Lilla gumman,
det är dags
att ta tag i detta nu.
Min kära,
du kan inte
alltid gömma dig
bakom mammas rygg.

Lilla gumman,
det är dags
att inse
att du är stor nu.
Min kära,
låt inte din rädsla
stoppa ditt mod.

För,
min kära,
du är längre än mamma nu,
skulle knappast
kunna gömma dig
bakom mammas rygg mer.

Den tiden är förbi,
le och tänk tillbaka
till de lyckliga dar
men den tiden är förbi nu.

Det är dags att
krypa fram bakom mammas rygg,
sträcka på din rygg
och förbereda sig på världens alla smällar.

Ta dem med stolthet,
ta dem med mod.
Visa dem dock din svaghet,
ty du har då inget att dölja.

Det är den
som gömmer sig
som har något att dölja,

det är den som inte
vågar komma fram
som ingen bryr sig om att se.

Kom fram
för världen må vara hemsk för dig
men tänk då på henne
som du aldrig tidigare märkt.

Flickan bakom mammas rygg,
hon som tror
att hon har så mycket att förlora
dock du då inser
att den som själv har något att dölja
har så inget att förlora.

Bara en annans förtoende att vinna,
en annans axlar att vila emot.

Ty världen kommer slå till oss alla
frågan är bara
om man då har någon att lägga sitt huvud på.

Den som gömmer sig
orkar ingen av oss se
men världen
kommer ändå vara där.
Höja upp allt det där som man ville dölja.
Men ingen orkar se,
ty då är man redan ensam.

Den som gömmer sig är ej trygg,
även om ingen männskliga ögon den ser,
den som gömmer sig är bara ensam.

Ensam bakom en stackars rygg,
i en annan männsikas skygga.

haha, vem säger att jag snackar om dig eller!?