Ni var ju en hel del som ville veta hur jag gick till väga med Zenta, så här kommer en sammanfattning av hur jag gjort, skriver på mobilen så kanske inte orkar skriva väldigt detaljerat men ni får det stora hela iallafall: Till en början ville jag först träna lite respekt och ledarskap, eftersom hon totalt tagit över min syster och är inte sen med att bita eller kicka ifall hon blir tjurig, tränade från marken med lite ledövningar och var extremt petig bara för att. Hon skulle stanna när jag stannade och deffinitivt inte gå för nära mig, gjorde hon det eller inte stannade tillräckligt snabbt backade jag av henne och fortsatte sedan tills hon förstod och var uppmärksam på mig, detta gick rätt fort då hon ofta är väldigt snäll och lugn från marken. Sedan började jag "rida" henne från marken, gick bredvid och höll i tyglarna som om jag suttit på och böjde och ställde lite, flyttade bogar och mjukade upp henne, detta gick också bra, ibland när det blev lite jobbigt så tjurade hon till och bet i luften men då röt jag åt henne och ryckte lite i tygeln för att visa mitt missnöje till det beteendet, inga tjurigheter utan vettig anledning är accepterade, detta var jag petig med att antyda för att senare kunna föra över det till när jag satt på. Alltså när jag röt till skulle hon veta vad det betydde och hon skulle inte stressa upp sig över det utan ta min korrigering och sluta upp med det hon höll på med. Sen var det dags att introducera sadeln igen som hon inte kunnat ha på länge, det har varit baracka som gällde som gett Josse ännu mindre chans att kontrollera henne när hon stegrat. Vi tog det försiktigt först med att lägga på den men började sedan försöka göra det allt mer alldagligt eftersom är man alldeles för försiktig och osäker med att lägga på sadeln så gör ju inte det att Zenta tycker det är mindre anledning att vara osäker, för du är ju det. Hon hade och har fortfarande lite sadeltvång kvar, men jag spänner sadelgjorden lite löst först, låter henne gå några steg, första stegen hoppar hon iväg lite men sen går det bra, sen spänna fullt och göra likadant så är det inga problem sen, "red" lite från marken även med sadeln på för att vänja sig men detta var inget hon reagerade på.. När hon sedan skötte sig bra från marken fanns det ju inte mycket mer att göra än att ta steget att börja hoppa upp, eftersom det är där själva problemet egentligen sitter. Jag kan tillägga att denna donnan är extremt stressig och allt ska gå fort, hon har inte stått still när man hoppat upp och när man rider så taktar hon i princip hela tiden, skrittar hon några steg då och då är man nöjd. Så mitt första steg var att stå på pallen bredvid henne, som om jag skulle hoppa upp, sätta foten i stigbygeln och hoppa lite på stället, till en början började hon ju gå iväg så fort jag satte foten i stigbygeln eller ens gjorde antydan till att hoppa upp, ibland tjurade hon och bet i luften mot en, än en gång inget jag accepterade vilket jag visade på samma sätt som från marken, dvs ryta till och eventuellt rycka till lite i tygeln, hon tar dessa tillsägelser väldigt bra och stressar inte upp sig, vilket är en stor bedrift för henne. Efter att hon stod still när jag upprepat mig några gånger så började jag att hänga över sadeln, detta reagerade hon lite på och man såg på henne att hon blev stressad och hon kunde börja gå framåt några steg, dock inga stora grejer eller stegringar, bara nån antydan till det nån gång. Provade därefter gå några steg mesans jag hängde på henne och gjorde om det några gånger, vilket gick bra, mitt mål var alltså lite att rida in henne på nytt. När allt detta funkade så var jag ju till slut vid den punkten att jag skulle slänga över benet och sätta mig på henne, och tro mig att jag var nervös till en början, men jag hade min plan och kände mig hyfsat trygg i det. När jag satte mig märkte man direkt hur uppstressad och spänd hon blev och hon kunde gå några steg men inga stegringar där heller, red runt på stallplanen lite och svängde åt lite olika håll, vilket gick bra! I vanliga fall om man svängt åt nåt visst håll kunde hov direkt låsa sig och börja stegra, men hon skötte sig bra. Efter att ha gjort det ett par gånger så bestämde vi oss för att försöka ge oss iväg från stallplanen, och att Josse skulle leda henne medans jag satt på, efter en liten bit sa jag att hon kunde släppa henne men fortsätta gå vid sidan som stöd, det gick bra, hon försökte vända 2 gånger men eftersom jag var beredd så lät jag henne inte ens börja vrida huvudet eller skjuta ut rumpan, utan höll henne alltid rak i kroppen och var petig med detta, för har hon väl kommit halvägs runt så är det kört sen. Försökte hon så röt jag till åt henne och styrde henne rätt. Vi har nu kommit så långt att jag ridit rundor helt på egen hand och även tillsammans med min syster och Nova utan större invändningar från Zenta, hon har vänt och stegrat några gånger men nu har det endast varit när det varit något läskigt, tex när det var lite isigt och geggigt där vi skulle gå och isen knakade och sprack när vi skulle gå där, då hade vi några fighter där hon vände och började stegra hej vilt och hoppa hemåt, men jag tog allt jag hade i ena tygeln och visade henne tillbaka samtidigt som jag röt till ordentligt åt henne "Sluta nu, nu lägger du av!!" och jag lyckades vända henne varje gång och vi tog oss igenom geggan till slut, riktigt stort genombrott! Jag är däremot väldigt passiv i mina skänklar eftersom jag vet att detta bara skulle få henne att explodera ännu mer, så rösten och styra huvudet åt rätt håll, utan att göra så att hon slår över var det jag gjorde. Och nu den senaste rundan vi red tillsammans så gick det hur bra som helst, hon vände 1 gång och stegrade när det hoppade förbi ett rådjur framför oss men det gick att vända rätt snabbt igen. Det har inte heller gått att trava och galoppera för hon är så sjukt pigg och bockar och kickar, men även detta går nu utan några bockningar alls. Vi har bestämt att jag rider henne några veckor till för att helt få bort stegringarna, eller iallafall få henne lättövertalad så man kan vända henne lätt igen ifall hon skulle börja. Både min syster och Zenta behöver bli säkra i ridningen igen och min syster behöver se att Zenta går att hantera igen så hon vågar rida henne igen, och Zenta behöver inse att hon kan faktiskt lita på den som sitter på ryggen. Så där är vi nu, det har gått fortare än jag nånsin kunnat tro och jag är sjukt nöjd med hur långt vi har kommit. Jag och min syster skämtade i början att "klarar jag av Zenta klarar jag fan av att lösa vilka andra problem som helst". Och ja där är vi snart, känns sjukt kul! Jag är inte så bra på att förklara men jag hoppas ni förstod lite iaf :)

Annons

Uploader

got photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Camera info

Comment the photo

Singela Tue 18 Dec 2012 16:49

Väldigt intressant att läsa då jag själv har en häst som är precis likadan! Förra året var vi med om en olycka där hon slog över efter en stegring och nästan trampade sönder skallen på mig och sen dess har jag inte satt mig på henne igen. Det är nu snart 2 år (i mars) sedan och jag har ingen aning om vart jag ska börja, jag är ärligt talat livrädd för att rida henne. Hantering osv är inget jätteproblem men just ridningen. Har nu fått några ideér efter att ha läst detta och det kan mycket väl vara svaret jag har letat efter! :)

April 2013

May 2013

Uploader

Taggad med

Geo tag

Photos from visitors

Part of an album

Camera info

Comment the photo

Information

Photos

Support

Sponsrade artiklar