december
lördag 28 juni 2008 bild 1/2
|
Jag känner för att vältra mig i minnen. Alla möjliga.
Del 1 i serien om mina minnen. Lugn, den blir inte lång. Kommer aldrig ihåg saker.
Jag minns när (okej måste bara avbryta mig själv redan här. Det här "Jag minns"-grejen påminner mig om en novell jag skrev. Minns du den Josefin? Den med the tiny granules och mamman som sprang with the speed of a red BMW M3. The convertible. Jag minns den i alla fall. Och den började med att jag räknade upp en massa grejer jag kom ihåg) jag träffade Malin första gången. Och vi cyklade runt i Svansjö, fastän jag precis kommit tillbaka efter en cykeltur. Vi brukade cykla ganska mycket, eller hur?
Jag minns när jag första gången torterade Linda med tjat om Twilight. Och om Robert Pattinson.
Stackare.
Jag minns när jag skulle träffa Matilda första gången, och var lite skeptisk till hur du skulle vara. Eftersom det enda jag hört om dig var när Anton berättade att du kanske inte skulle få komme eftersom du rymde mycket när du var yngre och dina föräldrar kanske inte skulle låta dig åka hit på grund av det.
Ja herregud.
Jag minns när jag såg Josefin första gången (tror jag) och blev väldigt inspirerad till min klädstil. Du har fina kläder Josefin.
Jag minns att Mia brukade bli retad på skoj för att hon alltid skulle borsta håret så noggrant innan idrotten.
Jag minns när Nathalie blev retad av Jonathan och blev så arg att hon smällde igen dörren. Som gick sönder. Hennes föräldrar fick betala det. Ojojoj.
Jag minns första dagen på skolan i sexan när vi gick rundtur. Och Johan frågade om maten var ekologisk och alla skrattade åt honom. Jag skrattade mest för att jag tyckte det lät kul och inte visste vad ekologiskt var för något. Vilken korkad elvaåring jag var.
Jag minns när jag fick höra Three Days Grace för första gången. Det var Therese som skickade åt mig. Första låten var Gone Forever.
Jag är förevigt tacksam.
Jag minns första konfirmationsmötet också. Då jag träffade Therese första gången.
Jag blir helt deprimerad när jag tänker på hur lätt det hade kunnat bli att jag aldrig träffade dig. Om jag hade hamnat i den gruppen jag ville. Om du inte hade bytt grupp för att det fick något pucko i den du först hamnade i. Då hade jag suttit där med Emil Gustafsson och Petter och Pontus och Linus helt själv.
Hemska tanke.
Jag minns när jag stod där och inte kände en enda människa och hade åkt dit fastän jag varit hemma sjuk från skolan den dagen. Jag minns att jag hade min svarta kjol med guldmönster, ett svart linne och en röd kofta. Och min scarf med jordgubbar. Och där satt Tette mitt bland alla typisktsjöboaktiga killar. Det var helt klart att du hade träffat dem innan. Det var helt klart att de hade mycket respekt för dig. För du satt i centrum vid bordet. Det var tydligt att du inte tyckte särskilt mycket om dem dock. Och det var helt klart att du var rena motsatsen till mig.
Du med sminkade uppochnedvända kors och boots och svarta hår med blonda slingor.
Och jag med min jordgubbsscarf.
Gosh. Vilka fördomar jag hade. Men det var inte så negativa saker egentligen.
Du verkade bara ganska bitchig. Fast på ett bra sätt. På ett henne-vill-jag-ha-som-kompis-för-hon-tar-ingen-skit-sätt.
Så när du satt ensam på din rad med stolar, och det fanns massor med lediga stolar överallt, så gick jag och satte mig på stolen precis bredvid dig.
För du verkade som en så intressant person.
Där hade jag rätt i alla fall.
Fast det visade sig att vi är ganska lika ändå. På vissa sätt.
Jag minns många fler saker. Men de får komma i del två. För nu ska jag äta jordgubbar.
