Monday 16 February 2009 photo 1/2
|
Idag har varit en ytterst underlig dag.
Jag vaknade, vilket i sig var en bedrift med tanke på min underbara dröm, som hade något med dunkuddar att göra.
Jag gick sedan upp, vilket var en ännu större bedrift, med tanke på att klockan var ung och mamma lät gnällig.
Frukosten mumsades ner, kroppen och knoppen tvättades, kläder ihoppades och mamma gladdes åt att jag gick med på att köra till Lund (Rusta, för att vara exakt), och att innan dess göra några ärenden åt någon för mig okänd människas vägnar.
Så, allt klippat och klart och ett nervsammanbrott i trafiken senare hoppar jag av vid stationen och drar mig bort mot Stadsbiblioteket med den goda föresatsen att arbeta en smula med projektarbetet.
Denna eminenta idé fick sedan stå till vika en stund eftersom jag fann Edgar Allan Poes samlade verk, och i ett rus av lycka började jag läsa av hjärtats lust.
Då ringer moder min, som nu tagit sig hem.
"Du...Sia, jag vet inte hur jag ska säga detta. Men, Kim har ätit upp Nisse."
Ja, det visade sig att vår underbara lilla pippi-pjodd hade lyckats - på något mirakulöst sätt, eftersom hålet han tog sig ut genom är litet och han själv hade, enligt eget utsägo, aningen 'tjocka fjädrar' - ta sig ur sin bur.
Han hann dock inte särskilt långt, enligt mamma. Kattjäveln norpade honom.
Eller, det är i alla fall det vi tror. Det enda som fanns kvar var nämnligen endast de längsta stjärtfjädrarna och blod utsmetat på golvet, och en förbannat självgod Kim som glatt slickade sig runt munnen när man frågade honom om han sett Nisse.
Så, denna bilden är dedikerad till Nisse. För alla de gånger han busvisslat på mig och förgyllt min dag, och för de underbara serenader du sjungit oss under nätterna.
Jag hoppas jag inte hittar dig under min säng.
Jag vaknade, vilket i sig var en bedrift med tanke på min underbara dröm, som hade något med dunkuddar att göra.
Jag gick sedan upp, vilket var en ännu större bedrift, med tanke på att klockan var ung och mamma lät gnällig.
Frukosten mumsades ner, kroppen och knoppen tvättades, kläder ihoppades och mamma gladdes åt att jag gick med på att köra till Lund (Rusta, för att vara exakt), och att innan dess göra några ärenden åt någon för mig okänd människas vägnar.
Så, allt klippat och klart och ett nervsammanbrott i trafiken senare hoppar jag av vid stationen och drar mig bort mot Stadsbiblioteket med den goda föresatsen att arbeta en smula med projektarbetet.
Denna eminenta idé fick sedan stå till vika en stund eftersom jag fann Edgar Allan Poes samlade verk, och i ett rus av lycka började jag läsa av hjärtats lust.
Då ringer moder min, som nu tagit sig hem.
"Du...Sia, jag vet inte hur jag ska säga detta. Men, Kim har ätit upp Nisse."
Ja, det visade sig att vår underbara lilla pippi-pjodd hade lyckats - på något mirakulöst sätt, eftersom hålet han tog sig ut genom är litet och han själv hade, enligt eget utsägo, aningen 'tjocka fjädrar' - ta sig ur sin bur.
Han hann dock inte särskilt långt, enligt mamma. Kattjäveln norpade honom.
Eller, det är i alla fall det vi tror. Det enda som fanns kvar var nämnligen endast de längsta stjärtfjädrarna och blod utsmetat på golvet, och en förbannat självgod Kim som glatt slickade sig runt munnen när man frågade honom om han sett Nisse.
Så, denna bilden är dedikerad till Nisse. För alla de gånger han busvisslat på mig och förgyllt min dag, och för de underbara serenader du sjungit oss under nätterna.
Jag hoppas jag inte hittar dig under min säng.
Comment the photo
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/fronkensteen/332887964/