September
Tuesday 4 May 2010 photo 5/5
|
mamma ropade och min kusin avbröt mitt i meningen
jag ´gick upp i skogen, och gick runt.
efter ett tag tittade jag klockan, 3, jag tog upp telefonen och ringde Kim.
Inget svar,¨då hade det väl gått över tiden över två timmar då..
jag messade, "ring mig baby..<3"
gick runt lite till, jag kände onda aningar och magknip,
jag tog upp telefonen och ringde Kim igen.. Inget svar!
"SVARA!!" skrek jag.
Jag ringde hans mamma, g´heller inget svar!!
"vaffaan?!" kved jag
jag ringde igen, men ingen av dom svarade,
motvilligt ringde jag hans äckliga kompis.
"Tjaa.." kom ett lamt svar från andra änden.
"FAN!" skrek jag, jag la på och rigde Kim igen,
Men han SVARADE INTE!!!!
ringde hans äckliga polare igen.
"VAAD?!" svara han, musik i bakrunden, han va nog på fest.
"Vet du var Kim är??" svara jag
"nää vaffan skulle ja gö de för?" svara han stöddigt.
"han svarar nte, nte hans mamma heller..och jag..." jag avbröts av en hes röst, "älskling, lugn"
"AAAAAAAAHHH!!" det va Kims röst ju så jag blev skit rädd.
jag tappade mobilen, vände mig runt, snurra, jag fick magknip, och jag blev yr, va det Kimas röst?! vaffan va han i så fall?
"Älskling, stanna.. stå still." Kim stod framför mig, tunn och blek,
han log inte, han såg trött ut.
"VAFFAN SVARA DU INTE I TELEFON FÖR!?" skrek jag.
jag tog upp mobilen, när jag reste mig va han borta.
Jag ringde igen, inget svar, jag sprang hem så fort jag kunde.
"Gumman... duvet farfar..." börjde min kusin såfort jag kommer innanför.
"JAG HINNER INTE!" kved jag.
jag tog hemma telefonen, och slog Kims hem nummer.
en signal....
två signaler.....
treeelllll
fyyyra.....
åtta...
tio....
VAFFAN!?
jag fick panik, den slog mot huvudet, och mot magen.
Jag ropade
"JAG VILL INTE FÖRLORA DEJ!! INTE NU!!!"
så satt jag mig och grät i hallen.
"Älsklingen, vad har hänt?" frågade min kusin
Jag svarade inte, jag bara att där, och försökte gunga mig själv
lugn. mobilen vibrerade, och jkag drog upp den snabbt och kollade.
ett sms, från hans äckliga kompiss, tänkter inte kolla, jag kolla klockan..
4... jag ringde igen, jag gungade fortfarande..
"SVARRAAA!!!" ropade jag efter sex signaler..
Jag hörde ett hjärta, det va inte mitt, det va Kims
Jag hörde andetag, långsamma och tunga,
det va Kims
Jag kunde inte se något, och så svimma jag nog igen tror jag..
för senare vaknade jag i min kusins famn.
"Gumman, du har yrat och halv svimmar i en timme.. dags att vakna snart?" viskade hon.
"Kim..." yrade jag.
"Kims mamma ringde..."började hon, hon darrade ¨på rösten.
Jag kännde hur hennes puls gick upp, lika fort som min.
Jag visste inte vad jag skulle tro..
Jag hörde inte vad hon sa..
Jag hörde, Kim..... Hallgolvet..... DÖD!!!.....Ingen puls...
så ruska jag till huvet lite, jag va så slut av allt, så jag orkade inte reagera..
Det sista jag hörde va "Jag är ledsen gumman... verkligen.." så kramade hon mig.
Då bröt tårarna ut, våldsamt!
Jag grävde mig ner i hennes famn, jag ville inte tro,
att jag mist honom.
"VARFÖR!?" skrek jag i all min gråt
jag ´gick upp i skogen, och gick runt.
efter ett tag tittade jag klockan, 3, jag tog upp telefonen och ringde Kim.
Inget svar,¨då hade det väl gått över tiden över två timmar då..
jag messade, "ring mig baby..<3"
gick runt lite till, jag kände onda aningar och magknip,
jag tog upp telefonen och ringde Kim igen.. Inget svar!
"SVARA!!" skrek jag.
Jag ringde hans mamma, g´heller inget svar!!
"vaffaan?!" kved jag
jag ringde igen, men ingen av dom svarade,
motvilligt ringde jag hans äckliga kompis.
"Tjaa.." kom ett lamt svar från andra änden.
"FAN!" skrek jag, jag la på och rigde Kim igen,
Men han SVARADE INTE!!!!
ringde hans äckliga polare igen.
"VAAD?!" svara han, musik i bakrunden, han va nog på fest.
"Vet du var Kim är??" svara jag
"nää vaffan skulle ja gö de för?" svara han stöddigt.
"han svarar nte, nte hans mamma heller..och jag..." jag avbröts av en hes röst, "älskling, lugn"
"AAAAAAAAHHH!!" det va Kims röst ju så jag blev skit rädd.
jag tappade mobilen, vände mig runt, snurra, jag fick magknip, och jag blev yr, va det Kimas röst?! vaffan va han i så fall?
"Älskling, stanna.. stå still." Kim stod framför mig, tunn och blek,
han log inte, han såg trött ut.
"VAFFAN SVARA DU INTE I TELEFON FÖR!?" skrek jag.
jag tog upp mobilen, när jag reste mig va han borta.
Jag ringde igen, inget svar, jag sprang hem så fort jag kunde.
"Gumman... duvet farfar..." börjde min kusin såfort jag kommer innanför.
"JAG HINNER INTE!" kved jag.
jag tog hemma telefonen, och slog Kims hem nummer.
en signal....
två signaler.....
treeelllll
fyyyra.....
åtta...
tio....
VAFFAN!?
jag fick panik, den slog mot huvudet, och mot magen.
Jag ropade
"JAG VILL INTE FÖRLORA DEJ!! INTE NU!!!"
så satt jag mig och grät i hallen.
"Älsklingen, vad har hänt?" frågade min kusin
Jag svarade inte, jag bara att där, och försökte gunga mig själv
lugn. mobilen vibrerade, och jkag drog upp den snabbt och kollade.
ett sms, från hans äckliga kompiss, tänkter inte kolla, jag kolla klockan..
4... jag ringde igen, jag gungade fortfarande..
"SVARRAAA!!!" ropade jag efter sex signaler..
Jag hörde ett hjärta, det va inte mitt, det va Kims
Jag hörde andetag, långsamma och tunga,
det va Kims
Jag kunde inte se något, och så svimma jag nog igen tror jag..
för senare vaknade jag i min kusins famn.
"Gumman, du har yrat och halv svimmar i en timme.. dags att vakna snart?" viskade hon.
"Kim..." yrade jag.
"Kims mamma ringde..."började hon, hon darrade ¨på rösten.
Jag kännde hur hennes puls gick upp, lika fort som min.
Jag visste inte vad jag skulle tro..
Jag hörde inte vad hon sa..
Jag hörde, Kim..... Hallgolvet..... DÖD!!!.....Ingen puls...
så ruska jag till huvet lite, jag va så slut av allt, så jag orkade inte reagera..
Det sista jag hörde va "Jag är ledsen gumman... verkligen.." så kramade hon mig.
Då bröt tårarna ut, våldsamt!
Jag grävde mig ner i hennes famn, jag ville inte tro,
att jag mist honom.
"VARFÖR!?" skrek jag i all min gråt
Comment the photo
du måste göra mer (a)
16 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/flubdub/455875494/
Visa toppen
Show footer