April
Tuesday 27 January 2009 photo 1/1
|
Till minne av John Hron
Det är onsdag kväll, en av de allra sistadagarna av sommarlovet.John ska börja skolan på måndag, åttonde klass. Han bor i Kungälv med sina föräldrar. Fadern ärinvandrare från Tjeckoslovakien.Johns stora intresse är kanot, och i julihar hanvarit iOxelösund och tävlat i ungdoms-SM och fått bronsmedalj.
Innan sommarlovet är slut har John och en kamratbeslutat att tälta ute vid Ingetorpssjön, ett populärt tillhållför traktens ungdomar.Johns mor skjutsar dem ut och hon känner siglite orolig. Sjön ligger åtta kilometer från hemmet. Pojkarna tycker honär sjåpig. Det är ju så pojkar tycker om oroliga mammor. När hon släpptav dem följer de stigen till klippudden vidden södra änden av sjön.
Det är där de ska campa.
Det är någon gång mellan åtta och nio på kvällen. Pojkarna reser tältet och tänder sedan en eld vid stranden. De ska grilla korv.
Ingen av dem vet att det här är John sista kvälli livet.De sitter och pratar och har roligt. Vad pratar deom? Sommaren som gått? Musik?Kanot? Flickor? Mopeder? Skolan som ska börja?
Mordet
Det är elden som lockar till sig Johns mördare.
Fyra ungdomar, två artonåringar, ensjuttonåring och en femtonåring,alla skinnhuvuden och nazister, har ocksåsökts sig till sjön, till en annan udde.
De har laddat upp rejält med öl och sprit. Deskriker över till John och hans kamrat, men får inget svar. De beslutar sigför att se efter vilka som är borta vid elden. Kanske kan det blien rolig kväll.Där kan ju finnas någon att bråka med.
Femtonåringen sänds iväg som spanare. Han blirförtjust: en av pojkarna vid elden är John Hron, en pojke han inte gillar.Han har under läsåret bråkat med John och mobbat och slagit honom iskolan,till och med hotat att döda honom. I skolan går han under namnetRambo.
Ingen kan säga varför han bråkat med John, kanske beror det på att han,tillskillnad från andra elever, inte varit tillräckligt undergiven.John ärvisserligen lång, över 180cm, och kraftig, nästan 70 kg, men nu har Rambouppbackning.
Femtonåringen återvänder till sina kamrater ochmeddelar att han hittat en tönt och idioten Hron vid elden. Han vill attalla ska följa med och geJohn stryk, ja, han föreslår till och med attman ska slå ihjäl honom.
De andra vill dricka ett tag till, och det kande lugnt göra.Stigen från pojkarnas tältplats tillbaka till vägengår nämligen förbi den plats där de just nu sitter och dricker. Mellanhalv elva och elva klampar alla fyra in hos John och hans kamrat.
Misshandeln inleds omedelbart. En avartonåringarna kastar en flaska i huvudet på John, och börjar slå och sparkapå honom.Han faller omkull.
John ska säga att han älskar nazister. Han vägraroch får stryk tills han gör som han är tillsagd. Han får mer sparkarändå,kanske för att han tidigare uppenbarligen ljugit och sagt atthan inte gillar nazister.
Femtonåringen tar vid och ger John flerasparkar,var av en mycket hård träffar John i bakhuvudet. Vid dethär laget är John kräckslagen.Åtminstone tre i gänget attackerarhonom,ofta utan någon som helst förvarning, också bakifrån. Hans ögon ärenligt en av de åtalade vid öppna som klot, och han kan intefokusera sin blick. Den irrar oupphörligt fram och tillbaka.
Han darrar och sitter till slut på huk med huvudet isina händer för att imöjligaste mån skydda sig mot mer sparkar ochslag.Det hindrar inte att han får mer. Han får en våldsam hoppspark,sparkar i sidan och mot huvudet. Gång på gång faller han omkullav de våldsamma sparkarna. Någon slår honom med brinnande ved inacken. Någon knuffar omkull honom i elden. De tänder eld på pojkarnas tält.De stjäl och förstör deras saker. John och kamraten ber att få gå hem, mendet får de inte. Istället fortsätter man att misshandla Johnmed sparkar och slag.Tillslut blir han liggande. Hans ansikte är blodigtochsvullet.
