September
Tuesday 11 May 2010 photo 1/8
|
Ingen skola idag, ska iväg till psyket senare, haha nä skojja (: men nästan typ -.- :b min frukost blev två vindruvor och en kopp kallt kaffe (yy
Såå, jag bjuder på en liten förmiddags "FF" för alla som e sjuka eller hemma av nån annan anledning (y) ni andra får la läsa det senare :d pusshej<33
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
När vi va inne på bibblan, vilket jag inte ens kan uttala, så satte vi oss bland barn böckerna.. Känndes tryggare lixom..
"Vilken jävla idiot! vem fan va det?" sa hon mellan hyperventileringarna..
"Calle... han är sjuk!" svarade jag mellan mina hyperventileringar..
"Fyfaan, asso jag ska ..!!! Vi måste anmäla han!!" sa hon upprört.
"Neej, det kommer inte hjälpa endå.. ingen tror mej när jag säger till endå.. Och säger vi till får vi skit för det!" sa jag ennu mer upprört.
"Tur det är söndag och inte många ungar här, haha, så mycket som vi svär.." sa hon.
"Jag svär la föfan inte?" sa jag och så skrattade vi..
"Gumman, du måste säga till." hörde jag plötsligt Kims röst..
Jag ryckte såklart till och stirrade dunt om mig..
"Vad är det??" sa Lisa..
"SHH!!" sa jag.
"Gumman, anmäl Calle, han ger sig inte det vet du." sa Kims röst sen.
Så såg jag honom stå bakom Lisa mitt emot mig.
Jag spärrade upp ögona och började stamma..
"k..k..ki......" jag pressade ut det sista av mina krafter, jag kännde hur yrseln tog tag i mig och illamåendet tryckte i magen, nu i halsen, och kvävande känndes det, "Kim?" fick jag fram.
"va? Gumman han va väl.. förlåt .. död?" sa hon häpet.
Han la handen på hennes axel och jag såg hur hon ryckte till, "VA I!?" skrek hon, hon flög ner jämte mig.
"Kim!" pressade jag ut igen.
Han satt fingret till munnen "Shh" hörde jag sen i mitt huvud.
"Lisa, vi måste gå." sa jaag utan att gehenne en blick, jag tog henne i armen och bara gick ut.
"Emely!! Vad hände!?" fråga hon högljutt när vi kom ut.
"Vi.. vi går.. någonstans... " sa jag..
"DONKEN!!" ropa hon.
"SHH!" sa jag och titta mej om kring.
"Förlåt.. " sa hon och upprepade "Doonkeeen" i en hög viskning som hördes lika högt .
Jag fnissade och så gick vi.
När vi satt på donken, skulle hon beställa en hamburgare..
"Ska du ha något? jag bjuder!" sa hon.
"Neej.." sa jag och tittade ner i bordet.
"Men... vrf?" sa hon.
"Ingen aptit.." sa jag.
Hon satt sig jämte mig, "Jag förstår.."sa hon..
vi satt tysta en stund, så sa jag "Tänker du eller? det luktar brännt!"
"HAHA! JAA FAKTISKT! men ärligt, du måste äta endå.. Är det för Kim, eller Calle.. Eller.. något annat??" frågade hon och la handen om mina axlar.
"Neej... Eller kanske... Allting..." sa jag.
"Du ska äta!" sa hon och gick.
"Neej Lisa..." sa jag
jag såg hur hon vände och satt sig jämte mig och sa, med uppspärrade ögon.
"Calle är där."
Jag spärrade upp ögona mer en henne och mej sjj på samma gång, hur nu det går i hop... "VA?!" utbrast jag till slut och stirrade på henne, jag kännde hur paniken tog tag i ena handen...
"SHH.. Vi går.." hon tog andra handen och paniken släppte.
"Han har sätt er." hörde jag Kim, jga vände mig om och Calle gick mot oss.
Jag puttar på Lisa och sa högt men tyst, på samma gång, så bara hon och jag hörde . "Skynda, han har sätt oss." hon vände sig om och snabbade på stegen, vi va utanför och han va bakom oss.
Vi gick till en busshållsplats och satt oss, då va han borta..
"Fan han bor ju i samma håla som jag!" suckade jag.
