November
Sunday 15 November 2009 photo 2/2
|
Jag vill nu berätta om en Skogsälvas förvandling till Ängel.
Hur kaoset och ångesten kan förstöra de bästa utav människor. Skogsälvan var så ledsen när hon kom, hon var vilsen i sig själv och såg aldrig ljuset bort från kaoset. denna Skogsälva bestämde sig en dag för att treva efter vägen ut, med hopp, mål och framtidsplaner så trevade hon så långt. Så långt att hon en dag faktiskt fick några utav sina mål nådda. I en lägenhet med katter, en längtan efter att återuppta sin skolgång, så lämnade jag min Skogsälva. Jag flydde många mil, hittade min egna lägenhet och trodde att jag lyckats fly från mina minnen, min ångest och mitt kaos. Det dröjde inte länge innan jag insåg att jag inte lyckats fly från någonting, att jag aldrig kan fly från mig själv. Och hur upptagen jag än var i mitt mörker så såg jag min Skogsälva dras tillbaka mot mörkret igen. Jag såg hennes kamp, men jag förstod aldrig hur svårt det faktiskt var. Kanske ville jag inte se, jag var för upptagen med att se denna Skogsälva som en kämpe jag beundrat så länge.
Och min Skogsälva hittade aldrig vägen ut igen.
Hennes vingar på ryggen växte, och hon gick från Skogsälva till Ängel.
Jag hoppas att du ser ljuset nu, min Ängel.
Rest In Peace
Isabelle SkogsÄlvan Nilsson
1993-2009
Hur kaoset och ångesten kan förstöra de bästa utav människor. Skogsälvan var så ledsen när hon kom, hon var vilsen i sig själv och såg aldrig ljuset bort från kaoset. denna Skogsälva bestämde sig en dag för att treva efter vägen ut, med hopp, mål och framtidsplaner så trevade hon så långt. Så långt att hon en dag faktiskt fick några utav sina mål nådda. I en lägenhet med katter, en längtan efter att återuppta sin skolgång, så lämnade jag min Skogsälva. Jag flydde många mil, hittade min egna lägenhet och trodde att jag lyckats fly från mina minnen, min ångest och mitt kaos. Det dröjde inte länge innan jag insåg att jag inte lyckats fly från någonting, att jag aldrig kan fly från mig själv. Och hur upptagen jag än var i mitt mörker så såg jag min Skogsälva dras tillbaka mot mörkret igen. Jag såg hennes kamp, men jag förstod aldrig hur svårt det faktiskt var. Kanske ville jag inte se, jag var för upptagen med att se denna Skogsälva som en kämpe jag beundrat så länge.
Och min Skogsälva hittade aldrig vägen ut igen.
Jag hoppas att du ser ljuset nu, min Ängel.
Isabelle SkogsÄlvan Nilsson
1993-2009
Att se någon man älskar kämpa för sitt liv förgäves är det värsta man kan göra. Trodde jag, tills det hände. Han försvann. Och inget kan man göra för att få tillbaka tiden. Sorgen efter ett självmord är så annorlunda från sorgen efter en olycka eller en naturlig död. Man undrar vad man kunnat göra, varför man inte var där. Frågor som "vad var sista tanket som gick genom huvudet?" ploppar upp. Och sedan ska man kämpa vidare.
I Februari tog min kusin sitt liv efter en lång kamp. Ändå önskar jag honom inte tillbaka. Det hjälper att tänka att "Han trivdes inte här, han ville inte vara kvar på jorden, varför då önska honom någonting han inte ville?" Jag önskar bara att han inte sett på det på det sättet.
Jag kommer att tänka på Isabelle från och med nu. Jag kommer att tända ljus för henne och tacka henne för att hon har vandrat på jorden och gjort folk lyckliga, precis som min Andreas gjorde. Ännu en gång, förlåt. Men du finns i mina tankar, jag stöttar dig på håll. Hoppas att du klarar dig bra. R.I.P. Isabelle.
Känner varken dig eller henne, men blev riktigt rörd av din text <3
Hur kunde du göra såhär.
Snälla återvänd.
Jag älskar dig nu och förevigt.
20 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/fuckingdennis/427152520/
Visa toppen
Show footer