de är så jävla lätt att gå kall och ba fuck this..
men samtidigt så, blir jag ensam och sårar en människa

men saknaden är stor, tyngden av att inget/ingen kan ersätta är nästan outhärdlig..

märker att jag sluter mej mer och mer, stänger av och ute massa människor

är tillbaks i December, där allt kändes fckn meningslöst..
ensamheten var den enda vän jag ville veta av för att all skit som hänt 2017 kom ifatt

min värld är grå, den enda färg jag ser just nu är svagt svagt grön..
längtar tills jag flyttat färdigt exakt allt och vintern är här

kylan är också min vän, nästan en räddare i nöden..

men ja.. känns som att inget kommer hjälpa denna höst/vinter
saknar J, älskar henne sjukt mycket ännu.. men ja, jag är väldigt ensam där i min saknad
och även i förståelsen, känns som att alla bara lashar och bashar så fort jag nämner nåt om henne..

she gave me color, meaning and energy..
its all gone, along with her as well.

elak är de sista jag vill va,ärlighet varar längst men när min ärlighet inte tas seriöst - dom få gånger jag vet vad jag egentligen vill
.. så blire konstigt..

skulle nästan ge vad som helst, nästan göra vad som helst...

but yeah... its un-repearable..

and Im stuck lovin a humanbeing that doesnt love me back, or even once did love me..

and I have no way out of this..
fck...

fck...

fck...!

wish things were different, but they aint.. and that which was - will never come again..
no matter how much I wish for it, how far Im willing to go etc..

theres just nothing...

How God can be soo cruel to someone like me or someone like her..? .. is beyond me...

I feel forgotten/ignored.
and alone.

HenkaZ out...

Annons

The photo has no tags

Himemiko Sat 4 Aug 2018 23:02

Jag är kanske inte den bättre för dig att prata med. Men jag finns mer än gärna och stälter upp. Ville bara säga det.

1 comments on this photo

May 2019