2004-08-26 Trots att svaret är givet måste jag ärligen fråga: vilket kommer först, ångest eller sömproblem? För det känns inte alls som att ångesten kom först den här gången. Va fan. Förutom allmän jobb-bitterhet, som jag är sjukt van vid att hantera vid det här laget, är dagarna och till och med morgnarna helt bra. På kvällarna är jag stört trött och lägger mig för att sova. Och sen kommer tankarna. Älta, älta, älta. På senaste tiden har jag mest ältat det faktum att jag ältar. Fan vad ältit. Jag vet ju att man inte kan somna om man får panik för att man inte somnar. Men det är alltid redan för sent. Jag ger upp och läser en bok. Försöker somna igen med tankarna krampaktigt fokuserade på en sommaräng eller rymden eller nåt annat sånt där meningslöst som man ska tänka på. Sen hittar jag ält på ett grässtrå eller i närheten av sarturnus. Hyperventilerar. Läser lite till. Och till slut ger hela kroppen och själen upp och jag somnar på rygg med munnen halvöppen med alldeles torra slemhinnor. Klart att det är skönt då att vakna till en ny dag. Affärsidé: CD-skiva med röst som viskar meningslösa historier att somna till. Så vitt jag vet finns det bara en massa avslappningsflum på marknaden. Vem fan vill somna generad? Skicka en viskhistoria till mig om du tror att du har lämplig röst för min skiva. Bild: Ögonpåsar, macro

Annons

The photo has no tags

December 2008