...och filmen då
det var mycket mycket mycket länge sen en film berörde mig så.
Halvvägs in i filmen kunde jag inte ens se en skymt av "pappan", utan att börja gråta.
okej, jag är särskilt känslig när jag jobbar natt
men filmen var fantastisk
(och när vi gick ut ur biografen fick Olle trösta mig och påpeka att det inte var så många mil mellan Bjuv och Malmö)

Ja, det är häftigt och intressant hur olika man kan tycka och känna.
Jag är också väldigt blödig av mig, brukar beröras lätt, men den här filmen lämnade mig (oss) helt oberörd och jag (vi) var inte heller imponerad av skådespelarprestationerna.
Det är nog med en liten bävan jag uttalar mig, för jag veet att jag säkert får nästan hela resten av befolkningen emot mig (hehe), men så var det nu bara, att när filmen var slut så var vi alldeles eniga om att den var kass. Vi bara satt och tittade på varandra med stor förvåning, för våra förväntningar hade givetvis byggts upp av de fina recensionerna, och sen blev det bara ett platt fall... Jaja...det om det...

det är lite farligt med höga förväntningar, jag var också rädd för att bli besviken

Intressant hur olika den berört er båda! Låter som att man ska se den.

Ja, Kubbist, det rekommenderar jag. Man ska alltid bilda sin egen uppfattning om saker och ting. Viktigt.

ja..men det går bra där i biomörkret också
men se nu vad @jappisch tyckte..det är inte alls säkert att du gillar den.