"Jaa, men ... anmäl han! det är det bästa! och säkraste..." sa Lisa lugnande.
"Jaa men... neej... Vågar inte.." sa jag.
Hon fick ett sms.
"Faan.." sa hon, hon kramade mig och förklarade att hennes morsa ville att hon skulle komma hem och sitta barnvakt till sin lilla syster..
jag kramade tbx, och satt mig ner och vänta på bussen.
~~~~~~~~~~hemma~~~~~~~~~~
Det va ingen hemma, så jag gick upp på rummet och satt mig.
jag kollade min inkorg... Ett sms från Calle, Ett från Lisa, och ett från mamma..
"Asso, jag vet ju var du bor eller hur.." från calle, jag rös och raderade smset.
"Ring om det är något!<3" från Lisa..
och från mamma.....
"Farfar gick bort, i hjärtinfarkt inatt.. Är på sjukhuset nu, kommer hem till middag, då lagar jag kycklingsallad för din skull. Puss"
Jag la mig på sängen.. Jag såg ingenting, allt va svart, eller blundade jag?
Jag andades fort, och hackigt... Jag kännde hur jag fick ångest..
"NÄÄÄÄÄÄÄJ!!!! FAAAAAN INTE FLEEER JAG ORKAR INTE!!!! JAG VILL INTE VA UTAN ER !!!! SNÄLLA VEM GÖR DETTA!? VAD FAN HAR JAG GJORT?!?!?" grät jag.. Jag begravde huvudet i kudden..
och grät våldsamt..
ett konstigt ljud hördes från nedevåningen.. Jag ryckte till.
Någon smällde igen källar-ytterdörren..
Jag gick ner till mellan våningen, tog på mej ett par skor, och gick ut..
Där va öde, det blåste lite, men det va inget ovanligt.
Jag gick till grinden, och hoppade över, det va inte ett spår efter en människa, och mammas bil va inte där..
Jag sprang bak och tog cykeln och cyklade iväg.
Förskräkt med ögon vilande på min rygg och min nacke.
Jag kännde hur onskefulla, hämndfulla, bottenlösa, ögon stirrade, och jag kännde att jag ville vända huvudet om och kolla,
men jag vågade inte.
Såå, jag bjuder på en liten förmiddags "FF" för alla som e sjuka eller hemma av nån annan anledning (y) ni andra får la läsa det senare :d pusshej<33
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
När vi va inne på bibblan, vilket jag inte ens kan uttala, så satte vi oss bland barn böckerna.. Känndes tryggare lixom..
"Vilken jävla idiot! vem fan va det?" sa hon mellan hyperventileringarna..
"Calle... han är sjuk!" svarade jag mellan mina hyperventileringar..
"Fyfaan, asso jag ska ..!!! Vi måste anmäla han!!" sa hon upprört.
"Neej, det kommer inte hjälpa endå.. ingen tror mej när jag säger till endå.. Och säger vi till får vi skit för det!" sa jag ennu mer upprört.
"Tur det är söndag och inte många ungar här, haha, så mycket som vi svär.." sa hon.
"Jag svär la föfan inte?" sa jag och så skrattade vi..
"Gumman, du måste säga till." hörde jag plötsligt Kims röst..
Jag ryckte såklart till och stirrade dunt om mig..
"Vad är det??" sa Lisa..
"SHH!!" sa jag.
"Gumman, anmäl Calle, han ger sig inte det vet du." sa Kims röst sen.
Så såg jag honom stå bakom Lisa mitt emot mig.
Jag spärrade upp ögona och började stamma..
"k..k..ki......" jag pressade ut det sista av mina krafter, jag kännde hur yrseln tog tag i mig och illamåendet tryckte i magen, nu i halsen, och kvävande känndes det, "Kim?" fick jag fram.
"va? Gumman han va väl.. förlåt .. död?" sa hon häpet.
Han la handen på hennes axel och jag såg hur hon ryckte till, "VA I!?" skrek hon, hon flög ner jämte mig.
"Kim!" pressade jag ut igen.
Han satt fingret till munnen "Shh" hörde jag sen i mitt huvud.
"Lisa, vi måste gå." sa jaag utan att gehenne en blick, jag tog henne i armen och bara gick ut.
