April
Thursday 2 April 2009 photo 1/1
|
Lyssna och njut! <3
http://www.youtube.com/watch?v=C56SahSvCXw&feature=channel_page
Det är hit man kommer när man kommer hem
Klockan gick mot fem och det regna lite grann,
snart skulle natten bli till dag.
Vi satt där vid elden och prata med varann,
Erik Johan Andersson och jag.
Dimman kröp sakta iväg över sjön
och storlommen ropa nånstans.
Jag såg i Eriks drömmande blick
hur lågorna trådde sin dans.
Det är här man känner vart stigarna går
och man vet vem som är släkt med vem.
Det är här man vet var gäddorna står
och det är hit men kommer när man kommer hem, du vet,
ja, det är hit man kommer när man kommer hem.
Ja ändå, sa han, fast vi har det bra
och trivs ganska fint där vi bor.
Ändå, ska du veta så ångrar jag
och förbannar att man var så dum och for.
Men man hade ju ingenting att välja på
och man tänkte bara stanna några år.
Du vet hur det blir, sen blir det aldrig av
och det blir svårare för varje år som går.
Det här är man vet var stigarna går...
Då, när vi for var ju ungarna små
ja, Kristoffer han skulle fylla tre.
Och Kajsa hon hade inte ens börjat gå
den hösten vi flyttade dit ner.
Nu har ju dom hunnit växa så pass
att dom hunnit rota sig där.
Så nu får man tvinga dom med sig varje år.
Ja, du vet vilket helvete det är.
Det är här man vet var stigarna går...
Och man tyckte det var nyss som man gick här och bar
hässjevirke när farsgubben slog.
Vem vet nu ofta det blir att man far
hit opp nu sen även morsan dog.
Hur det än blir så ska gudarna veta
att det finns inga bojor eller band
som kan hindra mina tankar att färdas norrut
på våren, som en flygande and.
Det är här man vet var stigarna går...
Tjärveden sprakade och knastrade och brann
det doftade av kaffe, skog och rök.
Vi satt där vid elden och teg med varann
och någonstans i öster gol en gök.
Det gick en stilla krusning över sjön,
natten hade åter blivit dag.
Det var den första dagen i resten av våra liv,
det var Erik Johan Andersson och jag.
Det är här man vet var stigarna går...
snart skulle natten bli till dag.
Vi satt där vid elden och prata med varann,
Erik Johan Andersson och jag.
Dimman kröp sakta iväg över sjön
och storlommen ropa nånstans.
Jag såg i Eriks drömmande blick
hur lågorna trådde sin dans.
och man vet vem som är släkt med vem.
Det är här man vet var gäddorna står
och det är hit men kommer när man kommer hem, du vet,
ja, det är hit man kommer när man kommer hem.
och trivs ganska fint där vi bor.
Ändå, ska du veta så ångrar jag
och förbannar att man var så dum och for.
Men man hade ju ingenting att välja på
och man tänkte bara stanna några år.
Du vet hur det blir, sen blir det aldrig av
och det blir svårare för varje år som går.
ja, Kristoffer han skulle fylla tre.
Och Kajsa hon hade inte ens börjat gå
den hösten vi flyttade dit ner.
Nu har ju dom hunnit växa så pass
att dom hunnit rota sig där.
Så nu får man tvinga dom med sig varje år.
Ja, du vet vilket helvete det är.
hässjevirke när farsgubben slog.
Vem vet nu ofta det blir att man far
hit opp nu sen även morsan dog.
Hur det än blir så ska gudarna veta
att det finns inga bojor eller band
som kan hindra mina tankar att färdas norrut
på våren, som en flygande and.
det doftade av kaffe, skog och rök.
Vi satt där vid elden och teg med varann
och någonstans i öster gol en gök.
Det gick en stilla krusning över sjön,
natten hade åter blivit dag.
Det var den första dagen i resten av våra liv,
det var Erik Johan Andersson och jag.
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/fredriknybergg/350446048/
Visa toppen
Show footer