July
Tuesday 4 December 2007 photo 1/1
|
Att älska genom tid och rum: En liten vårblomma tittar försiktigt upp ur det vita snötäcket och möts av vårsolens första strålar. Allt föds på nytt. Så gör även vår kärlek och den växer sig starkare för varje andetag vi tar tillsammans. Våra kroppar flödar av liv och energi dör vi står. Dom små vårblommorna byts snart ut till vackra, väldoftande sommarblommor. På en sommaräng ligger vi sida vid sida i ett oändligt hav av färger. Dom små grässtråna kittlar lite lätt mot huden. Jag tar din hand och låter den vila mot min bröstkorg. Känner du? Känner du hur det slår? Känner du hur det slår kraftiga, starka slag, bara för dig? Upp på hästryggen och sedan bär det av på äventyr. Den friska havsvinden tar tag i ditt hår och kittlar mig i ansiktet. Jag håller om dig tätare och känner hur din ,mage åker ut och in när du andas lungt. Mot din axel lutar jag försiktigt min kind. Jag fyller mina lungor av din underbara doft, blåser lite lätt varm luft i ditt öra. Det man hör är hur vågorna bryts mot land och dom rytmiska hovslagen. Bladen börjar anta en ny färg och lämnar snart träden. Håret dansar runt i den lekfulla vinden. Jag ger dig en öm kyss på kinden. Vi befinner oss tillslut i mitten av en tornado av färgsprakande höstlöv. Den första snön faller. I mina utsträckta händer landar små, vackra iskristaller. Några lätta snöflingor träffar ditt nattsvarta hår och får det att likan himmelen med sina tindrande stjärnor. Du liknar en ängel som sakt breder ut sina vinngar då du varsamt omfamnar mig. Värmen som uppstår mellan oss får snön att sakta börja smälta. Vår kärlek ger nytt liv åt allt som varit dött. Att älska genom tid och rum.
Annons
Visa toppen
Show footer