Thursday 11 March 2010 photo 7/14
|
När nästan alla löv har gulnat så möts de igen, på en trottoar. De tittar inte upp förrän de står en meter ifrån varandra och det är försent att fly.
Som ett basebollträ mot pannloben. Adrenalinet rusar igenom blodet och hjärtat slår som om det försökte bryta sig ut ur kroppen.
En reaktion som är okänd för henne, hysterisk.
"Hej" säger hon och försöker dölja rodnaden som bränner på kinderna.
Det blir en paus. Han tittar på henne och vet inte vem han ska vara, handfallen står han där och vet inte ens hur han ska börja meningen.
"Hej" säger han tillslut eftertänksamt. "Vart ska du?" lägger han till och försöker låta vardaglig.
"Ingenstans" säger hon och ljuger. "Var ska du?" säger hon sedan och tittar upp en aning.
Han tänker, det syns på hans ögon. "Ska du med på fest?" säger han sedan spontant och ler snett mot henne.
Det hoppar till i bröstet på henne samtidigt som misstänksamheten kommer smygande. Vill han bara jävlas med henne? Men när hon tittar på honom, på ögonen som ler ärligt mot henne så släpper hon misstankarna och nickar mot honom. Sedan går det åt samma håll, sida vid sida.
Part of an album
Camera info
Comment the photo
Du behövde nog den kritiken, då alla andra verkar överösa dig med lovord. Du är inte odödlig eller mest talangfull. Du är ung och utvecklas. Som du tänker nu tänker du inte om tio år.
Jag älskar dig dock. Det menar jag. Oavsett om frosten inuti får dig att appellera till, men likväl söndra, de unga och hjälplösa, älskar jag dig.
dock vet jag inte om jag gillar ditt "nya" sätt att skriva på. det är lite för mycket kärlek, haha, dock gillar jag dej ändå.
dock skriver jag alltid mig, dig och sig i dikter och liknande.
och satsrader är charmigt.
6 comments on this photo