Kära vänner.  

 Ni kommer vara så trötta på mig efter denna veckan. Och jag ber redan nu om förlåtelse för att de kommer bli väldigt mycket blomma-bilder framöver. De flesta är knappt redigerade. Det är det jag älskar med blommor, de är så underbara som de är så jag vill bara få dem så naturiliga som möjligt.  

För det är ju det som är det otroligt charmiga i fotandet. Att lägga sig i en blöt gräsmatta med sina nytvättade favoritjeans på och åla sig omring i massor med konstiga vinklar så att alla som går förbi tror att man är helt knäpp. Hur charmigt är det inte? Man får liksom ett sånt himla perspektiv, man vill alltid se allt från alla vinklar. Man tänker på vad man än ser; 'Åh, i den vinkeln skulle de bli en jätte bra bild'.

Jag hoppas att jag hittar någon som finner det lika charmerande som jag gör ;)

Stå ut med mig och mina kära blommor nu. Läs texterna om du orkar, jag vill inte tvinga dig. Kommentera så mycket ni nu bara orkar, mina käraste.

Svarta ramar på de flesta bilder skulle jag tro. varför skiver jag detta undrar du då och det är för att runt endel bilder har jag vit ram och det syns ju inte om det är vitt runt om kring. Så är läget gumman.

Ni har mina tankar, ni har mitt hjärta, ni har mitt förtroende

 så våga inte kalla er själva ensamma.

Jag är här.

 Jag ska ingen stans.

Och även om jag ska det kommer jag aldrig vara långt borta.

JAG