Igår läste jag en atrikel i kvällsposten som satte väldigt djupa spår i mig och mycket funderingar . Normalt brukar jag inte läsa Kultur sidorna som är de första sidorna i tidningen, men igår var det något jag fastnade för och jag tror det var rubriken i kombination till bilderna; "Könsmördare".

Artikeln handlade om det systematiska våldet mot kvinnor utövat av män. Hur kvinnor utsätts för brott enbart för att de är kvinnor .

Det är massor utav flickebarn som dumpas, kvinnor som misshandlas och barnmorskor som sett föräldrar döda sina flickor enbart för att de är just flickor.

Problematiken ligger i ett globalpolitiskt system som har olika uttryck i de olika länderna och världsdelarna. Under de senaste 50 åren har fler flickor/kvinnor dödast än vad antalet män dött under 1900-talets alla krig. Varje årtionde dödades fler flickor än alla de människor som fått sätta livet till under 1900-talets olika folkmord.

För ett antal år sedan så började Nobelpristagaren Amartya Sen undersöka antalet saknade kvinnor, som enbart dött på grund av kön antingen som foster eller som spädbarn. Talet han kom fram till var skrämmande, vi saknar ca 107 miljoner kvinnor !

Med dessa tal kan man inte bara kalla detta för ett osystematiskt våld, utan man kan anvnda begrepp som gendercide; alltså ett känsbestämt folkmord som är globalt.

Ett exempel på det fruktansvärda våldet mot kvinnorna finner du i Ghana, där Man räknar med att ca 21 procent av befolkningen blir av med sin oskuld genom våldtäckt, och detta ofta redan som barn. Det kan vara något så hemskt som att en lärare utnyttjar dem i utbyte mot bra betyg. 

Vålder mot kvinnor förkommer i alla stadier, från foster till ålderdomen. Det finns inga gränser.

Enligt tal från UNICEF dör nästan 600 000 kvinnor varje år genom gravdiditet eller förlossning. Det ger samma tal som antalet offer vid Rwaandas folkmord eller att efter 15 år skulle Sveriges befolkning vara helt utplånad.

Våldet behöver inte enbart ha en sexuell anknytning; varje år könstympas två miljoner kvinnor, fyra varje minut med rakbland och detta ofta utan någon bedövning.  I bland annat Pakistan dödas årligen ca 5000 kvinnor i hedersrelaterat våld. I de syd asiatiska länderna är antalet ännu större, men där använder man sig av så kallade hemgiftsmord som innebär att man dränker personen i fotogen och sedan bränner man dem levande.

I slutet på 1960-talet började man använda sig av en ny form av våld mot kvinnorna i Bangladesh; Man började kasta starkt frätande batterisyra i deras ansikten. Man räknar med att detta händer en gång per dygn.

Hatet och förtrycket mot kvinnorna behöver inte enbart visa sig ifrom av våld, utan det finns länder där man har ett könsbaserat samhälle. I de länder är inte kvinnan myndig, utan de har en förmyndigare i from av en man  och de kan inte göra något utan mannens tillåtelse.

Det är något fruktansvärt som sker, och omvärlden väljer allt som oftast att blunda för verkligehten. Hur kan detta ha gått så långt? Hur kan samhället ha blivit så anpassat efter dessa normer och värderingar, och varför vågar inte folk kritisera detta?

För mig är detta fruktansvärt och jag satt och grät i slutet av artikeln och kände vilken dålig medbogare jag var som inte kämpade för kvinnans rätt och säkerhet i samhället. Det var ett uppvaknande. Texten ovan är en sammanfattning av det som stod i atrikeln.