Monday 17 May 2010 photo 2/2
![]() ![]() ![]() |
that was then - now its all gone
jag har försökt, men det verkar helt lost
men vad ska man förvänta sig egentligen..
det ska alltid vara jag, jag ska ta initiativet, jag som ska prata, jag som ska ringa.. alltid jag !
du som säger att du hatar när du ger och ger men aldrig får nåt tillbaka, nu har jag ändå försökt men det verkar inte vara tillräckligt bra, eller så är det jag som inte duger, efter alla gånger som du har stått på din manns sida eftersom han tydligen är felfri och att det alltid är jag som gör nåt fel. jag är trött på att jag aldrig kan göra nåt som är rätt, dom senaste gångerna vi pratade i telefonen så bråkar vi. du berättar vad jag gör för fel, men du berättar aldrig nåt som är positivt. din värld handlar om min bror och din mann, jag är mer som en börda för dig. var jag ens den dottern du ville ha ? du berättade alltid vad mina tjejkompisar hade som inte jag har. du t o m stod vid dörren i hallen när din mann slog mig. vad är du för morsa egentligen?
jag minns den tiden när jag var liten och jag fick bo hos min morfar eftersom du jobbade nästan ihjäl dig för att vi skulle klara oss. det var den tiden som du var en god morsa, du var den morsan jag ville ha, du var den bästa i mitt liv, men nu verkar allt vara förlorad. du bryr dig inte längre.
jag får tårar av allt detta, för att jag vill ju såklart ha min morsa i mitt liv, du har så mkt mer att uppleva om mitt liv och inte minst om min brors liv, men jag orkar inte av att ha det såhär, gå runt och må dåligt över alla saker du har berättat om att jag måste förbättra.. listan verkar inte ta slut. gå runt och tänka på att : jag måste ringa dig snart för annars blir det krig.
du blänger på mig när du ser mig i affären, både du och din mann gör det. hur kul tror du egentligen att det är när du blänger på mig? tror du att det känns inbjudande för mig att gå fram till dig och säga hej?..
du har iaf gjort ditt val, och jag tänker inte tvinga dig. om det känns bra för dig att inte ha din dotter kvar i ditt liv, så är det lugnt. jag har aldrig pressat dig till det. men det känns.. klart som fan att det känns, men jag är osäker på om du ens känner nåt.
förlåt för att jag gjorde dig besviken.
jag har försökt, men det verkar helt lost
men vad ska man förvänta sig egentligen..
det ska alltid vara jag, jag ska ta initiativet, jag som ska prata, jag som ska ringa.. alltid jag !
du som säger att du hatar när du ger och ger men aldrig får nåt tillbaka, nu har jag ändå försökt men det verkar inte vara tillräckligt bra, eller så är det jag som inte duger, efter alla gånger som du har stått på din manns sida eftersom han tydligen är felfri och att det alltid är jag som gör nåt fel. jag är trött på att jag aldrig kan göra nåt som är rätt, dom senaste gångerna vi pratade i telefonen så bråkar vi. du berättar vad jag gör för fel, men du berättar aldrig nåt som är positivt. din värld handlar om min bror och din mann, jag är mer som en börda för dig. var jag ens den dottern du ville ha ? du berättade alltid vad mina tjejkompisar hade som inte jag har. du t o m stod vid dörren i hallen när din mann slog mig. vad är du för morsa egentligen?
jag minns den tiden när jag var liten och jag fick bo hos min morfar eftersom du jobbade nästan ihjäl dig för att vi skulle klara oss. det var den tiden som du var en god morsa, du var den morsan jag ville ha, du var den bästa i mitt liv, men nu verkar allt vara förlorad. du bryr dig inte längre.
jag får tårar av allt detta, för att jag vill ju såklart ha min morsa i mitt liv, du har så mkt mer att uppleva om mitt liv och inte minst om min brors liv, men jag orkar inte av att ha det såhär, gå runt och må dåligt över alla saker du har berättat om att jag måste förbättra.. listan verkar inte ta slut. gå runt och tänka på att : jag måste ringa dig snart för annars blir det krig.
du blänger på mig när du ser mig i affären, både du och din mann gör det. hur kul tror du egentligen att det är när du blänger på mig? tror du att det känns inbjudande för mig att gå fram till dig och säga hej?..
du har iaf gjort ditt val, och jag tänker inte tvinga dig. om det känns bra för dig att inte ha din dotter kvar i ditt liv, så är det lugnt. jag har aldrig pressat dig till det. men det känns.. klart som fan att det känns, men jag är osäker på om du ens känner nåt.
förlåt för att jag gjorde dig besviken.
Comment the photo
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
![](http://cdn08.dayviews.com/114/_u8/_u3/_u0/_u8/_u8/u830882/1441745646_m_1.jpg)
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/flikkaen/457717996/