September
Sunday 2 May 2010 photo 2/3
|
"Hej." hörde jag en röst viska.
"mmmmh!" stönade jag, och hoppades att rösten skulle gå sin väg.
"Vakna.." viskade den. Rösten la en hand på min axel och ruskade om mig lite. "Du ska ju träffa din vän idag.." viskar rösten. Jag undrar varför rösten viskar..
jag vänder mig om, men det är ingen där..
Jag sätter mig upp och tittar runt i rummet.
"Älskling?" viskar rösten.
jag sover nog fortfarande. sa jag tyst för mig själv.
"BU!" Kim hoppade fram och gjorde en ful min.
"SHIT! vad äre för fel på dig!?" ropade jag och kysste honom.
"Allting, utan dig!" sa han och försökte låta gullig.
jag satt mig utanpå täcket och berättade o farfar.
"Neeej!" sa kim och det såg ut som att ögona skulle ploppa ut skallen.
jag såg i hans ögon, och utan förvarning slog jag händerna dunt hans huvud, höll ett stadigt grepp, och nästan skrek "JAG SKA FÅ EN HUND!!" och allt detta på tre secunder typ.
Han såg ut som han skulle få en hjärt attack.
"fan va du skrämms! va kul!" log han.
Vi gick ner till övervåningen, och jag sa till mamma att vi skulle ut.
mamma mmade och va helt inne i datan.
vi gick upp mot skogen igen, och jag kännde min mobil vibrera..
ett sms. " Hej, träffas??" stog det. "Vem?" svarade jag.
"Hon där bruntten!XD:)<3" stog det i svaret.
"Jaha, imonn?" svara jag,
"Toppen! I stan?? brevid bibblan???:)"
"Sure(: §" svvara jag, sen stängde jag av mobilen.
"Älskling..." började jag.
"Mmm" svara Kim.
"hur mår du idag?" log jag.
"Finfint, speciellt när jag ser dina fina ögon!" log Kim tbx.
"Du ser inte ut att må bra....." sa jag. Han va blekare en han varit någon gång under dom två åren vi varit tillsammans. Inte blek
som om han inte solat, utan blek som i, sjuk aktigt blek..
Tunn och... ja..!
"Jo... Gumman.. En sak.." sa han, och jag kännde på mig att
han skulle säga något hjärtskärande.
"Dom vet inte när.. Men dom vet att dom itne kan göra något år det.." fortsatte han.
Han kisade mot solen, tiden stannade.
Solen försvann, sorgen, glädjen, ilskan, alla kännslor
bara försvann. Jag va helt tom. Och jag visste, att han menade
att det kan hända när som hellst.
Han tittade ner i marken och fortsatte..
"Och... Min puls och allt, håller redan på att kollapsa.." sa han, utan
att vända blicken till mig.
"mmmmh!" stönade jag, och hoppades att rösten skulle gå sin väg.
"Vakna.." viskade den. Rösten la en hand på min axel och ruskade om mig lite. "Du ska ju träffa din vän idag.." viskar rösten. Jag undrar varför rösten viskar..
jag vänder mig om, men det är ingen där..
Jag sätter mig upp och tittar runt i rummet.
"Älskling?" viskar rösten.
jag sover nog fortfarande. sa jag tyst för mig själv.
"BU!" Kim hoppade fram och gjorde en ful min.
"SHIT! vad äre för fel på dig!?" ropade jag och kysste honom.
"Allting, utan dig!" sa han och försökte låta gullig.
jag satt mig utanpå täcket och berättade o farfar.
"Neeej!" sa kim och det såg ut som att ögona skulle ploppa ut skallen.
jag såg i hans ögon, och utan förvarning slog jag händerna dunt hans huvud, höll ett stadigt grepp, och nästan skrek "JAG SKA FÅ EN HUND!!" och allt detta på tre secunder typ.
Han såg ut som han skulle få en hjärt attack.
"fan va du skrämms! va kul!" log han.
Vi gick ner till övervåningen, och jag sa till mamma att vi skulle ut.
mamma mmade och va helt inne i datan.
vi gick upp mot skogen igen, och jag kännde min mobil vibrera..
ett sms. " Hej, träffas??" stog det. "Vem?" svarade jag.
"Hon där bruntten!XD:)<3" stog det i svaret.
"Jaha, imonn?" svara jag,
"Toppen! I stan?? brevid bibblan???:)"
"Sure(: §" svvara jag, sen stängde jag av mobilen.
"Älskling..." började jag.
"Mmm" svara Kim.
"hur mår du idag?" log jag.
"Finfint, speciellt när jag ser dina fina ögon!" log Kim tbx.
"Du ser inte ut att må bra....." sa jag. Han va blekare en han varit någon gång under dom två åren vi varit tillsammans. Inte blek
som om han inte solat, utan blek som i, sjuk aktigt blek..
Tunn och... ja..!
"Jo... Gumman.. En sak.." sa han, och jag kännde på mig att
han skulle säga något hjärtskärande.
"Dom vet inte när.. Men dom vet att dom itne kan göra något år det.." fortsatte han.
Han kisade mot solen, tiden stannade.
Solen försvann, sorgen, glädjen, ilskan, alla kännslor
bara försvann. Jag va helt tom. Och jag visste, att han menade
att det kan hända när som hellst.
Han tittade ner i marken och fortsatte..
"Och... Min puls och allt, håller redan på att kollapsa.." sa han, utan
att vända blicken till mig.
Comment the photo
satt och var helt inne i texten!<33
har du gjport den :o? <3
23 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/flubdub/455543883/
Visa toppen
Show footer