September
Sunday 23 May 2010 photo 1/2
|
ingen där..
Jag fortsatte springa, fast med blocken bakåt.
" STANNA!!" skrek lisa.
jag stannade genast och titade framåt.
Jag stod mitt i vägen.
jag tog några snabba steg tbx,
ingen calle någonstans.
"Tror han är borta.." sa jag
"mm.." sa Lisa
"men måste nog hem.." sa jag mellan flämtningarna
"eller åka.." sa jag sen
"ja.. Men ska jag följa med då?? Calle duvet, kanske
tar samma buss.." sa hon och jag kände oron knyta ihop
min mage.
"jaa.. Slagga hos mej??" sa jag med tillgjortd röst.
"ska ringa och fråga mor min!" sa lisa med en konstig min.
vi skrattade lite.
-Kim, hör du mig?
-Jaadå gumman.
-Lämna mig nu snälla jag orkar inte mer..
-Jag lämnar dig inte, inte nu, inte nånsin, det sa jag ju
till dig!
-men varje andetag som tår, jag sörjer,
låt mig sörja ifred.
-Jag kommer tbx.
"Jag fick!" hörde jag lisas röst långt borta.
"Hallå?" hon satt handen framför mina ögon och
vinkade.
Jag ruskade på huvudet och kollade förvirrat på henne.
"Va?" sa jag
"Jag fick..." sa hon.
"Jaa!" sa jag och log.
Det va tomt i huvudet, ingen Kim någonstans,
kanske skulle det va lättare nu att komma över det.
Hemma
Där hemma låg en lapp på bordet.
"Är hos min syster. Ring om det är något. Puss mamma"
stod det på den.
"Vi går upp och ser film." sa jag
"Jaa!!" ropade hon
"Vad vill du se för något?" sa jag och hon funderade en stund.
"välj du.." sa hon tveksa
"haha okej, titanic?" sa jag
"jaa okej." sa hon och log
när filmen va slut efter tre timmar och sju minuters eftertext,
satt vi båda rödgråtna och skakiga.
"Ska vi sova?" snyftade jag.
"Okejdå.." snyftade hon tbx.
Vi fnissade lite,
sen släckte jag och så la vi oss.
-Nu är jag här igen.
-Nej Kim snälla.. Snälla!
-Gråt inte, älskling, du skakar.. snälla.
-rör inte mig!! du finns inte! du e död !!
GÅÅ JAG ORKAR INTE!! JAG
KLARAR DET INTE UTAN DIG
VARFÖR PLÅGAR DU MIG!?
LÄMNA MIG IFRED!!
-shh, jag är ju här.. du ville inte att jag
skulle lämna dig..
-smek inte min kind sådär, du vet att jag
inte klarar va förbannad då.
-Jag lovade att inte lämna dig förns allt va okej igen.
-det blir aldríg okej utan dig, jag kommer snart
efter dig.
-Nej stanna. Jag ska låta dig sova ifred nu.
-Nej! gå inte!! KIM!!! KIM!!!
"KIIIIIIIIM!!!!!"
"Emely vakna!!" sa lisas röst.
Jag kände hennes armar runt mig.
"Snälla.. jag vill inte..." grät jag hysteriskt.
Hon vaggade mig sådär lugnt som en mamma
vaggar sitt nyfödda gallskrikande barn,
eller en mamma vaggar sin femåriga lilla dotter
eller son som nyss skrapat upp knäna.
"shh, det ordnar sig.. Det gör ont jag vet.." sa hon lugnt.
"Varför kan han inte finnas kvar här?" grät jag
"För att alla måste dö nån gång.." sa hon
"Men varför... måste det.."
"Du måste släppa han.. Du måste berätta för
han och vara säker, på att du klarar
dig själv.." avbröt hon mig.
~~~~~~~~~~~~~~~
nöjda nu allesammans?(:
Jag fortsatte springa, fast med blocken bakåt.
" STANNA!!" skrek lisa.
jag stannade genast och titade framåt.
Jag stod mitt i vägen.
jag tog några snabba steg tbx,
ingen calle någonstans.
"Tror han är borta.." sa jag
"mm.." sa Lisa
"men måste nog hem.." sa jag mellan flämtningarna
"eller åka.." sa jag sen
"ja.. Men ska jag följa med då?? Calle duvet, kanske
tar samma buss.." sa hon och jag kände oron knyta ihop
min mage.
"jaa.. Slagga hos mej??" sa jag med tillgjortd röst.
"ska ringa och fråga mor min!" sa lisa med en konstig min.
vi skrattade lite.
-Kim, hör du mig?
-Jaadå gumman.
-Lämna mig nu snälla jag orkar inte mer..
-Jag lämnar dig inte, inte nu, inte nånsin, det sa jag ju
till dig!
-men varje andetag som tår, jag sörjer,
låt mig sörja ifred.
-Jag kommer tbx.
"Jag fick!" hörde jag lisas röst långt borta.
"Hallå?" hon satt handen framför mina ögon och
vinkade.
Jag ruskade på huvudet och kollade förvirrat på henne.
"Va?" sa jag
"Jag fick..." sa hon.
"Jaa!" sa jag och log.
Det va tomt i huvudet, ingen Kim någonstans,
kanske skulle det va lättare nu att komma över det.
Hemma
Där hemma låg en lapp på bordet.
"Är hos min syster. Ring om det är något. Puss mamma"
stod det på den.
"Vi går upp och ser film." sa jag
"Jaa!!" ropade hon
"Vad vill du se för något?" sa jag och hon funderade en stund.
"välj du.." sa hon tveksa
"haha okej, titanic?" sa jag
"jaa okej." sa hon och log
när filmen va slut efter tre timmar och sju minuters eftertext,
satt vi båda rödgråtna och skakiga.
"Ska vi sova?" snyftade jag.
"Okejdå.." snyftade hon tbx.
Vi fnissade lite,
sen släckte jag och så la vi oss.
-Nu är jag här igen.
-Nej Kim snälla.. Snälla!
-Gråt inte, älskling, du skakar.. snälla.
-rör inte mig!! du finns inte! du e död !!
GÅÅ JAG ORKAR INTE!! JAG
KLARAR DET INTE UTAN DIG
VARFÖR PLÅGAR DU MIG!?
LÄMNA MIG IFRED!!
-shh, jag är ju här.. du ville inte att jag
skulle lämna dig..
-smek inte min kind sådär, du vet att jag
inte klarar va förbannad då.
-Jag lovade att inte lämna dig förns allt va okej igen.
-det blir aldríg okej utan dig, jag kommer snart
efter dig.
-Nej stanna. Jag ska låta dig sova ifred nu.
-Nej! gå inte!! KIM!!! KIM!!!
"KIIIIIIIIM!!!!!"
"Emely vakna!!" sa lisas röst.
Jag kände hennes armar runt mig.
"Snälla.. jag vill inte..." grät jag hysteriskt.
Hon vaggade mig sådär lugnt som en mamma
vaggar sitt nyfödda gallskrikande barn,
eller en mamma vaggar sin femåriga lilla dotter
eller son som nyss skrapat upp knäna.
"shh, det ordnar sig.. Det gör ont jag vet.." sa hon lugnt.
"Varför kan han inte finnas kvar här?" grät jag
"För att alla måste dö nån gång.." sa hon
"Men varför... måste det.."
"Du måste släppa han.. Du måste berätta för
han och vara säker, på att du klarar
dig själv.." avbröt hon mig.
~~~~~~~~~~~~~~~
nöjda nu allesammans?(:
Comment the photo
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/flubdub/458583747/
Visa toppen
Show footer