Thursday 29 April 2010 photo 5/5
![]() ![]() ![]() |
Jag tar snabbt några steg tbx, hör bara blopdet rusa i öronen.
Tänk om jag hade blivit mosad nu!! SHIT!!
Jag gick en bit på vänster sida, tittade åt vänster, höger, sen vänster, och så höger igen.. skakade, men sprang över, nästan in i ett träd. fast tog emot med händerna.. Där såg jag dom, dom vackra varelserna..
Stod och betade mitt på en grön äng.
Jag gick upp på hö loftet, och la mig i höet.
Jag lyssnade på alla ljud, och luktade på de minsta doft.
Så kännde jag att mobilen vibbrerade.
Jag tog upp och kollade.. ett sms från Kim
"Jag kommer nu. en km kvar. puss<3" stod det.
Då kom jag på att det va idag vi skulle till pappas och lillebrors grav..
OCH på bio efter!
"OJ!" utropade jag
Jag sprang ut till vägen, kom ihåg lastbilen och tvärstannade.
Tittade åt alla håll igen och sprang över, sen sprang jag allt jag orkade hem.
"Hej." sa mamma när jag kom in
"Hejhej." svarade jag och sprang rakt upp till rummet.
ett par jeans, och en grå kofta tog jag, det svarta linnet
fick duga.. Jag gick ner och möttes av en mörkögd lång, fast annorlunda,
på nått sätt, mer mörk. Ine lika ljus och, strålande, glad kille..
"Hej sötis." sa han och kramade och kysste mig.
jag kramade och kysste tbx, jag ville itne släppa.
"Hej finis." svarade jag.
"Jag har bergravningsljus, ska vi gå?" sa mamma.
"Mmm.. sa jag."
Kyrkogården
Vi tände ljus, och sen körde mamma oss till stan.
"Ska jag hämta er om två timmar?" frågade hon
"Ja tack." svarade vi i munn på varan.
Vi struntade i bion, vi satt oss i en park med ett gigantiskt plockepinn
istället. Vi pratade i en och en halv timme om allt
mellan himmel och jord.
vi satt tysta en liten stund. "Du är annorlunda."
sa jag plötsligt.
"Jo.. va? hur?" svarar han häpet.
"Du verkar hemskt, ledsen och ensam.. på nått sätt." sa jag och vände bort huvet.
"Jag är aldrig det, när jag har dig." sa han, vände mitt huvud mot sitt
och pussade på min kind.
"Every little thing, baby. Kommer du inte ihåg det?" sa han och log.
Jag försökte mig på ett halvhjärtat leende, men
jag kännde hur jag mysslyckades.
"Älsklingen då.. " mimade han.
"Vad är det du inte berättar?" sa jag och stirrade iskallt in i hans ögon.
"inmgenting." sa han och vände bort blicken.
"Du är inte så bra på att ljuga.. Berätta!" sa jag med höjd röst.
jag reste mig upp och nästan skrek.
"FATTAR DU INTE ATT JAG BLIR OROLIG!?" tårarna tusade upp mot världen, men ilskan och oron tryckte undan dom. Jag kännde hur bloder rusade ut i kinderna och pannan, och knogarna vitnade, för jag knöt händerna.
Naglarna trycktes in i handflatan, det gjorde ont.
"TITTA PÅ MIG!" ropade jag.
han vände huvudet och stirrade rakt in i mina ögon och sa.
"Myran, Emely, Jag håller på att dö."
Tänk om jag hade blivit mosad nu!! SHIT!!
Jag gick en bit på vänster sida, tittade åt vänster, höger, sen vänster, och så höger igen.. skakade, men sprang över, nästan in i ett träd. fast tog emot med händerna.. Där såg jag dom, dom vackra varelserna..
Stod och betade mitt på en grön äng.
Jag gick upp på hö loftet, och la mig i höet.
Jag lyssnade på alla ljud, och luktade på de minsta doft.
Så kännde jag att mobilen vibbrerade.
Jag tog upp och kollade.. ett sms från Kim
"Jag kommer nu. en km kvar. puss<3" stod det.
Då kom jag på att det va idag vi skulle till pappas och lillebrors grav..
OCH på bio efter!
"OJ!" utropade jag
Jag sprang ut till vägen, kom ihåg lastbilen och tvärstannade.
Tittade åt alla håll igen och sprang över, sen sprang jag allt jag orkade hem.
"Hej." sa mamma när jag kom in
"Hejhej." svarade jag och sprang rakt upp till rummet.
ett par jeans, och en grå kofta tog jag, det svarta linnet
fick duga.. Jag gick ner och möttes av en mörkögd lång, fast annorlunda,
på nått sätt, mer mörk. Ine lika ljus och, strålande, glad kille..
"Hej sötis." sa han och kramade och kysste mig.
jag kramade och kysste tbx, jag ville itne släppa.
"Hej finis." svarade jag.
"Jag har bergravningsljus, ska vi gå?" sa mamma.
"Mmm.. sa jag."
Kyrkogården
Vi tände ljus, och sen körde mamma oss till stan.
"Ska jag hämta er om två timmar?" frågade hon
"Ja tack." svarade vi i munn på varan.
Vi struntade i bion, vi satt oss i en park med ett gigantiskt plockepinn
istället. Vi pratade i en och en halv timme om allt
mellan himmel och jord.
vi satt tysta en liten stund. "Du är annorlunda."
sa jag plötsligt.
"Jo.. va? hur?" svarar han häpet.
"Du verkar hemskt, ledsen och ensam.. på nått sätt." sa jag och vände bort huvet.
"Jag är aldrig det, när jag har dig." sa han, vände mitt huvud mot sitt
och pussade på min kind.
"Every little thing, baby. Kommer du inte ihåg det?" sa han och log.
Jag försökte mig på ett halvhjärtat leende, men
jag kännde hur jag mysslyckades.
"Älsklingen då.. " mimade han.
"Vad är det du inte berättar?" sa jag och stirrade iskallt in i hans ögon.
"inmgenting." sa han och vände bort blicken.
"Du är inte så bra på att ljuga.. Berätta!" sa jag med höjd röst.
jag reste mig upp och nästan skrek.
"FATTAR DU INTE ATT JAG BLIR OROLIG!?" tårarna tusade upp mot världen, men ilskan och oron tryckte undan dom. Jag kännde hur bloder rusade ut i kinderna och pannan, och knogarna vitnade, för jag knöt händerna.
Naglarna trycktes in i handflatan, det gjorde ont.
"TITTA PÅ MIG!" ropade jag.
han vände huvudet och stirrade rakt in i mina ögon och sa.
"Myran, Emely, Jag håller på att dö."
Comment the photo
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/flubdub/455127520/