november
torsdag 25 oktober 2007 bild 1/1
|
Här kolla min svenska (: okey då ska ja väl klistra in min text ;) och det var maraton skrivning så jag skrev bara på utan o tänka på styckesindelning och sådant jag vet att jag skulle ha gjort det men nu blev det inte så.. :* Högt uppe på en klippa sitter han och spanar ut över bergstopparna. Det börjar skymma och han ser solen gå ner vid horisonten. Här uppe är luften kylig det ligger som en dimma över allt och får landskapet att se oerhört vackert ut. Tar ett djupt andetag och känner hur lungorna fylls med den kalla luften, uppfriskande. Han stänger sina ögon och ser minnen från forna tider spelas på insidan av hans ögonlock. Tider då hans ras härskade i luften och de inte behövde gömma utan att de var helt naturliga precis som fåglarna eller fiskarna. Men de tiderna är förbi och idag lever han skyddad, jagar bara på natten för att undvika att bli sedd av dem. Dem som har gjort honom till en av de få överlevande, tvingad till att leva ett liv i hemlighet, ett liv som man kan jämföra med ett liv i fångenskap och det är inget liv någon varelse på jorden någonsin vill ha. I sagorna berättas det om hans ras som forntida djur stora och mäktiga varelser fulla med magiska krafter där de enbart är kallblodiga mördare. Ingenting om allt gott de har gjort för mänskligheten, ingenting om hur de ordnat upp världen. Bara att de inte existerar i verkligheten. I själva verket är de nästan utrotade, har fått sina ägg krossade, dessa magnifika varelser. Han skrapar försiktigt med klorna i marken känner stenarna mot undersidan av sina tassar och hör ljudet vilket som får hans sinnen att vara på helspänn. Flyttar även på svansen till en bättre position fäller ut sina gigantiska vingar tar en sista blick ut för att vara säker på att ingen kommer få syn honom. Gör ett hopp ut från klippkanten känner hur han börjar falla neråt innan han tar luften under hans vingar glider iväg flaxar lite lätt med vingarna för att uppnå mer stabilitet i luften. Det är ett stort bergalandskap han lever i men han är alltid på sin vakt, han kan aldrig vara nog försiktig. Efter några timmar har han nått den västra gränsen där han kan se de stora grässlätterna helt fulla med liv. Vågar inte riktigt ge sig ut på öppen mark men han känner hur hungern tar överhand. På hans mage är fjällen gråskimrande och svår att uppfatta när han svävar ljudlöst högt uppe bland molnen. Han väljer ut en ko som ser ut att vara ganska kraftig gör sig beredd att dyka känner adrenalinet börjar pumpa. Plötslig så har han kon i sina framtassar klorna djupt inborrade i kroppen på den stackars kon som snart har dött av blodförlust. Han flyger tillbaka in i berglandskapet men håller sig fortfarande så han kan se ut över grässlätten. Han lägger ned kon framför sig känner den sötsura doften av blod når hans näsborrar och gör honom bara mer hungrig. Glupskt hugger han in på det ljuvliga köttet han har längtat så efter rensar allt från kon allt som är värt att äta. Han rengör noggrant tänderna och hela munnen efteråt från rester för att vara säker på att han inte missar en enda liten bit. Det är inte mycket och han tvinglas leva på gränsen till vad han egentligen behöver för att överleva men det är så det får bli och han riskerar inte att dö av svält åtminstone. Det är det enda som räknas. Att han ska överleva och förhoppningsvis på något sätt föra sina gener vidare för att förhindra att rasen dör ut. Nere på grässlätten ser han en siluett han inte har sett på många år. Han försöker lyssna vad det är hon skriker för han hör att hon ropar eller någon. Nyfiken som han är trots sin gamla ålder försöker han ta sig närmare utan att bli upptäckt. Han hör nu vems röst det är, det är avriianas röst en kvinna han hjälpte för många år sen hon står och ropar efter honom. Så överväldigad av alla känslor att det tar några sekunder innan han i full fart störtar ner till henne. Först så blir hon helt skräckslagen av shocken från att ett sådant stort djur kommit från ingenstans så nära henne, till att hon blir helt överlycklig över att han fortfarande lever trots alla odds. När hon fortfarande var en ung flicka blev hon ivägtvingad till att gå upp i bergen flera mil från sin hemstad för att söka rätt på en ört som skulle hjälpa hennes svårt sjuke ledare. Det var mitt i vintern och hon var nära att förfrysa så kunde inte han låta bli att hjälpa henne utan tog med henne in i en grotta och höll henne varm. Han hjälpte även henne med att hitta denna ört och att hitta tillbaka till den stora grässlätten. Han trodde att hon för länge sedan glömt av honom eftersom att hon inte hade besökt honom på många år. Hon förklarade att hon hade skaffat sig en familj och att det inte blir mycket tid över till att göra annat. Han förstår henne gott och väl och känner ett sting av saknat i bröstkorgen efter sin egna älskade som tog ifrån honom för många decennier sen. En tår rinner sakta ner för hans kind men han vet att det tjänar ingenting till. Han lägger sig ner och Avriiana kryper tätt intill honom och känner värmen från hans bröstkorg. Hon har med sig ett litet knytte med lite mat invirat i en kökshandduk. Hon plockar fram en stor bit lammkött som hon vet att han uppskattar. Det är inte mycket men bara smaken räcker för att han ska känna sig nöjd. Hon sitter och äter sitt bröd och har lite skinka med också. I närheten finns en porlande flod som de går ner till och dricker från. Det är smältvatten som kommer ifrån bergen vilket gör att det är kallt och svalkande. Hon gick även och nynnade på en liten sång som påminde om låten careless whisper och han njöt av att ha lite sällskap. Det började bli riktigt mörkt och Avriiana var tvungen att bege sig tillbaka vid det här laget. Hon sa ajdö och gick sin väg känner hans djupblåa ögon betrakta henne ända tills han inte såg mer än en liten svart prick långt borta. Han tar sats och lyfter med sina enorma vingar känner vinden i ansiktet. Han kände att detta var lite av ett Halleluja moment och drar sig tillbaka djup in bland bergstopparna.
Annons
Kommentera bilden
3 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/flyingcatsgomoo/111640002/
Visa toppen
Visa sidfoten