July
Friday 2 January 2009 photo 4/4
|
Sanna då. Det var en av mina sysslingar. Med tanke på att jag har över 300-350 sysslingar, så har jag inte träffat henne så många gånger, tyvärr. Men jag har väl träffat henne 5 gånger kanske, det är mors kusinbarn. sist jag träffade henne var kanske 3 år sen, då hennes morfar (min morfars svåger) fyllde år. Jag umgicks med Sanna o med Ebba. eftersom vi var typ de enda 'unga' där, eller Sannas lillebror Samuel och Konrad var också där. Sanna är nog en av de mest omtänksamma, vänliga och trevliga personer jag träffat. hon såg verkligen till att alla skulle ha det bra o känna sig välkomna. kommer ihåg att hon, jag och Ebba gick ut o tog en promenad. snackade om lite allt möjligt, men mest hästar tror jag. hon var så grymt trevlig och verkligen lyste av värme o godhet. det är inte många människor som verkligen gör det. men det gjorde hon. jag har träffat henne 5 gånger o har märkt det i sån stor skala. tänk bara hur de då skulle vara att känna henne.
morfar fick ett brev från Sannas mamma o pappa. tänkte skriva av det här:
När Sanna var sexton år skrev hon i uppsattsen "Mitt Testamente": Men allt jag gjorde, gjorde jag med kärlek. En kärlek till livet, och till er. Om jag dör imorron, så är det för tidigt för mig. Jag ville inte dö så tidigt, jag ska inte hyckla med det. Jag ville stanna hos er, jag älskade livet.
Vi vill att Sannas kärlek till livet och till människorna runtomkring henne ska fortsätta att lysa. Att hon får fortsätta att påverka och sätta avtryck, både här hemma och i Paris som hon tyckte mycket om och där hon levde sin sista tid.
Därför har vi bildat Sannas Minnesfond. Fonden ska motverka uppkomsten av våldshandlingar genom att stödja personer och organisationer som verkar för att ge barn i Paris' mest utsatta områden en trygg uppväxt. Ingen föds till en sådan ondska som Sanna föll offer för. Barn som ingen älskar och ingen ser kan hårdna till människor med hat och våld inom sig.
Sanna ville aldrig att det onda skulle vinna
Alla bidrag, oavsett storlek, hedrar Sannas minne och håller hennes ljus brinnande.
Hemsidan är: www.sannazetterberg.se
Sanna hösten 2004:
"När jag dör får ni inte glömma mig! Min värsta mardröm är att glömmas bort, att få dö utan att ha satt några avtryck eller ristat spår i bergen, att få dö utan att ha påverkat. Jag vill inte dö likgiltigt. Jag vägrar."
Så.., ni får gärna gå in på den sidan, kolla runt eller skänka en slant. Även om ni inte känner Sanna. Hennes minne är väl ändå värt att hedra? hennes önskan om att inte bli bortglömd, borde vi inte uppfylla den? Visa att hon visst har satt avtryck i denna världen. Det är hon värd. Att dö som 19 åring i händerna på en våldsman är inte en rättvist, ingen borde behöva uppleva det. och inga närstående ska behöva läsa i tidningarna om deras kära som ligger dumpade i skogar. Hon förtjänar nån heder.
morfar fick ett brev från Sannas mamma o pappa. tänkte skriva av det här:
När Sanna var sexton år skrev hon i uppsattsen "Mitt Testamente": Men allt jag gjorde, gjorde jag med kärlek. En kärlek till livet, och till er. Om jag dör imorron, så är det för tidigt för mig. Jag ville inte dö så tidigt, jag ska inte hyckla med det. Jag ville stanna hos er, jag älskade livet.
Vi vill att Sannas kärlek till livet och till människorna runtomkring henne ska fortsätta att lysa. Att hon får fortsätta att påverka och sätta avtryck, både här hemma och i Paris som hon tyckte mycket om och där hon levde sin sista tid.
Därför har vi bildat Sannas Minnesfond. Fonden ska motverka uppkomsten av våldshandlingar genom att stödja personer och organisationer som verkar för att ge barn i Paris' mest utsatta områden en trygg uppväxt. Ingen föds till en sådan ondska som Sanna föll offer för. Barn som ingen älskar och ingen ser kan hårdna till människor med hat och våld inom sig.
Sanna ville aldrig att det onda skulle vinna
Alla bidrag, oavsett storlek, hedrar Sannas minne och håller hennes ljus brinnande.
Hemsidan är: www.sannazetterberg.se
Sanna hösten 2004:
"När jag dör får ni inte glömma mig! Min värsta mardröm är att glömmas bort, att få dö utan att ha satt några avtryck eller ristat spår i bergen, att få dö utan att ha påverkat. Jag vill inte dö likgiltigt. Jag vägrar."
Så.., ni får gärna gå in på den sidan, kolla runt eller skänka en slant. Även om ni inte känner Sanna. Hennes minne är väl ändå värt att hedra? hennes önskan om att inte bli bortglömd, borde vi inte uppfylla den? Visa att hon visst har satt avtryck i denna världen. Det är hon värd. Att dö som 19 åring i händerna på en våldsman är inte en rättvist, ingen borde behöva uppleva det. och inga närstående ska behöva läsa i tidningarna om deras kära som ligger dumpade i skogar. Hon förtjänar nån heder.
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ftl/314398911/
Visa toppen
Show footer