Jag är en 14årig tjej, jag kan inte påstå att jag är normal för det är jag inte. Jag vill inte vara det. Jag vill inte vara som alla andra, jag vill vara mig själv, jag vill vara den jag är. Konsekvenserna kan vara hårda men det är smällar man får ta. Jag har problem, mycket problem, stora problem .. Det är dom där gamla vanliga problemen, vänner, killar familj, livet. När det gäller vänner så har jag inte så många, det är något jag kan erkänna utan problem, allt handlar inte om att ha många vänner utan det handlar att ha bra vänner, äkta vänner, vänner man kan lita på annars blir det bara skit rent ut sagt! När det gäller killar så har jag haft ganska stora problem, jag blev dumpad den 3 mars 2010 av en kille som jag levde för, av en kille jag skulle kunna ge allt för, av en kille jag avgudade så fruktansvärt mycket, av en kille jag älskade av hela mitt hjärta, av en kille jag tänker på än idag och önskar han var min min min. Jag har inlett en relation med en kille nu, det har pågått lite mer än 2veckor, i början var jag helt säker på att det skulle bli han och jag någon dag. Men nu är jag inte lika säker längre, det känns inte rätt, eller jo .. Ibland känns det helt rätt och ibland känns det helt fel. Nu dom senaste 2 dagarna har det kännts helt fel, helt åt skogen. Jag har berättat för honom att jag gillar honom, att jag vill bli något med honom .. Jag ångrar det, jag ångrar att jag sa det för han svarade att han gillade mig okså och att han ville bli något med mig med, men bara inte just nu för det var så mycket med allt. Och nu, nu när jag är så osäker på det så känns det fel att jag berättade det för honom, jag vill verkligen inte såra honom det vill jag inte. Jag har inte koll på mig själv, jag har ingen kontroll jag bara gör saker och hoppas på att det ska bli rätt, jag tar risker, jag chansar .. Ja måste skärpa mig, jag måste ta vara på mig själv och sluta såra andra. När det gäller familjen då, min mamma och jag, vi bråkar ganska ofta fast jag måste säga att det lugnat ner sig på senaste tiden vilket jag är glad över. Men hela mitt liv har vi bråkat nästan varje dag, vilket vi inte borde göra, hon är min mamma och jag är hennes dotter. Visst, mödrar och döttrar bråkar, det vet jag det gör alla. Men mellan mig och mamma så känns det som något extra, det känns inge bra .. Pappa och jag är bra tillsammans! Mellan mig och min bror då, syskon bråkar alltid det vet vi alla om. Ibland kommer vi faktiskt riktigt bra överens, då vi samarbetar tillsammans, han och jag det är då jag är som lyckligast! Det tråkiga är dock att han flyttar hemifrån om 12dagar, då kommer vi inte hålla kontakten på samma sätt liksom. Kommer det vara genom facebook? Genom sms? Genom vänner? Jag vet inte .. Men jag vet att jag älskar honom, jag vet att jag älskar hela min familj oavsett vad! När det gäller livet .. Ibland kan jag rent ut sagt hata livet, jag kan tycka att det är meningslöst. Ibland önskar jag att jag vore död, att mamma aldrig fött mig. Ibland undrar jag om någon skulle gråta om jag dog? Ibland önskar jag att någon i min familj skulle dö, då skulle jag få veta vilka som verkligen bryr sig om mig .. Slut pratat om det. Jag måste säga en till sak, jag har en bästavän, hon är helt underbar! Hon finns där dag som natt, hon är en sån bästavän alla vill ha. Hon hjälper mig även när hon själv har det svårt. Hon är någon jag skulle kunna leva på, jag skulle klara mig med bara henne! Mycket kärlek till Louise Broquist!

Annons

The photo has no tags

Anonymous Wed 21 Jul 2010 17:04

Älskling! jag vet nt vad jag ska säga. Men jag älskar dig bästavän! För alltid<3

1 comments on this photo

April 2011