Vart ska man börja ens...

Hittade kärleken, vi flyttade ihop, allt var bra, trodde jag.

En dag vill han att jag ska flytta ut så jag gjorde det. Han ville fortfarande vara tillsammans med mig men hur skulle det gå till? Han kastade ut mig. Han kastade tillbaka mig till helvetet som smuts, hur kan han ens påstå att han någonsin har brytt sig om mig eller älskar mig?

Blivit blåst av min förra chef på en månads lön så måste gå fram och tillbaka till arbetet, mina tår har blåsor.

450 kr kvar att leva på och det är fucking halloween. Känner mig bara så jävla korkad över att jag litade på någon igen.

Det har jag inte fått något bra svar på tyvärr..
Han började prata om att han tyckte att det skulle vara en bra ide att få tillbaka mitt gamla rum hos min mor, vilket inte var möjligt då dom hade kastat de mesta utav mina möbler men efter 3 dagar utav det tjatet så sa han bara att han ville att jag skulle flytta ut.
Jag pratade med hans vän som sa att han tydligen hade tänkt på det i några veckor så fanns inte så mycket för mig att göra egentligen.. ._.

Men vad fan... Frågade du om varför? (Antar ju att du gjort det) Jag menar... Man måste väl få en orsak i alla fall...

Jag frågade inte varför just då men nu i efterhand så har jag krävt ett svar..
När vi flyttade ihop så var allting bra, han var min första prioritering och jag ville ut och resa med honom, gå ut osv men han bara vägrade. Han ville inte resa ensam med mig utan var tvungen att ha med någon utav sina kompisar och sånt.. Bara det visar på att jag aldrig riktigt kom först för honom.
Jag antar att anledningen är att han aldrig riktigt älskade mig.

Hur länge var ni tillsammans innan ni flyttade ihop? Hur gammal är han? Låter ju kul att han behövde ha vänner med för att göra något... Men men, alla har vi haft dåliga förhållanden. Eller ja, de flesta har haft det i alla fall. :) Vissa stackare klamrar sig fast vid såna och missar livet de egentligen ville ha. Så se det positiva, du har all chans i världen att hitta någon som vill samma saker som du. :)

Vi hade känt varandra i ca 1,5 år innan vi blev tillsammans sen så gick det ganska fort, vi hade bara varit tillsammans i 4,5 månader tills vi fick flytta in i hans pappas lägenhet som stod tom..
Han var ett år yngre än mig, alltså född 95, detta var hans första förhållande och sånt också..

Ja jo det är sant, försöker plocka ihop alla splittrade bitar och börjar bygga upp mig själv igen, sakta men säkert.

Ska ta det lite lugnt med känslor för tillfället men jag längtar till den dagen då jag hittar någon som delar allafall en hobby med mig!

Tack så mycket för att du skrev

Då låter det ju som att det inte var så att det gick för snabbt ändå. Alltså eftersom ni hade känt varandra så länge osv innan ni blev tillsammans. Men tror det hela kan vara för att det var hans första förhållande och att han inte riktigt visste hur ett förhållande fungerar osv. Vet själv när jag hade mitt första. Hade det med en kille som inte heller hade haft ett förhållande innan. Det gick bra tills vi flyttade ihop och efter det så gick det mer och mer utför. Men vi hann nog bo ihop i 2 år innan jag valde att gå vidare. Senare så har vi ju båda förstått att det borde ha tagit slut mycket tidigare än så. Men vi visste helt enkelt inte bättre då. :)

Kärlek är inget som ska stressas fram. När tiden är rätt så händer det. :) En vacker dag så.

Det var så lite så. :) <3

Bless you <3