September
Tuesday 27 April 2010 photo 12/12
|
Tårarna kom igen, jag kännde att jag gråtit överdrivet mycket senaste tiden... fast inget att göra åt, min älskling kanske dör! Då MÅSTE man få gråta!
Vi satt och väntade alla tre, i timmar, ingen sa något, jag grät, tårar trillade tyst ner för mina kinder..
Mamma tog min hand, och jag visste att hon ville jag skulle se på henne, men jag orkade inte, jag skulle bara få
den vanliga blicken som säger "det ordnar sig" och en tår i var öga..
mamma och älsklingens mamma gick ner i kafeet och skulle hämta en kaffe var.."Vill du ha något gumman?" jag ruskade på huvudet.
Efter att ha stirrat ner på mina knän i 30 minuter fick jag nog.
Jag ställde mig upp och sa högt utan att tänka mig för :
"Jag Orkar Inte vänta! Vaffan är detta !?"
En skötersk vände sig om och tittade häpet på mig, och sa
"Men lilla vän, vad har hänt?" sa hon och tittade medlidande på mig, jag förstod att sminket hade runnit, och klockan två på natten, hitta en flicka som sitter och storgråter.... jag förstod att hon tittade med stora ögon, jag klandrade henne inte, fast lite förbannad blev jag över att hon inte fattade att någon viktig höll på dö i rummet mitt emot!
"Han ligger där och DÖR!!" utropade jag
"Min älskade själsfrende ligger där i koma, och hans hjärta håller på stanna! och ingen gör något!!! HAN STOD I KÖ PÅ ATT FÅ OPERERA NYTT HJÄRTA MEN SÅ FAN HELLER!!! HAN KOMMER DÖ OCH INGEN GÖR NÅGOT!! INGEN ENS BRYR SIG!!"
jag kännde ilska, sorg, och andrenalin i hela kroppen, jag kännde tårarna blöta hela mig, men jag kunde inte stoppa dom..
Sjuksköterskan gick fram och la händerna på mina axlar.
"Det ordnar sig!" sa hon.
En sköterska kom ut från Kims rum och sa att jag fick gå in, fast han va inte vaken ennu.
Jag tog mig ur sköterskans gräpp och skyndade in i rummet, jag tog en stol och satte mig jämte hans säng, jag tog hans hand.
La min på hans handled och hans fingetoppar mot min handled.
"Känner du älskling?" snyftade jag. "Min puls slår fortfarande, och det är på grund av att jag kämpade mot din röst.. Nu måste du kämpa mot
min ! Snälla, jag vill inte förlora dig." viskade jag med gråten i halsen.
Jag la huvudet mot hans arm och grät. Jag ville inte förlora han, och
ville bara från sjukhuset, hand i hand med honom!
han rörde lite på armen, jag ryckte till, stirrade på hans ögon, och andades djupt..
höll andan.
Han rörde fingrarna, jag tog hans hand.
"Jag är här. Kämpa, du kommer klara det.. du måste tro det!"
Viskade jag, och plötsligt slog han upp ögonen och tittade på mig.
"Nu är jag här" mimade han
Vi satt och väntade alla tre, i timmar, ingen sa något, jag grät, tårar trillade tyst ner för mina kinder..
Mamma tog min hand, och jag visste att hon ville jag skulle se på henne, men jag orkade inte, jag skulle bara få
den vanliga blicken som säger "det ordnar sig" och en tår i var öga..
mamma och älsklingens mamma gick ner i kafeet och skulle hämta en kaffe var.."Vill du ha något gumman?" jag ruskade på huvudet.
Efter att ha stirrat ner på mina knän i 30 minuter fick jag nog.
Jag ställde mig upp och sa högt utan att tänka mig för :
"Jag Orkar Inte vänta! Vaffan är detta !?"
En skötersk vände sig om och tittade häpet på mig, och sa
"Men lilla vän, vad har hänt?" sa hon och tittade medlidande på mig, jag förstod att sminket hade runnit, och klockan två på natten, hitta en flicka som sitter och storgråter.... jag förstod att hon tittade med stora ögon, jag klandrade henne inte, fast lite förbannad blev jag över att hon inte fattade att någon viktig höll på dö i rummet mitt emot!
"Han ligger där och DÖR!!" utropade jag
"Min älskade själsfrende ligger där i koma, och hans hjärta håller på stanna! och ingen gör något!!! HAN STOD I KÖ PÅ ATT FÅ OPERERA NYTT HJÄRTA MEN SÅ FAN HELLER!!! HAN KOMMER DÖ OCH INGEN GÖR NÅGOT!! INGEN ENS BRYR SIG!!"
jag kännde ilska, sorg, och andrenalin i hela kroppen, jag kännde tårarna blöta hela mig, men jag kunde inte stoppa dom..
Sjuksköterskan gick fram och la händerna på mina axlar.
"Det ordnar sig!" sa hon.
En sköterska kom ut från Kims rum och sa att jag fick gå in, fast han va inte vaken ennu.
Jag tog mig ur sköterskans gräpp och skyndade in i rummet, jag tog en stol och satte mig jämte hans säng, jag tog hans hand.
La min på hans handled och hans fingetoppar mot min handled.
"Känner du älskling?" snyftade jag. "Min puls slår fortfarande, och det är på grund av att jag kämpade mot din röst.. Nu måste du kämpa mot
min ! Snälla, jag vill inte förlora dig." viskade jag med gråten i halsen.
Jag la huvudet mot hans arm och grät. Jag ville inte förlora han, och
ville bara från sjukhuset, hand i hand med honom!
han rörde lite på armen, jag ryckte till, stirrade på hans ögon, och andades djupt..
höll andan.
Han rörde fingrarna, jag tog hans hand.
"Jag är här. Kämpa, du kommer klara det.. du måste tro det!"
Viskade jag, och plötsligt slog han upp ögonen och tittade på mig.
"Nu är jag här" mimade han
Comment the photo
JAG FATTAR INTE ATT JAG LÄSER DETTA IGEN
JAG DÖÖÖÖÖÖÖÖR
DU MÅSTE SKRIVA MER SÅNT HÄR NUUUUUUU!
16 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/flubdub/454942395/
Visa toppen
Show footer