Bilden av vad som händer under deohyggliga timmarna är oklar.Mördarna minns inte, eller vill inteminnas, så mycket under polisförhöret. De skyller på varandra.
Ibland gör de uppehåll i tortyren. De berhycklande om ursäkt, säger att sparkar och slag varit misstag, bjuder Johnpå öl och han slår försonliga ton gångar. Ingenting tycks dock kunnahejda nya utbrott av våld. Det räcker inte att John mot allt vad han trorpå har sagt att han gillar nazister. Han måste ha mer stryk ändå.Det är katternas lek med råttan, och de njuter av hans ångest ochrädsla. Det är en berusande känsla för dem att så totalt ha en pojkesom skakar av skräck i sitt våld.
Efter en sista uppblossande misshandel kastar de honom i sjön.
John kvicknar till och simmar utåt. Han har ont,han är omtöcknad och rädd,men han är en duktigsimmare. Ganska snart upptäcker skinnhuvudena att det inte var så bra attkasta i John. De kan ju inte slå honom. De skriker åt honom, kräver atthan ska komma tillbaka, men han svarar inte, håller sig kvar ute på sjöni en kvart. Någon kommer på att tvinga kamraten att ropa att han kommeratt få stryk i Johns ställe om han inte återvänder. Livrädd som han ärgör han så.Han ropar på John och vädjar att han ska komma tillbaka,och John svarar på hansrop.
Uppgifterna om vad som nu händer är osäkra,och klaras aldrig riktigt ut under polisförhören. Det enda man vet äratt en av artonåringarna och sjuttonåringen nu går och att detar Johns vettskrämde kamrat med sig.
Det är just i det ögonblicket John fattarett ödesdigert beslut: han vänder åter in mot land. Är det av oroför kamraten? Tror han att alla kommer att gå, eller tror han attbödlarna inte ska slå honom mer?Han har ont och han är rädd, men hanförstår inte vidden av det hat hans bödlar känner. Han är bara fjorton år.
Vi kan inte veta hur John tänker i det ögonblickhan börjar simma in mot stranden, men hans beslut får ohyggligakonsekvenser för honom.
Femtonåringen och en av artonåringarna står och väntar.Det är det två som varit mest aktiva under misshandeln, och de harhat kvar sådet räcker.Misshandeln tar fart medny målmedvetenhet och effektivitet, och nu finns ingen flykt. Ettknytnävsslag mot ansiktet fäller John till marken. Han ramlar baklänges, ochslår i huvudet i klippan. Han släpas över till en gräsplätt. De bådamördarna vill göra det bekvämt för sig när de ska sparka honom.Hårda, hårda sparkar träffar hans huvud, men han värjer sig nu inte längremed sina armar.
Bödlarna ser att John rör sig, men han skriker inte,han bara vrider sig i plågor, mumlar något de inte kan förstå. Nuär katt-och råtta leken slut. Det roliga är över. Mördarna ärnöjda och lyfter, släpar och rullar John till strandkanten och sparkarihonom. Strax innan han ramlar i hör de honom åter mumla någonting.
Den här gången märker John knappast att han äri vattnet. Han drunknar och sjunker sakta mot sjöns botten. De bådamördarna står kvar och rullar encigarett. Ingen av dem lyfter ettfinger fastän de förstår att John håller på att dö.
Mördarna vänder ryggen åt den fruktansvärda scenenoch ansluter sig till de andra. En av dem berättar att John sjönk som ensten, när de kastade i honom andra gången. Bödlarna drar sig hemåtoch lägger sig.Johns kamrat får lift med en bil, kommer hem och slår larm.
Bara några timmar efter att Johns morskjutsat ut honom till Ingetorpssjön ligger han död påsjönsbotten, misshandlad till o igen kännlighet.
Mordet skedde 1995 ( augusti ) och i Januari2001 släpptes den av mördarna som fått längst straff. Han är idag 27 åroch en friman. Straffet för honom var 8 år (släpptes fri efter 6 år)och för de tre andra blev det 10 månader, 4 månader och en frikändes helt.
