Hängt lite med min svärmor idag, det var nice. Det blir ju inte så ofta man träffas nuförtiden men jag har lovat mig själv att jag ska bli bättre med socialiserandet.
Valle var med brorsan och hämtade en bil i Borås idag och eftersom jag var i skolan och Adrian hade misstänkt magsjuka igår så kom Sadije hit och satt barnvakt åt Adrian.
Adrian kräktes några gånger igår, lite nerspydda täcken och lakan blev det som jag inte hade hunnit tvätta. När jag kom hem idag från skolan fanns det ingen tvätt, sånär som ett par strumpor, kvar. Min svärmor hade tvättat all tvätt åt mig i källaren samtidigt som hon satt barnvakt åt Adrian. Hon hade även dammsugit och skurat mina golv. Jag är verkligen inte förvånad, lämnar man henne i en lägenhet så är det skinande rent när man kommer tillbaka, inte utan att man själv har ett dåligt samvete.
Jag försökte gottgöra den goda gärningen med pannkakor, det kändes som ett ganska lamt försök men uppskattades ändå.

Jag förstår verkligen inte såna människor som, utan att man ber om det, precis vet vad man behöver hjälp med och gör det utan att kräva något tillbaka. Min svägerska Merita är exakt likadan. Hon hjälper gärna till med allt man kan tänka sig utan att man ber om hjälp, alltid med ett leende på läpparna. När man fått hjälp tusentals gånger så känns det som om att man så gärna vill återgälda tjänsterna. problemet är bara att dessa supermänniskor inte behöver någon hjälp. De har redan fixat färdigt med allt som behövs innan jag hunnit fråga. Vad är hemligheten?


Lugn bara lugn - jag fick autografen med.