September
Wednesday 2 June 2010 photo 1/1
|
förlåt för jag inte skrivit på så jävla länge;;o
men nu kommer det iaff ^^
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
"Vakna... " hörde jag lisa.
"Lisa.. Jag har släppt han.." mummlade jag.
"Duktigt.. Men vakna.. det är någon här.." viskade
hon.
"Säkert mamma.." sa jag.
"hav tre på natten?" sa lisa.
"Okej det är inte hon." sa jag och satt
mig spikrakt upp.
Jag lyssnade,
katten spättsade oxå öronen.
Det lät utanför mitt rum.
"Nu kan ni inte springa iväg.." hörde vi calles röst.
"AAAAAAAAAAAAAAAAAHHHH!!!" skrek vi i kör.
"ring polisen!" sa isa hettsigt.
"Jag försöker!!" väste jag
"Larmcentralen? hur kan jag..." började en kvinnoröst.
"Hjälp, det är en kille i mitt hus,
jag och min kompis hemma själva,
han måste ha brytit sig in, han heter Calle
Åkersson.. Jag bor på .." sa jag hastigt.
"NU JÄVAR!!" skrek calle och bankade in dörren.
"HJÄÄÄLP!!" skrek jag och lisa i kör.
"Hallå??? Haaaallåå?" hördes det från telefonen.
"HJÄLP OSS!! SPÅRA NUMRET!!" skrek lisa.
"HAN HÅLLERM FAST MEEEJ!!" skrek jag.
"LISA HJÄÄÄLP!!" fortsatte jag sen.
"KÄFTEN!" skrek calle.
Han drog ut lisa ur rummet och tog telefonen emd sig,
och låste in mig.
Jag som hade sällskräck..
"kim..kim...kim...kim...kimm.." sa jag
och vaggade fram och tbx,
"KIIIIM!!" skrek jag sen
" NEEEJ!! VARFÖÖÖR?!?!?! SNÄLLA HJÄÄLP!!!" skrek
jag och öppnade fönstret, och
hoppades på att grannen skulle höra.
"HJÄÄÄÄLP!!" skrek jag och kände paniken
ta stryptag.
Jag hörde hur någon gick utanför i hallen.
Jag blev tyst.
Lyssnade..
Ett steg...
Två steg...
Tre steg....
Jag tittade mig om i rummet.
En sax... En sax.. ... kan jag
använd amig av den...?
Jag tog den och ställde mig med den bakom ryggen.
fem steg....
Handtaget trycktes ner och jag såg calles
ansikte.
"JÄVLA SVIN!" skrek jag och körde saxen i benet på han.
Jag sprang, och kände att han tog tag i min kofta.
Jag krängde mig ur den och rusade ner för trappen.
"LISA?!" skrek jag och sprang runt hela mellan våningen.
Sprang ner i källaren.
Därlåg hon.. Medvetslös.
"LISA!" ropade jag.
Kim kom fram.
"SHIT VA DU SKRÄMS!" utbrast jag.
"Han kommer.. Ta henne och lyft ut henne..
du måste skaffa hjälp.." sa Kim
"Jävla unge!" hörde jag Calle åvanför oss.
Jag försökte först väcka henne..
Hon kvickna till lite grann..
"Vi måste fly.. du måste hjälpa till.." sa jag tyst
Hon nickade och jag
tog hennes ena arm runt min nacke.
Vi skyndade ut och Kim stod vid vägen och tittade på oss.
"Polisen kommer inte." sa Kim.
"va?!" utbrast jag.
"Han ringde och sa att hans lillasyster busringt till dom.."
sa han då.
"fan.." sa jag.
"Vem pratar du med...?" mummlade lisa.
"Lisa vi måste gömma oss.." sa jag och
hon nickade.
Vi gick och satt oss bakom staketet, där
han inte kunde se oss,
där letade man aldrig,
för man trodde inte det gick och gå in där.
Så såg jag han ta sin cykel och cyka iväg.
"Emely, jag kommer att hitta er!" skrek han och
Jag rös.
