September
Wednesday 19 May 2010 photo 2/2
|
jag satte mig yrt upp.. Mobilen vibbrerade, den ringde nog..
Jag hade ont i bakhuvudet.
"Vad hände?" mummlade jag.
jag tog upp telefonen och svarade.
"Hallå?" svarade jag osäkert
"Heeej!" ropade Lisa högt i telefonen så jag va tvungen att
ta den en bit från örat för att inte bli döv.
"Vill du hänga med mig??"sa hon ivrigt
"var?" frågade jag trött
"Neej, ingen speciell stans, bara va ute!"
"Jaha... men jag bor för långt bort, hinner inte ta
bussen.." sa jag och kände på bakhuvudet.
"Komien!" ropade hon
"Jag har så tråkiigt!" skrek hon sen
"jaaja okej.. jag kommer.." svarade jag och log
Jag kollade klockan..
ringde mamma, telefonsvararen,
så jag sa att hon skulle ringa min mobil, att jag va i stan med
Lisa. Sen gick jag.
Framme i stan
Vi gick runt i några affärer, fast innan jag knappt kommit in
kom Lisa ut igen.
Till slut stannade hon.
"Herre gud, nu stänger allt!" sa hon och lät jätte jätte
besviken.
"Haha, du skulle köpt nått iställer för att springa vidare till nästa!" sa jag och skrattade.
"Det va ju så långa kööer!!!"(:o) Klagade hon.
"okej, ska vi gå nån stans då?" frågade jag.
"PLOCKEPINNET!" ropade hon.
Jag kännde hur sorgen sköljde över hela mig
och Kims ansikte dök upp framför näthinnan.
Jag började gå långsamt efter henne.
"Men sluta ! ryck upp dej." sa Kim, jag vände mig om,
han sto där och log, i en band tröja. som
han brukade ha såfort den va nytvättad.
Jag började bli van vid att han dök upp,
men det känndes onaturligt så jag stönade till
jag försökte skrika men det gick inte..
"shh, jag ska bara titta på." sa han och log.
Jag kännde hur uppspärrade ögonen va.
"Lisa." sa jag
men hon hörde nog inte.
"Lisa?" försökte jag igen
"LISA!!" skrek jag
hon tog sin hand på min axel
"Jag har svarat tre gånger.. Vad är det?" sa hon
"Va?" sa jag och vände mig om.
"Vad är det?" frågade hon
"Ser du inte Kim?" frågade jag
hon tittade runt och såg ut som ett stort frågetecken
"Va?" sa hon och kollade på mej som om ja skämtat
"Emely, gumman. Du kan inte berätta för dom.." Sa Kim bakom mig.
Han blev knäpp tyst, "Ni måste skynda er här ifrån." sa han bestämmt.
"va?" sa jag.
"Jag har inte sagt nått..?" sa lisa och såg lika förvånad ut
"SHH!" sa jag
"Ser du inte calle?" sa Kim och jag hörde att han började
bli upprörd.
"Calle...." upprepade jag och kollade panik slaget
runt omkring mig.
"shoo, små äckel." hörde jag calles röst.
lisa vände sig om och där såg vi honom..
Han kollade retsamt på oss.
"vaffan!!" skrek lisa
"asso lugna er.." sa han och tog upp händerna
och vifftade framför sig som han visade
att han inte ville något elakt.
"Går du inte så skriker jag!" sa lisa och såg tjurit på han.
"j..ja...jag..." stammade jag
"j..ja...jaag" imiterade han mig
"haha, asso du lisa elle va du heter.. Ba dra.." sa han och gick
stöddigt långsamt fram mot oss.
"3......2....." började lisa
"skrik du.. " sa han och flinade
"ASSO VAFFAN DU SKA BA DUNSTA!!!" skrek hon och f´gick med snabba hotfulla steg mot honom
"Kom då jag klarar dej." sa han och kollade sarkastiskt på henne
"Calle din pappa e där!" hörde jag Kims röst.
"Calle din pappa är där!" upprepade jag.
Calle spärrade pp ögonen och kollade runt sig
"Var?" sa han och lät ynklig
Jag tog tag i lisas arm och började springa.
"Spring smabbare." sa Kim.. Han sprang med oss
"SNABBA PÅ!" skrek jag till lisa
Jag slängde en blick bakom axeln och han va inte så långt bak.
"han röker och har dålig kondis så han stannar snart.." sa jag.
Fast jag visste inget av det.. och det lät som nått
som Kim skulle säga.
Jag rös.
