Tuesday 11 September 2007 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
Stjärnorna faller från himlen, sådär sakta som bara stjärnor kan en sen decembernatt. Den kalla känslan som månskenet lämmnar efter sig finns med i varje steg mänskligheten tar. Jag är på väg nu. Ljudet från den karrande snön påminner mig om min barndom, då allt var förutbestämt och planerat in i minsta detalj och jag gick i kras. Mitt liv, en isfläck som inte höll att stå på gick i sönder och blev till tusen vassa bitar som skar hål i själen. Det handlade inte om mig. Det gjorde det aldrig, men ändå var det alltid jag. Nu ser jag ljuset där bortom verkligheten. Min verklighet. Filippa 3/9 2007
Annons