I hate myself for loving you so much.

Jag tyckte att det var helt patetiskt första gången jag hörde en låt som gick på det viset (eller liknande iaf). Jag var 11. Liksom hur kan man hata sig själv för att älska nån? Jag var liten, dum, idiotisk och alla andra välvalda ord som passar till en liten skitunge som trodde att jag visste allt. Det var sån jag var. Hade inga problem, vare sig i skolan eller hemma. (förutom att farfar dog när jag var 10 o mormor när jag var 11. men det sätter jag i ett eget fack i det patetiska liv som jag levt.) Jag trodde verkligen att världen kretsade kring mig och de jag kände, mina åsikter o all sån skit. Jag trodde att människor var det smartaste som finns. Nu har jag växt upp, lite iaf. Jag har insett att människor är idioter. inte alla, (nu generitiserar(kan inte stava det ordet) jag bara, men det är skönt att göra ibland, slippa precisera sig helatiden. så ha översende) men de allra flesta. Eller jo förresten ALLA, på nått sätt är alla "fel" eller va man ska kalla det, ingen är perfekt. och det är inte meningen att man ska va perfekt heller. Det är meningen att man ska ta reda på vad ens egna både brister och fördelar. och använda både ock till nått positivt. att använda sina olika egenskaper till att fixa till denna jord som bara har blivit helt fel. den skapades inte fel, det är vi männsikor som är problemet. Men nu har jag kommit helt ifrån ämnet (som vanligt) . men iaf, jag har kommit på bättre tankar, jag kämpar inte längre för att blir perfekt (eller undermedvetet kanske jag fortfarande gör det, det är svårt att bli av med ett livssätt på bara ett knäpp med fingrarna. men jag försöker iaf), utan för att kunna se mina brister o mina fördelar. jag tror inte längre att världen kretsar runt mig, utan den kretsar runt nått mycket större, runt något som jag aldrig skulle kunna mäta mig med eller ens förstå vilken makt. Jag tror inte längre på att livet är underbart o utan problem.
IGÅR AVRÄTTADES 22 MISSIONÄRSFAMILJER I AFGAHNISTAN (ursäkta stavningen). är inte det SJUKT? i vilken värld utan brister skulle något sådant hända? Jag är så arg att jag gärna skulle sätta mig på planet dit o gå runt framför deras parlamenthus o dela ut biblar till alla som gick förbi bara för att visa dem att va de än gör så kommer vi inte sluta. vi har ett budskap att sprida o de tänker vi fortsätta med. Men jag är för rädd o för feg. Träffade min syssling Sanna som jag skrivit om, hon som blev mördad, hennes mamma förra helgen. Ögonen var fulla av tårar, såg ut som om de inte riktigt torkat än sen hon dog, det är snart ett år sen. Ändå är hon stark nog att utala sig om att ingen människa föds ond. utan det är det som händer omkring en som formar en. Fattar inte hur hon kan va så sjukt stark, när nån omkring mig dör så hatar jag allt o alla i månader efteråt, ändå är hon stark nog att stå emot det hat som väller upp inom en. jag önskar att jag var så stark. däremot inser jag att hon naturligtvist har rätt, ingen människa föds ond, även om det kanske ibland verkar som det . alla förtjänar respekt och vänlighet. alla. jag kan inte säga att jag ger alla det, då skulle jag ljuga. Men jag försöker, det borde alla göra. fatta vilken trivsam värld vi skulle leva i om alla FÖRSÖKTE att stå ut med varandra. om alla respekterade varandras tro, kärlek, allt. no wars. nu kom jag ifrån ämnet igen, Förlåt.
slutklämmen är iaf, att jag blivit såpass förståndig att jag fattar att INGEN ÄR FÖRSTÅNDIG, o att den mening som stod längst upp är den sannaste mening som jag sett på länge.

Troligtvist orkade ingen läsa detta, men det skulle göra er smartare gott folk. Verkligen, skriv av er människor; era tankar, åsikter, funderingar. Det är lättare att förstå sig själv om man har det nedskrivet framför sig, svart på vitt, eller vitt på svart om man nu så vill.

jättebra skrivet!!