April
Wednesday 15 October 2008 photo 1/1
|
Himlen är oskyldigt blå
Som ögon när barnen är små
Att regndroppar faller som tårarna gör
Det rår inte stjärnorna för
Älskling jag vet hur det känns
När broar till tryggheten bränns
Fast tiden har jagat oss in i en vrå
Är himlen så oskyldigt blå
När vi växte opp lekte livet vi var evighetens hopp
Det var helt självklart att var framtid skulle bli oförbrukat fri
Somrar svepte fram, jorden värmde våra fötter där vi sprang
Rågen gungade och gräset växte grönt, hela livet var så =
skönt
Himlen är oskyldigt blå
Som ögon när barnen är små
Att regndroppar faller som tårarna gör
Det rår inte stjärnorna för
Älskling jag vet hur det känns
När broar till tryggheten bränns
Fast tiden har jagat oss in i en vrå
Är himlen så oskyldigt blå
Frusna på en strand flög vi medan tiden flöt iland
Vi var barn som ingen ondska kunde nå, himlen var så blå
Nu tar molnen mark, jag var förblindad av att solen sken så stark
Men mina ögon kommer alltid le mot dig, kan det begäras mer av mig
Himlen är oskyldigt blå
Som ögon när barnen är små, det djupaste hav likaså
Att regndroppar faller som tårarna gör
Det rår inte stjärnorna för
Älskling jag vet hur det känns
När broar till tryggheten bränns
Fast tiden har jagat oss in i en vrå
Är himlen så oskyldigt blå
Himlen är oskyldigt blå
Som ögon när barnen är små
Att regndroppar faller som tårarna gör
Det rår inte stjärnorna för
Älskling jag vet hur det känns
När broar till tryggheten bränns
Fast tiden har jagat oss in i en vrå
Är himlen så oskyldigt blå
När vi växte opp lekte livet vi var evighetens hopp
Det var helt självklart att var framtid skulle bli oförbrukat fri
Somrar svepte fram, jorden värmde våra fötter där vi sprang
Rågen gungade och gräset växte grönt, hela livet var så =
skönt
Himlen är oskyldigt blå
Som ögon när barnen är små
Att regndroppar faller som tårarna gör
Det rår inte stjärnorna för
Älskling jag vet hur det känns
När broar till tryggheten bränns
Fast tiden har jagat oss in i en vrå
Är himlen så oskyldigt blå
Frusna på en strand flög vi medan tiden flöt iland
Vi var barn som ingen ondska kunde nå, himlen var så blå
Nu tar molnen mark, jag var förblindad av att solen sken så stark
Men mina ögon kommer alltid le mot dig, kan det begäras mer av mig
Himlen är oskyldigt blå
Som ögon när barnen är små, det djupaste hav likaså
Att regndroppar faller som tårarna gör
Det rår inte stjärnorna för
Älskling jag vet hur det känns
När broar till tryggheten bränns
Fast tiden har jagat oss in i en vrå
Är himlen så oskyldigt blå
Visa toppen
Show footer