July
Saturday 14 June 2008 photo 1/1
|
Lomma
Fullsmockat och stekhett vid dans i det blå
Solen steker och vinden är obefintlig. Brisen från havet når inte fram. Det är dansbandskväll på Blå caféet och stället är fullsmockat.
LOMMA. Mannen i hawaiiskjorta fingrar nervöst på remsan med dansbiljetter samtidigt som blicken sveper över dansbanan. Han låter ögonen vila på några kvinnor i passande ålder men vänder bort ansiktet så fort deras blickar möts. Han knuffar till kompisen bredvid och säger:
- Vet du, jag har badbyxor under jeansen. Ja, om i fall att det går hett till ikväll.
Han får ett flin till svar.
Men hett är det redan. Solen steker och vinden är obefintlig. Brisen från havet når inte fram.
Det är dansbandskväll på Blå caféet och stället är fullsmockat trots att bandet för kvällen, Emils från Svedala, inte gått på än.
Roland Bolin spelar dragspel i bandet och han är glad över att spelningen är utomhus.
- Ja, huga. Tänk att spela inne i den här värmen. Och utomhus slipper man lukten av Aqua Vera herrparfym. Nej, nu måste jag byta om till finstassen, säger han innan han försvinner.
Det är demokratisk dans på Blå caféet. Men det är mest herrarna som bjduer upp. Foto: David Fredriksen
Inne på damtoaletten står dansbandets sångerska Lotten Hansson och försöker lägga en vattenfast make-up, samtidigt som andra damer trängs vid spegeln. Hon suckar uppgivet.
- Allt kommer att rinna av. Att stå på den lilla scenen är som att stå i en bastu, säger hon och fortsätter kämpa med ögonskuggan.
Hon är yngst i bandet med sina tjugo år. Och uppväxt med dansbandsmusik.
- Jag har gått musikallinjen i Båstad. När det var dags för praktik ringde jag till Wizex och frågade om jag fick hänga med dem på turné. Så blev det, och här står jag.
Fem minuter senare sjunger hon "Do you wanna dance" medan tio par tar en svängom på det tvålflingade dansgolvet.
Det är demokratisk dans som gäller på Blå caféet. Men damerna är konservativa - det är mest herrarna som tar tillfället i akt, sägs det.
En kvinna i blårutig klänning försöker rulla en cigarett sittandes i trappan. Hon heter Mia Servaeus och är definitivt inte på jakt efter en karl. Hon har redan sitt på det torra och är här av helt andra anledningar.
- Den goda maten och den trevliga personalen. Och för att hitta gamla kompisar, ofta springer man på folk här som man kände förr. Blå caféet är verkligen en knutpunkt, säger hon.
När kvällen är över ska hon kanske ta ett dopp och sedan cykla hem till Arlöv.
Men trots valet av färdmedel utnyttjar hon inte möjligheten att ta en starköl under kvällen.
- Nej, jag håller mig till mineralvatten.
I sällskapet Sörensson-Andersson-Bramgardt är det den sistnämnde som drog nitlotten.
- Jag kör. Jag har alltid kört. Ända sedan jag var ung. Kanske för att jag var den ende som hade bil, vad vet jag, säger Jan Bramgardt som varit på ett oräkneligt antal dansbandskvällar genom åren. Och som måste hålla sig till kaffe ikväll.
Han ser dock bara fördelar med nykterheten.
- Man dansar bättre och så tror jag att kvinnorna uppskattar att man inte luktar sprit.
Hur är utbudet ikväll?
- Du menar kvinnor? Haha. Både jag och min vän Lasse här, vi är såna inbitna, odrägliga ungkarlar. Inga kvinnor i världen skulle stå ut med oss. Du förstår, genom åren har vi hunnit skaffa oss så många ovanor, säger Jan Bramgardt och ler finurligt.
Vid bordet bakom sitter kvällens yngsta besökare, femtonåriga Josefin Nihlgren och Sandra Weimer från Kävlinge. De släcker törsten med varsin Coca-Cola och spanar ut över dansgolvet. De är här på grund av Josefins mormor.
- Vi är här för att vakta henne, fnissar de.
Tänker ni inte dansa?
- Jo, men inte förrän det blir mörkt. När ingen ser, då kanske vi kan tänka oss att dansa.
Solen kryper tillfälligt bakom ett moln när Lotten Hansson sjunger "De sista ljuva åren".
Dansgolvet är fyllt till bredden och mannen i hawaiiskjorta syns inte till. Kanske har han gått för att bada.
- Allt kommer att rinna av. Att stå på den lilla scenen är som att stå i en bastu, säger hon och fortsätter kämpa med ögonskuggan.
Hon är yngst i bandet med sina tjugo år. Och uppväxt med dansbandsmusik.
- Jag har gått musikallinjen i Båstad. När det var dags för praktik ringde jag till Wizex och frågade om jag fick hänga med dem på turné. Så blev det, och här står jag.
Fem minuter senare sjunger hon "Do you wanna dance" medan tio par tar en svängom på det tvålflingade dansgolvet.
Det är demokratisk dans som gäller på Blå caféet. Men damerna är konservativa - det är mest herrarna som tar tillfället i akt, sägs det.
En kvinna i blårutig klänning försöker rulla en cigarett sittandes i trappan. Hon heter Mia Servaeus och är definitivt inte på jakt efter en karl. Hon har redan sitt på det torra och är här av helt andra anledningar.
- Den goda maten och den trevliga personalen. Och för att hitta gamla kompisar, ofta springer man på folk här som man kände förr. Blå caféet är verkligen en knutpunkt, säger hon.
När kvällen är över ska hon kanske ta ett dopp och sedan cykla hem till Arlöv.
Men trots valet av färdmedel utnyttjar hon inte möjligheten att ta en starköl under kvällen.
- Nej, jag håller mig till mineralvatten.
I sällskapet Sörensson-Andersson-Bramgardt är det den sistnämnde som drog nitlotten.
- Jag kör. Jag har alltid kört. Ända sedan jag var ung. Kanske för att jag var den ende som hade bil, vad vet jag, säger Jan Bramgardt som varit på ett oräkneligt antal dansbandskvällar genom åren. Och som måste hålla sig till kaffe ikväll.
Han ser dock bara fördelar med nykterheten.
- Man dansar bättre och så tror jag att kvinnorna uppskattar att man inte luktar sprit.
Hur är utbudet ikväll?
- Du menar kvinnor? Haha. Både jag och min vän Lasse här, vi är såna inbitna, odrägliga ungkarlar. Inga kvinnor i världen skulle stå ut med oss. Du förstår, genom åren har vi hunnit skaffa oss så många ovanor, säger Jan Bramgardt och ler finurligt.
Vid bordet bakom sitter kvällens yngsta besökare, femtonåriga Josefin Nihlgren och Sandra Weimer från Kävlinge. De släcker törsten med varsin Coca-Cola och spanar ut över dansgolvet. De är här på grund av Josefins mormor.
- Vi är här för att vakta henne, fnissar de.
Tänker ni inte dansa?
- Jo, men inte förrän det blir mörkt. När ingen ser, då kanske vi kan tänka oss att dansa.
Solen kryper tillfälligt bakom ett moln när Lotten Hansson sjunger "De sista ljuva åren".
Dansgolvet är fyllt till bredden och mannen i hawaiiskjorta syns inte till. Kanske har han gått för att bada.
Visa toppen
Show footer