1998 skändades Johns grav, någon drog loss gravstenen med hjälp av linoroch en bil. Sedan sparkades lyktor och blommor sönder. Någon bestämde sigför att föräldrarna inte lidit nog.
KOPIERA OCH SÄTT IN PÅ DIN BILDDAGBOK, VISA ATT DU BRYR DIG!
Det är onsdag kväll, en av de allra sistadagarna av sommarlovet.John ska börja skolan på måndag, åttonde klass. Han bor i Kungälv med sina föräldrar. Fadern ärinvandrare från Tjeckoslovakien.Johns stora intresse är kanot, och i julihar hanvarit iOxelösund och tävlat i ungdoms-SM och fått bronsmedalj.
Innan sommarlovet är slut har John och en kamratbeslutat att tälta ute vid Ingetorpssjön, ett populärt tillhållför traktens ungdomar.Johns mor skjutsar dem ut och hon känner siglite orolig. Sjön ligger åtta kilometer från hemmet. Pojkarna tycker honär sjåpig. Det är ju så pojkar tycker om oroliga mammor. När hon släpptav dem följer de stigen till klippudden vidden södra änden av sjön.
Det är där de ska campa.
Det är någon gång mellan åtta och nio på kvällen. Pojkarna reser tältet och tänder sedan en eld vid stranden. De ska grilla korv.
Ingen av dem vet att det här är John sista kvälli livet.De sitter och pratar och har roligt. Vad pratar deom? Sommaren som gått? Musik?Kanot? Flickor? Mopeder? Skolan som ska börja?
Mordet
Det är elden som lockar till sig Johns mördare.
Fyra ungdomar, två artonåringar, ensjuttonåring och en femtonåring,alla skinnhuvuden och nazister, har ocksåsökts sig till sjön, till en annan udde.
De har laddat upp rejält med öl och sprit. Deskriker över till John och hans kamrat, men får inget svar. De beslutar sigför att se efter vilka som är borta vid elden. Kanske kan det blien rolig kväll.Där kan ju finnas någon att bråka med.
Femtonåringen sänds iväg som spanare. Han blirförtjust: en av pojkarna vid elden är John Hron, en pojke han inte gillar.Han har under läsåret bråkat med John och mobbat och slagit honom iskolan,till och med hotat att döda honom. I skolan går han under namnetRambo.
Ingen kan säga varför han bråkat med John, kanske beror det på att han,tillskillnad från andra elever, inte varit tillräckligt undergiven.John ärvisserligen lång, över 180cm, och kraftig, nästan 70 kg, men nu har Rambouppbackning.
Femtonåringen återvänder till sina kamrater ochmeddelar att han hittat en tönt och idioten Hron vid elden. Han vill attalla ska följa med och geJohn stryk, ja, han föreslår till och med attman ska slå ihjäl honom.
De andra vill dricka ett tag till, och det kande lugnt göra.Stigen från pojkarnas tältplats tillbaka till vägengår nämligen förbi den plats där de just nu sitter och dricker. Mellanhalv elva och elva klampar alla fyra in hos John och hans kamrat.
Misshandeln inleds omedelbart. En avartonåringarna kastar en flaska i huvudet på John, och börjar slå och sparkapå honom.Han faller omkull.
John ska säga att han älskar nazister. Han vägraroch får stryk tills han gör som han är tillsagd. Han får mer sparkarändå,kanske för att han tidigare uppenbarligen ljugit och sagt atthan inte gillar nazister.
Femtonåringen tar vid och ger John flerasparkar,var av en mycket hård träffar John i bakhuvudet. Vid dethär laget är John kräckslagen.Åtminstone tre i gänget attackerarhonom,ofta utan någon som helst förvarning, också bakifrån. Hans ögon ärenligt en av de åtalade vid öppna som klot, och han kan intefokusera sin blick. Den irrar oupphörligt fram och tillbaka.
