Saturday 5 July 2008 photo 1/1
|
Jag önskade jag kunde fly...
Jag jobbar numera som extrapersonal på Sunlight Hotel i receptionen och som "servis" som jag råkade uttrycka det. Det är skitbra. Jag får gratis mat och gym och om jag vill sova över där av nån anledning så får jag det också.
Det är skitkul, men det var inte skitkul i lördags kväll. Jag jobbade 15 - 22 själv. Ni läste rätt. Tredje arbetsdagen bestod av att sköta hela Sunlight Hotel SJÄLV. Internet hade krashat - vilket innebar att jag varken kunde checka in, ut eller någonting nästan. Det stod att rummen var städade och lediga på datorn - men det stämde inte med verkligheten så en stackars barnfamilj klev in i ett av rummen där det stod en nydushad människa. Det är inte mitt fel . men jag har aldrig känt mig så låg. Jag ville dö och funderade seriöst på att antingen sno åt mig en flaska lugnande vin eller fly för livet, bara springa därifrån. Men jag stannade av nån anledning. Telefonen ringde, kön blev längre och borden behövde torkas. Jag var så trött. Medan jag ringde andra hotell i panik med en fem km lång otålig kö väntandes i receptionen - så bara stack familjen. De vände och gick. In your face. Fy fan i helvete. Jag satte mig i ett hörn i köket och grät en stund. Sen bet jag ihop och skrattade mig lycklig när klockan var 10 och jag kom hem till en stor varm trygg famn fylld av kärlek.
Jag önskade jag kunde fly...
Jag jobbar numera som extrapersonal på Sunlight Hotel i receptionen och som "servis" som jag råkade uttrycka det. Det är skitbra. Jag får gratis mat och gym och om jag vill sova över där av nån anledning så får jag det också.
Det är skitkul, men det var inte skitkul i lördags kväll. Jag jobbade 15 - 22 själv. Ni läste rätt. Tredje arbetsdagen bestod av att sköta hela Sunlight Hotel SJÄLV. Internet hade krashat - vilket innebar att jag varken kunde checka in, ut eller någonting nästan. Det stod att rummen var städade och lediga på datorn - men det stämde inte med verkligheten så en stackars barnfamilj klev in i ett av rummen där det stod en nydushad människa. Det är inte mitt fel . men jag har aldrig känt mig så låg. Jag ville dö och funderade seriöst på att antingen sno åt mig en flaska lugnande vin eller fly för livet, bara springa därifrån. Men jag stannade av nån anledning. Telefonen ringde, kön blev längre och borden behövde torkas. Jag var så trött. Medan jag ringde andra hotell i panik med en fem km lång otålig kö väntandes i receptionen - så bara stack familjen. De vände och gick. In your face. Fy fan i helvete. Jag satte mig i ett hörn i köket och grät en stund. Sen bet jag ihop och skrattade mig lycklig när klockan var 10 och jag kom hem till en stor varm trygg famn fylld av kärlek.
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/freejja/234708588/