Del 1 i serien om mina minnen. Lugn, den blir inte lång. Kommer aldrig ihåg saker.
Jag minns när (okej måste bara avbryta mig själv redan här. Det här "Jag minns"-grejen påminner mig om en novell jag skrev. Minns du den Josefin? Den med the tiny granules och mamman som sprang with the speed of a red BMW M3. The convertible. Jag minns den i alla fall. Och den började med att jag räknade upp en massa grejer jag kom ihåg) jag träffade Malin första gången. Och vi cyklade runt i Svansjö, fastän jag precis kommit tillbaka efter en cykeltur. Vi brukade cykla ganska mycket, eller hur?
Jag minns när jag första gången torterade Linda med tjat om Twilight. Och om Robert Pattinson.
Stackare.
Jag minns när jag skulle träffa Matilda första gången, och var lite skeptisk till hur du skulle vara. Eftersom det enda jag hört om dig var när Anton berättade att du kanske inte skulle få komme eftersom du rymde mycket när du var yngre och dina föräldrar kanske inte skulle låta dig åka hit på grund av det.
Ja herregud.
Jag minns när jag såg Josefin första gången (tror jag) och blev väldigt inspirerad till min klädstil. Du har fina kläder Josefin.
Jag minns att Mia brukade bli retad på skoj för att hon alltid skulle borsta håret så noggrant innan idrotten.
Jag minns när Nathalie blev retad av Jonathan och blev så arg att hon smällde igen dörren. Som gick sönder. Hennes föräldrar fick betala det. Ojojoj.
Jag minns första dagen på skolan i sexan när vi gick rundtur. Och Johan frågade om maten var ekologisk och alla skrattade åt honom. Jag skrattade mest för att jag tyckte det lät kul och inte visste vad ekologiskt var för något. Vilken korkad elvaåring jag var.
Jag minns när jag fick höra Three Days Grace för första gången. Det var Therese som skickade åt mig. Första låten var Gone Forever.
Jag är förevigt tacksam.
Jag minns första konfirmationsmötet också. Då jag träffade Therese första gången.
Jag blir helt deprimerad när jag tänker på hur lätt det hade kunnat bli att jag aldrig träffade dig. Om jag hade hamnat i den gruppen jag ville. Om du inte hade bytt grupp för att det fick något pucko i den du först hamnade i. Då hade jag suttit där med Emil Gustafsson och Petter och Pontus och Linus helt själv.
Hemska tanke.
Jag minns när jag stod där och inte kände en enda människa och hade åkt dit fastän jag varit hemma sjuk från skolan den dagen. Jag minns att jag hade min svarta kjol med guldmönster, ett svart linne och en röd kofta. Och min scarf med jordgubbar. Och där satt Tette mitt bland alla typisktsjöboaktiga killar. Det var helt klart att du hade träffat dem innan. Det var helt klart att de hade mycket respekt för dig. För du satt i centrum vid bordet. Det var tydligt att du inte tyckte särskilt mycket om dem dock. Och det var helt klart att du var rena motsatsen till mig.
Du med sminkade uppochnedvända kors och boots och svarta hår med blonda slingor.
Och jag med min jordgubbsscarf.
Gosh. Vilka fördomar jag hade. Men det var inte så negativa saker egentligen.
Du verkade bara ganska bitchig. Fast på ett bra sätt. På ett henne-vill-jag-ha-som-kompis-för-hon-tar-ingen-skit-sätt.
Så när du satt ensam på din rad med stolar, och det fanns massor med lediga stolar överallt, så gick jag och satte mig på stolen precis bredvid dig.
För du verkade som en så intressant person.
Där hade jag rätt i alla fall.
Fast det visade sig att vi är ganska lika ändå. På vissa sätt.
Jag minns många fler saker. Men de får komma i del två. För nu ska jag äta jordgubbar.
Kommentera bilden
det va lite roligt.
men inte förstod jag heller va det betydde.
8 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/frida-linden/230486339/
Visa toppen
Visa sidfoten