Friday 2 January 2009 photo 2/2
|
Vad vill du ? Men kom då? Jag är ju här och väntar på dej.
Foten i huvet, gud vet vad som hade hänt om hunden, hade varit bunden och inte kunnat skälla i tunneln. Men lilla gubben, hur är det fatt du fattar vell att du måste slå tillbaks annars kommer dom aldrig att låta dej gå. Hjärtat väljer blint, nu när jag svalt det kan du dra det hur långt du vill, du vet att jag vill bli din. Hela väldens hunger samlar i mej.
Toaletten, spegeln, jag har stirrat färdigt iden, och vem blir inte ful i 60watts ljus?
Toaletten, duschen, jag har gömt mej för sista gången i den.
Vi skulle setts i London men du hade busat bort ditt vett, på tiotusen meters höjd spydde jag på en toalett.
Nåt slags rekord är satt i att fly så långt bort från sig själv man kan.
Rim o reson. Bot o bättring. Ge mig en chans till jag kan.
I sena nätter efter fester tänker efter vad är sant.
Klumpig ful o fumlig slog mig matt för att jag inte fatta att, jag aldrig kommer att förstå nånting livet bara blir, det skrämde andan ur mig sen gömde jag mig i ytterfil.
Först efteråt blir saker klara varför ska det vara så, om några år kan vi springa på varandra o säga så illa kan det gå.
Jag ser tillbaks på mörka moln som heter ånger sorg o skam, dom kanske krossar mig en dag men till dess var det jag som vann.
Foten i huvet, gud vet vad som hade hänt om hunden, hade varit bunden och inte kunnat skälla i tunneln. Men lilla gubben, hur är det fatt du fattar vell att du måste slå tillbaks annars kommer dom aldrig att låta dej gå. Hjärtat väljer blint, nu när jag svalt det kan du dra det hur långt du vill, du vet att jag vill bli din. Hela väldens hunger samlar i mej.
Toaletten, spegeln, jag har stirrat färdigt iden, och vem blir inte ful i 60watts ljus?
Toaletten, duschen, jag har gömt mej för sista gången i den.
Nåt slags rekord är satt i att fly så långt bort från sig själv man kan.
Rim o reson. Bot o bättring. Ge mig en chans till jag kan.
I sena nätter efter fester tänker efter vad är sant.
Klumpig ful o fumlig slog mig matt för att jag inte fatta att, jag aldrig kommer att förstå nånting livet bara blir, det skrämde andan ur mig sen gömde jag mig i ytterfil.
Först efteråt blir saker klara varför ska det vara så, om några år kan vi springa på varandra o säga så illa kan det gå.
Jag ser tillbaks på mörka moln som heter ånger sorg o skam, dom kanske krossar mig en dag men till dess var det jag som vann.
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/frieeeeda/314672102/