September
Tuesday 27 April 2010 photo 5/12
|
Mamma går efter sköterskan, och jag hörde Kim, min älskade pojke, maka sig långsamt mot mig.
"Emely....?" säger han lugnt och tar min hand.
Hans hand är varm och stor, och väldans brun jämnfört med min kalla, lilla lik bleka hand.
"Ja..?" försöker jag få fram..
"Var tror du hände ?" frågar han dystert.
"Jag vet inte." rosslar jag.
"okej.. fick du panik?" frågar han
Jag nickar lugnt.
Jag vänder huvudet mot dörren, utanför glasfönstret, med trippelt glas, för att ljudisolera, ser jag mamma stå och nicka.
"Men du får komma hem till din 17 års dag." log Kim.
Jag vände huduvet mot honom och försökte mig på ett leende.
Jag ville inte fylla 17.
Ett år till, utan någon nytta, skolan hade gått för dåligt... Jag hade inte klarat äta något, jag hade rasat i kilon...
Usch jag hatade mobbarna så mycket!
Enda tills Kim flyttade till vår skola och började prata med mig, hade alla mobbat mig, några hade till och med slått mig.. Och ett tag va jag helt utfryst...
En gång blev jag nästan våldtagen, men ingen trodde mig.. Bara mamma, men skolan la ner allting..
Fast jag hade gått om ett år, Jag skule börja nian med ett mvg, och kanske gå ut med ett oxå!
Mamma kom in, hon stängde dörren bakom sig och tittade på mig med ett leende. Fast med tårar i ögonen.
"vad?" mimade jag.
"Gumman, lilla älskling.. Du har anorexi........" hakade mamma sig fram.
jag avbröt henne med att säga högt och tydligt, fast rossligt.
"Det är omöjligt!" Mamma såg allvarligt i mina ögon.
"Du ska få medicin för din mens med.." sa mamma efter ett tag.
"Du förlorade mycket blod på grund av den.." hon tittar ner i golvet.. Letar efter ord... Nu ska hon säga någon som jag inte kommer gilla.
Jag klämmer i Kims handled, jag känner hans puls.
"Gumman... Du måste stanna över natten." säger hon.
jag känner hur hela min kropp blir kall och varm, på samma gång.
Jag känner paniken naffsa i mig igen, jag hatar sjukhus!!
För många minnen !
Först när pappa dog, Sen farmor, sen mormor, morfar, min syster, OCH MIN LILLEBROR!!
Jag gav mamma en blick, som sa jag vägrar.
Hon svarade med en tår, från vänster öga, ögonvrån, svart från maskaran direkt, så blir det bara från hennes mörkblå ögon, när hon va riktigt ledsen.
"Emely....?" säger han lugnt och tar min hand.
Hans hand är varm och stor, och väldans brun jämnfört med min kalla, lilla lik bleka hand.
"Ja..?" försöker jag få fram..
"Var tror du hände ?" frågar han dystert.
"Jag vet inte." rosslar jag.
"okej.. fick du panik?" frågar han
Jag nickar lugnt.
Jag vänder huvudet mot dörren, utanför glasfönstret, med trippelt glas, för att ljudisolera, ser jag mamma stå och nicka.
"Men du får komma hem till din 17 års dag." log Kim.
Jag vände huduvet mot honom och försökte mig på ett leende.
Jag ville inte fylla 17.
Ett år till, utan någon nytta, skolan hade gått för dåligt... Jag hade inte klarat äta något, jag hade rasat i kilon...
Usch jag hatade mobbarna så mycket!
Enda tills Kim flyttade till vår skola och började prata med mig, hade alla mobbat mig, några hade till och med slått mig.. Och ett tag va jag helt utfryst...
En gång blev jag nästan våldtagen, men ingen trodde mig.. Bara mamma, men skolan la ner allting..
Fast jag hade gått om ett år, Jag skule börja nian med ett mvg, och kanske gå ut med ett oxå!
Mamma kom in, hon stängde dörren bakom sig och tittade på mig med ett leende. Fast med tårar i ögonen.
"vad?" mimade jag.
"Gumman, lilla älskling.. Du har anorexi........" hakade mamma sig fram.
jag avbröt henne med att säga högt och tydligt, fast rossligt.
"Det är omöjligt!" Mamma såg allvarligt i mina ögon.
"Du ska få medicin för din mens med.." sa mamma efter ett tag.
"Du förlorade mycket blod på grund av den.." hon tittar ner i golvet.. Letar efter ord... Nu ska hon säga någon som jag inte kommer gilla.
Jag klämmer i Kims handled, jag känner hans puls.
"Gumman... Du måste stanna över natten." säger hon.
jag känner hur hela min kropp blir kall och varm, på samma gång.
Jag känner paniken naffsa i mig igen, jag hatar sjukhus!!
För många minnen !
Först när pappa dog, Sen farmor, sen mormor, morfar, min syster, OCH MIN LILLEBROR!!
Jag gav mamma en blick, som sa jag vägrar.
Hon svarade med en tår, från vänster öga, ögonvrån, svart från maskaran direkt, så blir det bara från hennes mörkblå ögon, när hon va riktigt ledsen.
Comment the photo
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/flubdub/454848417/
Visa toppen
Show footer