September
Wednesday 19 May 2010 photo 1/2
|
det fick bli en bild på brorsan, michael. snart 9 år :)
denna dagen trodde jag aldrig nånsin skulle komma och bli verklig.
jag skrev ju massa om min morsa, om allt skit. men idag tog hon faktiskt kontakt med mig igen och sa att hon ville gå en promenad med mig för att prata. jag gick hem till morsan och så pratade vi ut, det blev ingen promenad, vi satt på altanen under hela tiden.
hon erkände sina fel och sa att hon inte ville ha det såhär och att hon ville få en bättre relation med mig och vara den mamman hon en gång var före hon förlorade sig själv i det "onda".
jag berättade att jag kände det som att jag inte hade en morsa kvar i mitt liv, hon dog för flera år sen. och det sa jag rakt ut.
när jag sa det till henne så sa hon att hon var fast besluten på att.. bli en bättre morsa, den onda skulle bort och den gamla morsan som jag kände skulle komma tillbaka igen.
så nu får man vänta och se om det blir någon ändring men det tror jag faktiskt på, jag såg det i hennes ögon när hon satt där och grät att hon inte gillade läget alls. så nu känns det bra, väldigt väldigt bra och jag får bara hoppas på det bästa nu
denna dagen trodde jag aldrig nånsin skulle komma och bli verklig.
jag skrev ju massa om min morsa, om allt skit. men idag tog hon faktiskt kontakt med mig igen och sa att hon ville gå en promenad med mig för att prata. jag gick hem till morsan och så pratade vi ut, det blev ingen promenad, vi satt på altanen under hela tiden.
hon erkände sina fel och sa att hon inte ville ha det såhär och att hon ville få en bättre relation med mig och vara den mamman hon en gång var före hon förlorade sig själv i det "onda".
jag berättade att jag kände det som att jag inte hade en morsa kvar i mitt liv, hon dog för flera år sen. och det sa jag rakt ut.
när jag sa det till henne så sa hon att hon var fast besluten på att.. bli en bättre morsa, den onda skulle bort och den gamla morsan som jag kände skulle komma tillbaka igen.
så nu får man vänta och se om det blir någon ändring men det tror jag faktiskt på, jag såg det i hennes ögon när hon satt där och grät att hon inte gillade läget alls. så nu känns det bra, väldigt väldigt bra och jag får bara hoppas på det bästa nu
Visa toppen
Show footer