July
Sunday 7 September 2008 photo 4/4
|
sitter o tänker.., på farfar,mormor,Ulla,Nicke,farmor o Sanna.
Varför dör alla? Eller de vet jag ju, men varför fick Nicke, Sanna, Ulla o mormor inte leva ett helt liv?
Speciellt Nicke o Sanna, 21 o 19. De förkänade att få leva tills de va 100 minst. Varför tillåts vissa saker ske? som Sanna, mördad av taxichaufören i Frankrike. Hur kommer det sig att vi inte märker vilka som är kababla till mord. Varför var inte den människan redan inlåst innan Sanna satte sig i hans taxi? Varför kan ingenting nångång få vara så pass bra att man inte behöver känna rädslan för att jag snart ska få ett samtal som säger att nån mer jag håller kär är död? om bara för en sekund så vill jag bara känna på hur de skulle vara att va lycklig igen. jag kan va glad, de kan jag. men glädje o lycka är två helt olika saker även fast många nog tar det för samma sak.
Det är nog inte många som märker skillnaden. men för nån som levt med glädje men utan lycka i nåra år nu så (jag känner lycka ibland, senast var typ i juni). man är beroende av att känna lycka, känna sig fullkomlig. man känner sig glad ibland, men samtidigt finns det som ett svart hål i kroppen som bara skriker tomhet o sorg.
Hur klarar man livet när alla bara dör? dör nån i höst med vet jag inte vad jag tar mig till. jag känner mig helt likgilltig, det känns hemskt att inte veta hur man skulle reagera, jag vet inte ens om jag skulle gråta. har blivit så van vid känslan av att nån dör, skulle jag ens känna nån skillnad? det skrämmer mig att inte veta.
Varför dör alla? Eller de vet jag ju, men varför fick Nicke, Sanna, Ulla o mormor inte leva ett helt liv?
Speciellt Nicke o Sanna, 21 o 19. De förkänade att få leva tills de va 100 minst. Varför tillåts vissa saker ske? som Sanna, mördad av taxichaufören i Frankrike. Hur kommer det sig att vi inte märker vilka som är kababla till mord. Varför var inte den människan redan inlåst innan Sanna satte sig i hans taxi? Varför kan ingenting nångång få vara så pass bra att man inte behöver känna rädslan för att jag snart ska få ett samtal som säger att nån mer jag håller kär är död? om bara för en sekund så vill jag bara känna på hur de skulle vara att va lycklig igen. jag kan va glad, de kan jag. men glädje o lycka är två helt olika saker även fast många nog tar det för samma sak.
Det är nog inte många som märker skillnaden. men för nån som levt med glädje men utan lycka i nåra år nu så (jag känner lycka ibland, senast var typ i juni). man är beroende av att känna lycka, känna sig fullkomlig. man känner sig glad ibland, men samtidigt finns det som ett svart hål i kroppen som bara skriker tomhet o sorg.
Hur klarar man livet när alla bara dör? dör nån i höst med vet jag inte vad jag tar mig till. jag känner mig helt likgilltig, det känns hemskt att inte veta hur man skulle reagera, jag vet inte ens om jag skulle gråta. har blivit så van vid känslan av att nån dör, skulle jag ens känna nån skillnad? det skrämmer mig att inte veta.
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ftl/263831471/
Visa toppen
Show footer