4 October 2015
jag tycker om att gå omkring på kyrkogårdar och den här var nog den vackraste och mest stämningsfulla jag besökt
en ganska liten begravningsplats och under 300 år (1439 - 1787) den enda där judar fick begravas, så gravarna ligger verkligen tätt.
Inte nog med det: när begravningsplatsen blev full började man fylla på med nya jordlager och som mest lär det vara tolv lager med gravar ovanpå varandra. Kanske så mycket som 200 000 människor
sen tog vi spårvagnen över floden och ut till Veletržnà Palace och Nationalgalleriets samling av modern europeisk konst. En jättestor byggnad (gammal fabrik?) i sex våningsplan.
vi betalade in oss till den permanenta samlingen samt “The Slav Epic"Tjugo gigantiska målningar (typ 8 x 6 meter!) som den tjeckiske Art Nouveau konstnären Alfons Mucha målade mellan 1910 och 192
jag kan på intet vis göra utställningen och konstverken rättvisa med mina bilder...allt var så övermäktigt och utställningshallen ganska mörk med belysning endast på dukarna.
Mucha är ju annars mest berömd och känd för sina dekorativa affischer i typisk Art Nouveau-stil. Älskar dem med och tror jag hade några sådana posters som prydde mitt flickrum hemma på Tallbac
sen tog vi itu med samlingarna på fem våningsplan och det var förstås mycket Kupka. Tjeckiens andre stora konstnär; mest känd för sina nonfigurativa målningar. Verkligen underbara färger och
och det här jag är nog lite Kupka-fan nu! och jag bara älska att få gå på de stora gallerierna och konstmuseerna runt om i Europas större städer och t ex få upptäcka Kupka
Ny bekantskap: tjeckiske skulptören Karel Pauzer med sin läskiga skulpturgrupp "Dog Family" från 1988
på vägen hem tittade vi dels in på Alfons Mucha-museet (fotoförbud) och sen på Art in box Gallery där man visade den tjeckiske fotografen Jan Lukas "People 1930 - 1995"
vi hade bokat biljett till en tidig kvällskonsert i en av kyrkorna. Kyrkan var vacker men kall..jag hade för lite kläder på mig och frös mig igenom den timmes långa konserten.
och själva konserten var sådär: musikerna och mezzosopranen stod uppe på orgelläktaren, akustiken var ekig och det kändes konstigt att tvingas titta snett uppåt bakåt för att se de som spelad
här åt vi middag; vi var in här och ville äta redan på lördagskväll, men då var det knökfullt. En söndagskväll fanns många lediga bord.
Direct link:
http://dayviews.com/follakull/2015/10/4/