Tuesday 20 October 2009 photo 1/1
|
Mitt och Daniels smultronställe!
Skickade in detta som ett bidrag till Smålandsnytt tävling "bästa läget" där TV-teamet skulle göra ett repotage om varje veckas vinnare. Aja, fick inget svar från dem om jag ska vara ärlig ;) De kanske trodde det var för bra för att va sant eller nå't, vad vet jag ;P
2009-06-26 kl. 16.00
Hej Smålandsnytt.
När jag skriver detta brev ser jag samtidigt min spegelbild i datorskärmen. Min nyklippta lugg glittrar som guld och ögonbrynen har också fått sig en solkyss. Mitt ansikte glänser av kokosnötsolja och det är lent och brunbränt. Jag är nitton år gammal och i morgon fyller jag tjugo.
Jag och min barndomsvän Daniel har lagt oss i Sandviken, ett paradis på östsidan av Råön i sjön Bolmen. Den lilla motorn längst bak kilar vi fast i sandbottnen, och nu berättar Daniel att han även bygger en liten stenbarriär kring dess propeller för att hålla båten i det "perfekta läget". Ljusblå himmel och spegelblankt vatten i Sandviken är utan tvekan det vackraste ett öga kan skåda. Jag och Daniel är ensamma i Sandviken idag. Vyn av de gröna bladen som sprudlar av energi, den i ljusgult övergående friskt gröna färgen på vassen som dansar i vinden bottnar precis jämte oss, och ger oss en spegelbild av det med ord så obeskrivliga, där ligger vi just nu i en eka och solar. Jag doppar tårna i vattnet och känner på något sätt hur jag smälter in i naturen, tänker att jag faktiskt är en del i allt omkring mig och alla andra tankar försvinner, det känns riktigt bra.
Vår portabla stereo med favoritmusik har vi med oss, ljuden som strömmar ur den förknippar vi med härliga minnen från andra sommardagar, grillkvällar och fester. Likt kor idisslar vi allt det goda i livet och efter bara några minuter är man helt lyrisk.
Stereon överröstar visserligen fågelkvittret, men det faktum att vi befinner oss mitt i naturen är påtagligt. Det lilla vita målnet på himmelen försvann precis, och solen värmen så skönt på hela min kropp. Jag hör bakom mig de stora trädkronorna vaja i vinden och bladen raspar. Men inte på ett sånt sätt som när man tappar kastruller -på ett mycket mer harmoniskt sätt. Ett knackande ljud bakom mig fick mig precis att tänka efter. Hmm, kan det vara en hackspett eller en tjäder? Jag är ingen fågelexpert men min morfar väckte ett speciellt intresse för tjädrar när jag var liten, då vi besökte en ensam hane i skogen varje helg. Just nu släppte jag den tanken då Daniel föreslog en grillkväll efter båtturen, jag tänker på marinad..
Daniel har gett sig ut på en stenpir designad av Moder Natur. Han utforskar sin tillvaro likt ett barn. Jag kommer att tänka på den där Grekiska filosofen, vars namn ju är ganska irrelevant när det gäller min beskrivning av Sandviken en fredageftermiddag. Jaja, det är sådana här tankebanor jag slumrar till med, det är bara när jag är här. Just nu är vi själva, det känns helt otroligt att ingen annan gör som vi idag. Våra föräldrar oroar sig för blåsigt väder och flytvästar, men just nu är det inget som vi tänker på.
Nu ska jag ta mig ett dopp.
Med vänliga hälsningar
John Thyr Alklid
Ljungby
Hej Smålandsnytt.
När jag skriver detta brev ser jag samtidigt min spegelbild i datorskärmen. Min nyklippta lugg glittrar som guld och ögonbrynen har också fått sig en solkyss. Mitt ansikte glänser av kokosnötsolja och det är lent och brunbränt. Jag är nitton år gammal och i morgon fyller jag tjugo.
Jag och min barndomsvän Daniel har lagt oss i Sandviken, ett paradis på östsidan av Råön i sjön Bolmen. Den lilla motorn längst bak kilar vi fast i sandbottnen, och nu berättar Daniel att han även bygger en liten stenbarriär kring dess propeller för att hålla båten i det "perfekta läget". Ljusblå himmel och spegelblankt vatten i Sandviken är utan tvekan det vackraste ett öga kan skåda. Jag och Daniel är ensamma i Sandviken idag. Vyn av de gröna bladen som sprudlar av energi, den i ljusgult övergående friskt gröna färgen på vassen som dansar i vinden bottnar precis jämte oss, och ger oss en spegelbild av det med ord så obeskrivliga, där ligger vi just nu i en eka och solar. Jag doppar tårna i vattnet och känner på något sätt hur jag smälter in i naturen, tänker att jag faktiskt är en del i allt omkring mig och alla andra tankar försvinner, det känns riktigt bra.
Vår portabla stereo med favoritmusik har vi med oss, ljuden som strömmar ur den förknippar vi med härliga minnen från andra sommardagar, grillkvällar och fester. Likt kor idisslar vi allt det goda i livet och efter bara några minuter är man helt lyrisk.
Stereon överröstar visserligen fågelkvittret, men det faktum att vi befinner oss mitt i naturen är påtagligt. Det lilla vita målnet på himmelen försvann precis, och solen värmen så skönt på hela min kropp. Jag hör bakom mig de stora trädkronorna vaja i vinden och bladen raspar. Men inte på ett sånt sätt som när man tappar kastruller -på ett mycket mer harmoniskt sätt. Ett knackande ljud bakom mig fick mig precis att tänka efter. Hmm, kan det vara en hackspett eller en tjäder? Jag är ingen fågelexpert men min morfar väckte ett speciellt intresse för tjädrar när jag var liten, då vi besökte en ensam hane i skogen varje helg. Just nu släppte jag den tanken då Daniel föreslog en grillkväll efter båtturen, jag tänker på marinad..
Daniel har gett sig ut på en stenpir designad av Moder Natur. Han utforskar sin tillvaro likt ett barn. Jag kommer att tänka på den där Grekiska filosofen, vars namn ju är ganska irrelevant när det gäller min beskrivning av Sandviken en fredageftermiddag. Jaja, det är sådana här tankebanor jag slumrar till med, det är bara när jag är här. Just nu är vi själva, det känns helt otroligt att ingen annan gör som vi idag. Våra föräldrar oroar sig för blåsigt väder och flytvästar, men just nu är det inget som vi tänker på.
Nu ska jag ta mig ett dopp.
Med vänliga hälsningar
John Thyr Alklid
Ljungby
Comment the photo
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/flschknusdelfin/418246924/