September
Tuesday 27 April 2010 photo 2/12
|
bara för sessans skull lägger jag upp denna gammla trasan
Jag tog tag i han och han vände sig.
"Det ordnar sig gumman, jag lovar, jag ska ju alltid finnas hos dig! Här!"
Han la handen på mitt hjärta.
"NEJ!! Du kommer försvinna! Du hörde vad doktorn sa! Du såg hans blick!" Skrek jag. med tårar i ögonen.
"Jo gumman, jag älskar dig, sluta gråta vännen." Han kramade mig hårt och hela jag fylldes av hans doft. Jag hörde hans hjärt bulta,
hans varma, goda, underbara hjärta som snart skulle stanna.
Han släppte mig och tog mina händer,
stirrade in i mina ögon, och jag i hans, djupa mörka ögon.
"Gråt inte mer nu, va inte rädd, du kommer inte bli ensam, jag lovar."
sa han med lugn röst.
Jag vände bort blicken och blinkade bort tårarna.
Jag klarade inte se han i ögonen.
Han kramade mig på nytt och kysste mig mjukt.
"kom nu gullunge." sa han, tog tag i min hand och började gå.
"kan vi inte gå hem istället?" frågade jag ynkligt
Jag hade inte den minsta lust att gå på bio.
"Nej, älskling, nu ska vi ha kul." svarade han med ett leenge.
"dirrekt hem sen?" snyfta jag
"jaa, vi har väl ingen annan stans att ta vägen eller? Haha" skratta han
Hur kan han vara så lugn? Så possetiv? GLAD!?
Han kommer och dö inom tre månader, och beter sig som en sengångare med jätte smile!
Som om inget hänt!
Fan jag älskar honom..
Jag tog tag i han och han vände sig.
"Det ordnar sig gumman, jag lovar, jag ska ju alltid finnas hos dig! Här!"
Han la handen på mitt hjärta.
"NEJ!! Du kommer försvinna! Du hörde vad doktorn sa! Du såg hans blick!" Skrek jag. med tårar i ögonen.
"Jo gumman, jag älskar dig, sluta gråta vännen." Han kramade mig hårt och hela jag fylldes av hans doft. Jag hörde hans hjärt bulta,
hans varma, goda, underbara hjärta som snart skulle stanna.
Han släppte mig och tog mina händer,
stirrade in i mina ögon, och jag i hans, djupa mörka ögon.
"Gråt inte mer nu, va inte rädd, du kommer inte bli ensam, jag lovar."
sa han med lugn röst.
Jag vände bort blicken och blinkade bort tårarna.
Jag klarade inte se han i ögonen.
Han kramade mig på nytt och kysste mig mjukt.
"kom nu gullunge." sa han, tog tag i min hand och började gå.
"kan vi inte gå hem istället?" frågade jag ynkligt
Jag hade inte den minsta lust att gå på bio.
"Nej, älskling, nu ska vi ha kul." svarade han med ett leenge.
"dirrekt hem sen?" snyfta jag
"jaa, vi har väl ingen annan stans att ta vägen eller? Haha" skratta han
Hur kan han vara så lugn? Så possetiv? GLAD!?
Han kommer och dö inom tre månader, och beter sig som en sengångare med jätte smile!
Som om inget hänt!
Fan jag älskar honom..
Comment the photo
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/flubdub/454823217/
Visa toppen
Show footer