta med en trubbig sked så är jag fortfarande glad över att jag gillar han.. Och inte någon annan. Eftersom han är min kompis och jag litar på han mer än någon random snubbe som flörtar med mig.
Ok, jag är väl olyckligt kär men samtidigt inte. x)
//Jag vet inte varför men det är ganska fun att få berätta om saker som jag gillar/stör mig på inför randoms som kanske läser det. //
Jag är för lat för att rätta till min stavning och grammatik, gilla läget!
Blö sa fisken.
~~~~
Sen har vi den här andra delen som är halvt dålig, så fort något sker som bråk eller liknande så klandrar jag alltid mig själv för det. Av någon anledning så berättar min hjärna för mig att allt sånt som händer är mitt fel. Vilket inte alltid är sant.. Men jag skyller alltid på mig själv och blir sedan den här personen som sitter med ångest och gråt i halsen för att lista ut vad fan det är för fel jag gör hela tiden. Vilket suger ganska hårt.
Jag klarar knappt av att ha en människa i mitt liv som står mig nära. När en person som jag verkligen älskar och bryr mig om kommer för nära in på mina känslor, bakgrund och annan skit så slutar det med att jag ber han/hon att dra åt helvete. Rädd för att människan jag håller kär ska få se hur jag är och lämna mig. Men i slutändan så lämnar dom mig i vilket fall som helst, för jag gör något fel. Jag hade en person som kom väldigt långt in i mitt liv och fick veta allt om mig, som ingen annan fick veta.. För jag litade på henne.. Men denna personen började ta sitt avstånd sakta och säkert. Jag klandrar fortfarande mig själv och saknar henne även om hon inte bryr sig ett piss om mig längre.
Efter jag berättade om hur jag kände så började vi träffas och mina känslor växte.. Otroligt snabbt och mycket. Jag kan ärlig talat säga att jag älskar han, vilket känns överdrivet amazing att bara få tänka på dom orden. <3
Jag har aldrig haft såna här brutala känslor. Jag trodde jag hade dom här typiska "åh jag älskar dig så det gör ont" för ett av mina ex.. Men dom känslorna jag har nu för denna killen är verkligen hemska.. Men så fucking underbart samtidigt.
//Jag vet inte varför men det är ganska fun att få berätta om saker som jag gillar/stör mig på inför randoms som kanske läser det. //
Annons
Comment the photo
Fleaur
Sun 28 Apr 2013 23:07
Låter lite random att du gör det. :o
Ja asså.. Det är väl en upp och ner sak med han hela tiden. Men jag är ändå glad.
Ja asså.. Det är väl en upp och ner sak med han hela tiden. Men jag är ändå glad.
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/fleaur/514112714/