"Emely!! Vad hände!?" fråga hon högljutt när vi kom ut.
"Vi.. vi går.. någonstans... " sa jag..
"DONKEN!!" ropa hon.
"SHH!" sa jag och titta mej om kring.
"Förlåt.. " sa hon och upprepade "Doonkeeen" i en hög viskning som hördes lika högt .
Jag fnissade och så gick vi.
När vi satt på donken, skulle hon beställa en hamburgare..
"Ska du ha något? jag bjuder!" sa hon.
"Neej.." sa jag och tittade ner i bordet.
"Men... vrf?" sa hon.
"Ingen aptit.." sa jag.
Hon satt sig jämte mig, "Jag förstår.."sa hon..
vi satt tysta en stund, så sa jag "Tänker du eller? det luktar brännt!"
"HAHA! JAA FAKTISKT! men ärligt, du måste äta endå.. Är det för Kim, eller Calle.. Eller.. något annat??" frågade hon och la handen om mina axlar.
"Neej... Eller kanske... Allting..." sa jag.
"Du ska äta!" sa hon och gick.
"Neej Lisa..." sa jag
jag såg hur hon vände och satt sig jämte mig och sa, med uppspärrade ögon.
"Calle är där."
Jag spärrade upp ögona mer en henne och mej sjj på samma gång, hur nu det går i hop... "VA?!" utbrast jag till slut och stirrade på henne, jag kännde hur paniken tog tag i ena handen...
"SHH.. Vi går.." hon tog andra handen och paniken släppte.
"Han har sätt er." hörde jag Kim, jga vände mig om och Calle gick mot oss.
Jag puttar på Lisa och sa högt men tyst, på samma gång, så bara hon och jag hörde . "Skynda, han har sätt oss." hon vände sig om och snabbade på stegen, vi va utanför och han va bakom oss.
Vi gick till en busshållsplats och satt oss, då va han borta..
"Fan han bor ju i samma håla som jag!" suckade jag.
"Jaa, men ... anmäl han! det är det bästa! och säkraste..." sa Lisa lugnande.
"Jaa men... neej... Vågar inte.." sa jag.
Hon fick ett sms.
"Faan.." sa hon, hon kramade mig och förklarade att hennes morsa ville att hon skulle komma hem och sitta barnvakt till sin lilla syster..
jag kramade tbx, och satt mig ner och vänta på bussen.
~~~~~~~~~~hemma~~~~~~~~~~
Det va ingen hemma, så jag gick upp på rummet och satt mig.
jag kollade min inkorg... Ett sms från Calle, Ett från Lisa, och ett från mamma..
"Asso, jag vet ju var du bor eller hur.." från calle, jag rös och raderade smset.
"Ring om det är något!<3" från Lisa..
och från mamma.....
"Farfar gick bort, i hjärtinfarkt inatt.. Är på sjukhuset nu, kommer hem till middag, då lagar jag kycklingsallad för din skull. Puss"
Jag la mig på sängen.. Jag såg ingenting, allt va svart, eller blundade jag?
Jag andades fort, och hackigt... Jag kännde hur jag fick ångest..
"NÄÄÄÄÄÄÄJ!!!! FAAAAAN INTE FLEEER JAG ORKAR INTE!!!! JAG VILL INTE VA UTAN ER !!!! SNÄLLA VEM GÖR DETTA!? VAD FAN HAR JAG GJORT?!?!?" grät jag.. Jag begravde huvudet i kudden..
och grät våldsamt..
ett konstigt ljud hördes från nedevåningen.. Jag ryckte till.
Någon smällde igen källar-ytterdörren..
Jag gick ner till mellan våningen, tog på mej ett par skor, och gick ut..
Där va öde, det blåste lite, men det va inget ovanligt.
Jag gick till grinden, och hoppade över, det va inte ett spår efter en människa, och mammas bil va inte där..
Jag sprang bak och tog cykeln och cyklade iväg.
Förskräkt med ögon vilande på min rygg och min nacke.
Jag kännde hur onskefulla, hämndfulla, bottenlösa, ögon stirrade, och jag kännde att jag ville vända huvudet om och kolla,
men jag vågade inte.
Comment the photo
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/flubdub/456763469/
Visa toppen
Show footer