Jag undrar hur många gånger jag har gråtit över dom två. Antagligen alldeles för många. Selwan & Sarmad. Jag var världens lyckligaste som fårr lära känna två så underbara personligeheter. Men ingenting har nånsin varit lätt. Det har hela tiden varit komplicerat. Lögner, svek och många många tårar. Och saknad, ofta har det funnits en stor saknad. Men däremellan har vi alltid funnits där för varandra och alltid stält upp och stöttat varandra. Men nu, efter en lång tid av vänskap sitter jag än en gång med tårar rinnande nerför kinderna. Är det här slutet? Är det verkligen såhär det ska sluta? Jag har gråtit så många gånger redan, jag orkar inte mer. Det är nog bäst om vi går åt olika håll en gång för alla. Egentligen vill jag inte ha det så, men någonting säger mig att det blir bäst så. Nu efter ett år och en månad, är det nu vi ska kapa alla band? "Älskar du mig fortfarande?" Ja, gör jag det? Hmm. Ja, det är nog den enda frågan som jag egentligen kan svara på. Mit svar blir "Jag kommer allatid älska dig, alltid älska er. Vad som än händer, hur det än blir så kommer ni alltid finnas i mitt hjärta. Jag kommer aldrig någonsin kunna sluta älska er." Men jag orkar inte bli sårad mer nu. Det skär i hjärtat, det är som ett hugg i hjärtat att höra "Han bryr sig inte om dig längre" och "Jag vill inte ha nåt med dig att göra". Jag klarar inte ta mer sånt nu. Även om dte är lögner så känns det. Tårarna rinner i vilket fall som helst. Selwan, alla skratt, all kärlek, alla tårar, all oro och all det oändliga saknaden kommer jag alltid bära med mig vad som än händer mellan dig och mig. Jag önskar att allt kunde vara som det var förut. Men jag tror aldrig att vi kommer kunna få tillbaka det vi hade. Allt blev annorlunda när du träffade henne. Missförstå mig inte, jag är glad över att du har henne. Jag säger bara att ingenting kommer någonsin bli detsamma igen. Det finns ett stort hålrum mellan oss två och jag är rädd för att det kommer förbli där.Jag önskar att vi kunde göra någonting åt det men det är slut. Vi har glidit för långt ifrån varandra nu. Jag känner inte den nya Selwan. Jag älskar dig fortfarande! Sarmad, Du har funnits där hela tiden. Jag har aldrig behövt sakna dig eller oroa mig över dig, vi har aldrig tappat kontakten. Vi har haft våra bra stunder och våra mindre bra stunder. Vi har blivit osamns men vi har alltid hittat tillbaka till varandra.Sen du träffade henne har ingenting varit som förut. Jag trodde inte att någonting skulle kunna skilja oss åt men det kunde hon. Vi tappade kontakten. Hur blev det så? Jag kommer alltid sakna det vi hade, vänskapen & ärligheten. Du har betytt så mycket för mig. Jag älskar dig! Tänk att en flickvän kan få så stora konsekvenser i en kompisrelation. De kom in i era liv och ni blev förändrade. Ni hade aldrig tid att ringa och samtalen blev allt kortare. Hur kunde de få styra era liv? Vill ni verkligen försaka era vänner. Jag är glad över att ni är lyckliga med era flickvänner men det gör ont att bli bortglömd och att mista sina bästa vänner. Jag tror att det här är slutet. Jag orkar verkligen inte gråta över er mer nu. Jag orkar inte bli sårad och bortglömd mer. Jag älskar er Sarmad & Selwan och det går inte en dagutan att jag tänker på er. Jag kommer alltid älska er. Och jag kommer sakna er enormt mycket. Men jag vägrar bli sårad igen. Evig kärlek till mina brushor, Sarmad & Selwan! <3

Annons

The photo has no tags

August 2009