Jag tänker på vår hjältes sista stund.

Han sitter ensam vid köksbordet och försöker att blicka ut över landskapet av skräp och cyniska tankar som han har bildat vid sina fötter. Men det är svårt. Åldern och hans sjukdomar gör att allt inom hans synfält är suddigt, likt kondens på ett fönster.

Kanske sjunger han sånger om kärlek, något som skulle förbli ett mysterium för honom. Sakta tynar hans röst bort i takt med att tårarna blir färre.

Han tänker på sin mor. Sista kvällen tillsammans hade de delat på en flaska vin. Regnet hade smattrat som en kulspruta på taket och de fick tala högt till varandra. Det är det sista minnet han har från henne.

Han tänker på dem som alltid dränkt hans namn i smuts och hur mycket han hatar dem. -Jag önskar er inte annat än en svart framtand! Vrålar vår hjälte och attackerar bordet med sin näve.

Han tänker på smärtan hans mor lämnade efter sig när hon dog, något som vår hjälte inte kommer att göra. Det gör det hela så mycket enklare.

Han är inte rädd för att gå längre men det går så långsamt, att komma fram till elden där hans mor väntar.

//FG

Annons

The photo has no tags

May 2010