April
Monday 20 October 2008 photo 2/2
|
Vem va den där mindre kloka personen som sa att den rikaste och lyckligaste personen i världen är den personen med mest vänner.
Jag menar inte att det är nått fel på att ha många vänner, för det är de absolut inte men varför känns de då så tomt?
Varje kväll sitter man här helt ensam, verkar inte finnat någon på denna planet som kan ge mejj mer än vänskap.
Kan inte förstå vad som är fel på mejj?!
Försöker att göra allt i min makt för att göra allt för att få vad jag vill ha-
Men han verkar inte bry sejj.
Vissa säger: Att jag ska prova att visa det med tydligt för han.
Vissa säger: Skit i han, han är inte värd din kärlek.
kanske kan det vara samma sak som jag säger till alla andra, försök ej så mycket , låt kärleken finna dig annars är de bara du som blir sårad i slutändan.
Men det e inte så lätt alltid att lyda sina egna råd.
Jag vill bara kunna ha någon att älska, kunan vissa upp för hela världen och säga att han tillhör mig och bara mig.
Kunna visa att jag inte är en känslokall person, jag kan faktiskt visa mina känslor även om jag inte pratar så mycket om de.
Det verkar som alla mina vänner ska kunna komma till mig med sina problem och jag ska vara någon "profet" med alla deras svar.
Men alla svar som jag har , är dem svaren som jag har , är dem svaren som jag själv försöker finna men inte hittar som att alla andra kan komma till mig och jag har svaren men för mig så är svaren inte dom samma.
Det känns mer och mer komplicerat för varje dag som går .
Känns som om jag vet allas hemligheter.
Vill ju så gärna hjälpa mina vänner, men vet ej om jag egentligen orkar det längre.
Jag har inte alla svaren och jag kommer aldrig att finna dom , jag måste börja lösa mina egna problem innan jag kan lösa mina vänners. Jag måste lyssna på mina egna råd innan jag kan ge er dom, jag måste börja stoppa min bakgrund bakom mej och inte tänka på den så mycket innan jag kan börja gå in i en ny värld med nya problem och med nya svar som måste hittas , egentligen så vet jag inte om jag klarar det just nu men måste föröka bara för att inte svika för mycket folk som har fått nya förhoppningar på mig men egentligen så vet jag att jag tar förstora steg nu så vet jag att jag kommer vända min framtid ryggen och gå tillbaka till mitt gammla jag att sitta hos ***** ta "några" öl som blir till lite fler öl som sen blir lite mer än alkohol, som sedan leder till bråk med morsan som tillsist kommer att sluta med att jag tar den där överdosen som alla pratar om , den där som blir den sista, allt bara för att få slippa all smärta, allt bara för att man inte orkar med allt längre, allt bara för att man går för fort fram i framtiden.
Jag menar inte att det är nått fel på att ha många vänner, för det är de absolut inte men varför känns de då så tomt?
Varje kväll sitter man här helt ensam, verkar inte finnat någon på denna planet som kan ge mejj mer än vänskap.
Kan inte förstå vad som är fel på mejj?!
Försöker att göra allt i min makt för att göra allt för att få vad jag vill ha-
Men han verkar inte bry sejj.
Vissa säger: Att jag ska prova att visa det med tydligt för han.
Vissa säger: Skit i han, han är inte värd din kärlek.
kanske kan det vara samma sak som jag säger till alla andra, försök ej så mycket , låt kärleken finna dig annars är de bara du som blir sårad i slutändan.
Men det e inte så lätt alltid att lyda sina egna råd.
Jag vill bara kunna ha någon att älska, kunan vissa upp för hela världen och säga att han tillhör mig och bara mig.
Kunna visa att jag inte är en känslokall person, jag kan faktiskt visa mina känslor även om jag inte pratar så mycket om de.
Det verkar som alla mina vänner ska kunna komma till mig med sina problem och jag ska vara någon "profet" med alla deras svar.
Men alla svar som jag har , är dem svaren som jag har , är dem svaren som jag själv försöker finna men inte hittar som att alla andra kan komma till mig och jag har svaren men för mig så är svaren inte dom samma.
Det känns mer och mer komplicerat för varje dag som går .
Känns som om jag vet allas hemligheter.
Vill ju så gärna hjälpa mina vänner, men vet ej om jag egentligen orkar det längre.
Jag har inte alla svaren och jag kommer aldrig att finna dom , jag måste börja lösa mina egna problem innan jag kan lösa mina vänners. Jag måste lyssna på mina egna råd innan jag kan ge er dom, jag måste börja stoppa min bakgrund bakom mej och inte tänka på den så mycket innan jag kan börja gå in i en ny värld med nya problem och med nya svar som måste hittas , egentligen så vet jag inte om jag klarar det just nu men måste föröka bara för att inte svika för mycket folk som har fått nya förhoppningar på mig men egentligen så vet jag att jag tar förstora steg nu så vet jag att jag kommer vända min framtid ryggen och gå tillbaka till mitt gammla jag att sitta hos ***** ta "några" öl som blir till lite fler öl som sen blir lite mer än alkohol, som sedan leder till bråk med morsan som tillsist kommer att sluta med att jag tar den där överdosen som alla pratar om , den där som blir den sista, allt bara för att få slippa all smärta, allt bara för att man inte orkar med allt längre, allt bara för att man går för fort fram i framtiden.
Visa toppen
Show footer