Jag kollade bak igen............
Jag hade ont i bakhuvudet.
"Vad hände?" mummlade jag.
jag tog upp telefonen och svarade.
"Hallå?" svarade jag osäkert
"Heeej!" ropade Lisa högt i telefonen så jag va tvungen att
ta den en bit från örat för att inte bli döv.
"Vill du hänga med mig??"sa hon ivrigt
"var?" frågade jag trött
"Neej, ingen speciell stans, bara va ute!"
"Jaha... men jag bor för långt bort, hinner inte ta
bussen.." sa jag och kände på bakhuvudet.
"Komien!" ropade hon
"Jag har så tråkiigt!" skrek hon sen
"jaaja okej.. jag kommer.." svarade jag och log
Jag kollade klockan..
ringde mamma, telefonsvararen,
så jag sa att hon skulle ringa min mobil, att jag va i stan med
Lisa. Sen gick jag.
Framme i stan
Vi gick runt i några affärer, fast innan jag knappt kommit in
kom Lisa ut igen.
Till slut stannade hon.
"Herre gud, nu stänger allt!" sa hon och lät jätte jätte
besviken.
"Haha, du skulle köpt nått iställer för att springa vidare till nästa!" sa jag och skrattade.
"Det va ju så långa kööer!!!"(:o) Klagade hon.
"okej, ska vi gå nån stans då?" frågade jag.
"PLOCKEPINNET!" ropade hon.
Jag kännde hur sorgen sköljde över hela mig
och Kims ansikte dök upp framför näthinnan.
Jag började gå långsamt efter henne.
"Men sluta ! ryck upp dej." sa Kim, jag vände mig om,
han sto där och log, i en band tröja. som
han brukade ha såfort den va nytvättad.
Jag började bli van vid att han dök upp,
men det känndes onaturligt så jag stönade till
jag försökte skrika men det gick inte..
"shh, jag ska bara titta på." sa han och log.
Jag kännde hur uppspärrade ögonen va.
"Lisa." sa jag
men hon hörde nog inte.
"Lisa?" försökte jag igen
"LISA!!" skrek jag
hon tog sin hand på min axel
"Jag har svarat tre gånger.. Vad är det?" sa hon
"Va?" sa jag och vände mig om.
"Vad är det?" frågade hon
"Ser du inte Kim?" frågade jag
hon tittade runt och såg ut som ett stort frågetecken
"Va?" sa hon och kollade på mej som om ja skämtat
"Emely, gumman. Du kan inte berätta för dom.." Sa Kim bakom mig.
Han blev knäpp tyst, "Ni måste skynda er här ifrån." sa han bestämmt.
"va?" sa jag.
"Jag har inte sagt nått..?" sa lisa och såg lika förvånad ut
"SHH!" sa jag
"Ser du inte calle?" sa Kim och jag hörde att han började
bli upprörd.
"Calle...." upprepade jag och kollade panik slaget
runt omkring mig.
"shoo, små äckel." hörde jag calles röst.
lisa vände sig om och där såg vi honom..
Han kollade retsamt på oss.
"vaffan!!" skrek lisa
"asso lugna er.." sa han och tog upp händerna
och vifftade framför sig som han visade
att han inte ville något elakt.
"Går du inte så skriker jag!" sa lisa och såg tjurit på han.
"j..ja...jag..." stammade jag
"j..ja...jaag" imiterade han mig
"haha, asso du lisa elle va du heter.. Ba dra.." sa han och gick
stöddigt långsamt fram mot oss.
"3......2....." började lisa
"skrik du.. " sa han och flinade
"ASSO VAFFAN DU SKA BA DUNSTA!!!" skrek hon och f´gick med snabba hotfulla steg mot honom
"Kom då jag klarar dej." sa han och kollade sarkastiskt på henne
"Calle din pappa e där!" hörde jag Kims röst.
"Calle din pappa är där!" upprepade jag.
Calle spärrade pp ögonen och kollade runt sig
"Var?" sa han och lät ynklig
Jag tog tag i lisas arm och började springa.
"Spring smabbare." sa Kim.. Han sprang med oss
"SNABBA PÅ!" skrek jag till lisa
Jag slängde en blick bakom axeln och han va inte så långt bak.
"han röker och har dålig kondis så han stannar snart.." sa jag.
Fast jag visste inget av det.. och det lät som nått
som Kim skulle säga.
Jag rös.
Jag kollade bak igen............
Comment the photo
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/flubdub/457992434/
Visa toppen
Show footer