August
Wednesday 2 June 2010 photo 1/2
|
Sitter hemma och saknar..
Fy fan säger jag bara!
Tänk på när man va liten och man inte hade några vidare större problem. Om man väl hade förstod man dem inte, speciellt inte på samma sätt som vi minns dem idag. Hur jobbigt man kanske egentligen hade, medans man sprang runt från gård till gård barfota och sjöng på Mmmbop..
När ett år var som en evighet, och då varken pengar eller kärlek var porblem. Då det nästan var kul att gå till lekis för att leka med sina kompisar. Ute hela dagarna långa tills mörkret föll, och man va sååå stolt över att man va ute jätte länge. Den största oron var att missa ett barnprogram, blev man dissad av en kompis hade du miljoner andra. Och alla va vänner med alla, konflikter fanns inte. Den största konflikten var väl när man bråkade om samma leksak, eller om man ville bestämma lekar.
Nu när föräldrar oroar sig extra mycket för all dramatik som finns överallt. Alla droger och alkoholen, missbruk och ångest.
Då största oron är att något illa händer den man älskar, när vänner hamnar i missbruk. Nu när man måste försöka nå till toppen som egentligen inte finns. Drömmar om framtiden med så jävla hårt arbete.. Nu när man blir sårad av hundra olika anledningar, när rykterna och vänner som sviker. Nu det nästan bara bildas konflikter mellan ens umgänge, och man vill finnas där för dem allihop, vilket är jävligt svårt eftersom man antagligen får skit från båda håll.. Pojkvänner som ljuger, missbehandlar och är otrogna. Nära och kära som bråkar, vänner som dör i droger.. Nu när man verkligen får känna på ''verkligheten''..
Jag vill bli liten ibland, för att gömma mig från alla problem och konflikter. Just nu känns det som om jag är jagad av dem, som om jag vore deras största offer. Bli liten för att inte ha det stora ansvaret, va omogen och barnslig.. Man lever ju bara en gång, eller hur?
/
Jedi Mind Tricks.
Fy fan säger jag bara!
Tänk på när man va liten och man inte hade några vidare större problem. Om man väl hade förstod man dem inte, speciellt inte på samma sätt som vi minns dem idag. Hur jobbigt man kanske egentligen hade, medans man sprang runt från gård till gård barfota och sjöng på Mmmbop..
När ett år var som en evighet, och då varken pengar eller kärlek var porblem. Då det nästan var kul att gå till lekis för att leka med sina kompisar. Ute hela dagarna långa tills mörkret föll, och man va sååå stolt över att man va ute jätte länge. Den största oron var att missa ett barnprogram, blev man dissad av en kompis hade du miljoner andra. Och alla va vänner med alla, konflikter fanns inte. Den största konflikten var väl när man bråkade om samma leksak, eller om man ville bestämma lekar.
Nu när föräldrar oroar sig extra mycket för all dramatik som finns överallt. Alla droger och alkoholen, missbruk och ångest.
Då största oron är att något illa händer den man älskar, när vänner hamnar i missbruk. Nu när man måste försöka nå till toppen som egentligen inte finns. Drömmar om framtiden med så jävla hårt arbete.. Nu när man blir sårad av hundra olika anledningar, när rykterna och vänner som sviker. Nu det nästan bara bildas konflikter mellan ens umgänge, och man vill finnas där för dem allihop, vilket är jävligt svårt eftersom man antagligen får skit från båda håll.. Pojkvänner som ljuger, missbehandlar och är otrogna. Nära och kära som bråkar, vänner som dör i droger.. Nu när man verkligen får känna på ''verkligheten''..
Jag vill bli liten ibland, för att gömma mig från alla problem och konflikter. Just nu känns det som om jag är jagad av dem, som om jag vore deras största offer. Bli liten för att inte ha det stora ansvaret, va omogen och barnslig.. Man lever ju bara en gång, eller hur?
/
Jedi Mind Tricks.
Visa toppen
Show footer