~~~~~~~~~~~~~~~
(:
men nu kommer det iaff ^^
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
"Vakna... " hörde jag lisa.
"Lisa.. Jag har släppt han.." mummlade jag.
"Duktigt.. Men vakna.. det är någon här.." viskade
hon.
"Säkert mamma.." sa jag.
"hav tre på natten?" sa lisa.
"Okej det är inte hon." sa jag och satt
mig spikrakt upp.
Jag lyssnade,
katten spättsade oxå öronen.
Det lät utanför mitt rum.
"Nu kan ni inte springa iväg.." hörde vi calles röst.
"AAAAAAAAAAAAAAAAAHHHH!!!" skrek vi i kör.
"ring polisen!" sa isa hettsigt.
"Jag försöker!!" väste jag
"Larmcentralen? hur kan jag..." började en kvinnoröst.
"Hjälp, det är en kille i mitt hus,
jag och min kompis hemma själva,
han måste ha brytit sig in, han heter Calle
Åkersson.. Jag bor på .." sa jag hastigt.
"NU JÄVAR!!" skrek calle och bankade in dörren.
"HJÄÄÄLP!!" skrek jag och lisa i kör.
"Hallå??? Haaaallåå?" hördes det från telefonen.
"HJÄLP OSS!! SPÅRA NUMRET!!" skrek lisa.
"HAN HÅLLERM FAST MEEEJ!!" skrek jag.
"LISA HJÄÄÄLP!!" fortsatte jag sen.
"KÄFTEN!" skrek calle.
Han drog ut lisa ur rummet och tog telefonen emd sig,
och låste in mig.
Jag som hade sällskräck..
"kim..kim...kim...kim...kimm.." sa jag
och vaggade fram och tbx,
"KIIIIM!!" skrek jag sen
" NEEEJ!! VARFÖÖÖR?!?!?! SNÄLLA HJÄÄLP!!!" skrek
jag och öppnade fönstret, och
hoppades på att grannen skulle höra.
"HJÄÄÄÄLP!!" skrek jag och kände paniken
ta stryptag.
Jag hörde hur någon gick utanför i hallen.
Jag blev tyst.
Lyssnade..
Ett steg...
Två steg...
Tre steg....
Jag tittade mig om i rummet.
En sax... En sax.. ... kan jag
använd amig av den...?
Jag tog den och ställde mig med den bakom ryggen.
fem steg....
Handtaget trycktes ner och jag såg calles
ansikte.
"JÄVLA SVIN!" skrek jag och körde saxen i benet på han.
Jag sprang, och kände att han tog tag i min kofta.
Jag krängde mig ur den och rusade ner för trappen.
"LISA?!" skrek jag och sprang runt hela mellan våningen.
Sprang ner i källaren.
Därlåg hon.. Medvetslös.
"LISA!" ropade jag.
Kim kom fram.
"SHIT VA DU SKRÄMS!" utbrast jag.
"Han kommer.. Ta henne och lyft ut henne..
du måste skaffa hjälp.." sa Kim
"Jävla unge!" hörde jag Calle åvanför oss.
Jag försökte först väcka henne..
Hon kvickna till lite grann..
"Vi måste fly.. du måste hjälpa till.." sa jag tyst
Hon nickade och jag
tog hennes ena arm runt min nacke.
Vi skyndade ut och Kim stod vid vägen och tittade på oss.
"Polisen kommer inte." sa Kim.
"va?!" utbrast jag.
"Han ringde och sa att hans lillasyster busringt till dom.."
sa han då.
"fan.." sa jag.
"Vem pratar du med...?" mummlade lisa.
"Lisa vi måste gömma oss.." sa jag och
hon nickade.
Vi gick och satt oss bakom staketet, där
han inte kunde se oss,
där letade man aldrig,
för man trodde inte det gick och gå in där.
Så såg jag han ta sin cykel och cyka iväg.
"Emely, jag kommer att hitta er!" skrek han och
Jag rös.
~~~~~~~~~~~~~~~
(:
Comment the photo
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/flubdub/460015651/
Visa toppen
Show footer