2004-09-13 I månader har jag tränat på meningen "nej tack, jag vill inte ha något avslutningsjippo". Men för ett par minuter sen utspelade sig följande konversation i mitt kontorsrum: tjipp-tjipp-mannen: "med anledning av att du ska sluta... jag tänkte att vi skulle boka in nånting kul innan dess." jag: "JA! JÄTTEKUL!" tjipp-tjipp-mannen:"Har du någonting emot att det blir någonting på kvällstid?" jag: "NEJ, ABSOLUT INTE - JÄTTEKUL!" Så illa går det om man råkar vara på bra humör en måndagsmorgon. Jag ska genast sluta med det. *** Tidigare i morse var jag på anställningsintervju (eller egentligen, fika med min kompis chef som jag redan har handlat färg av flera gånger). Jag var käck och glad men kunde inte ljuga om att jag tänker stanna i branschen i två år. Hoppas jag får knega där ändå. Det senaste efter helgen är att jag försöker sluta bita i kinderna. Kindbitning är ett hittills ouppmärksammat samhällsproblem som jag på mina dagliga tunnelbaneresor noterat att flera lider av. Ni som är intresserade av egna empiriska studier kan fokusera på människor som oprovocerat putar och vrider på munnen, inte sällan har uppspärrade näsborrar och blicken stadigt fäst i horrisonten. Bild: OBS jag biter inte på riktigt, jag har slutat

Annons

The photo has no tags

December 2008