Detta är en endast en bild på en korridor varken mera eller mindre..iaf för dom flesta andra men för mig säger just denna bild mer än 1000 ord..det är en bild som symboliserar tiden som har varit men även framtiden..min framtid och det som jag var tvungen att lämna som jag aldrig får tillbaka. Det var det svåraste jag någonsin gjort..alla minnerna..alla vänner..alla skratt..alla sånger..alla lektioner..alla lärare...alla filmer och alla gråt. Nu tänker jag inte lika mycket på det längre inte som förut men ibland så känns det nästa lika smärtsamt som om det var igår...blir vell som när man har förlorat något..jag förlorade en hel livsstil känns det som. Det var en tid som ändarde mig en hel del det var första gången som jag någonsin har känt att jag tillhör något eller någon grupp eller liknande...anledningen till att jag börjar tänka på det nu är många..en del är vänner som fått mig att tänka tillbaka på mitt liv och även efter min 20-årsfest då det blev en del dinglesnack..har en vän som gick på dingle men som alls känner som så många med mig denna enorma saknad..men som sagt många känner saknaden av känslan som var och den tryggheten som många kände..möjligheten att ha någonstanns att fly när ens tanker på ens uppväxt och ens familj bara blev för mycket...det är enormt många som började/börjar på dingle just för att deras liv har sugit så jävla mycket innan dom kom dit så var det även för mig...och när den tryggheten försvann så blev man väldigt ensam och villsen...så är det idag och så kommer jag nog att känna länge in i framtiden.

Jag ska inte gräma mig över tiden som var även om jag ibland behöver bara se tillbaka och känna den känslan igen men jag vill inte gå runt och vara bitter över saker i mitt som försvunnit....har ju ett fantastiskt liv framför mig... får inte glömma att det var en fantastiskt tid som få har fått uppleva under hela sin livstid:)

Får se hur många som orkar läsa...:P

ja våran korridor....