Han darrar och sitter till slut på huk med huvudet isina händer för att imöjligaste mån skydda sig mot mer sparkar ochslag.Det hindrar inte att han får mer. Han får en våldsam hoppspark,sparkar i sidan och mot huvudet. Gång på gång faller han omkullav de våldsamma sparkarna. Någon slår honom med brinnande ved inacken. Någon knuffar omkull honom i elden. De tänder eld på pojkarnas tält.De stjäl och förstör deras saker. John och kamraten ber att få gå hem, mendet får de inte. Istället fortsätter man att misshandla Johnmed sparkar och slag.Tillslut blir han liggande. Hans ansikte är blodigtochsvullet.
Bilden av vad som händer under deohyggliga timmarna är oklar.Mördarna minns inte, eller vill inteminnas, så mycket under polisförhöret. De skyller på varandra.
Ibland gör de uppehåll i tortyren. De berhycklande om ursäkt, säger att sparkar och slag varit misstag, bjuder Johnpå öl och han slår försonliga ton gångar. Ingenting tycks dock kunnahejda nya utbrott av våld. Det räcker inte att John mot allt vad han trorpå har sagt att han gillar nazister. Han måste ha mer stryk ändå.Det är katternas lek med råttan, och de njuter av hans ångest ochrädsla. Det är en berusande känsla för dem att så totalt ha en pojkesom skakar av skräck i sitt våld.
Efter en sista uppblossande misshandel kastar de honom i sjön.
John kvicknar till och simmar utåt. Han har ont,han är omtöcknad och rädd,men han är en duktigsimmare. Ganska snart upptäcker skinnhuvudena att det inte var så bra attkasta i John. De kan ju inte slå honom. De skriker åt honom, kräver atthan ska komma tillbaka, men han svarar inte, håller sig kvar ute på sjöni en kvart. Någon kommer på att tvinga kamraten att ropa att han kommeratt få stryk i Johns ställe om han inte återvänder. Livrädd som han ärgör han så.Han ropar på John och vädjar att han ska komma tillbaka,och John svarar på hansrop.
Uppgifterna om vad som nu händer är osäkra,och klaras aldrig riktigt ut under polisförhören. Det enda man vet äratt en av artonåringarna och sjuttonåringen nu går och att detar Johns vettskrämde kamrat med sig.
Det är just i det ögonblicket John fattarett ödesdigert beslut: han vänder åter in mot land. Är det av oroför kamraten? Tror han att alla kommer att gå, eller tror han attbödlarna inte ska slå honom mer?Han har ont och han är rädd, men hanförstår inte vidden av det hat hans bödlar känner. Han är bara fjorton år.
Vi kan inte veta hur John tänker i det ögonblickhan börjar simma in mot stranden, men hans beslut får ohyggligakonsekvenser för honom.
Femtonåringen och en av artonåringarna står och väntar.Det är det två som varit mest aktiva under misshandeln, och de harhat kvar sådet räcker.Misshandeln tar fart medny målmedvetenhet och effektivitet, och nu finns ingen flykt. Ettknytnävsslag mot ansiktet fäller John till marken. Han ramlar baklänges, ochslår i huvudet i klippan. Han släpas över till en gräsplätt. De bådamördarna vill göra det bekvämt för sig när de ska sparka honom.Hårda, hårda sparkar träffar hans huvud, men han värjer sig nu inte längremed sina armar.
Bödlarna ser att John rör sig, men han skriker inte,han bara vrider sig i plågor, mumlar något de inte kan förstå. Nuär katt-och råtta leken slut. Det roliga är över. Mördarna ärnöjda och lyfter, släpar och rullar John till strandkanten och sparkarihonom. Strax innan han ramlar i hör de honom åter mumla någonting.
Den här gången märker John knappast att han äri vattnet. Han drunknar och sjunker sakta mot sjöns botten. De bådamördarna står kvar och rullar encigarett. Ingen av dem lyfter ettfinger fastän de förstår att John håller på att dö.
Mördarna vänder ryggen åt den fruktansvärda scenenoch ansluter sig till de andra. En av dem berättar att John sjönk som ensten, när de kastade i honom andra gången. Bödlarna drar sig hemåtoch lägger sig.Johns kamrat får lift med en bil, kommer hem och slår larm.
Bara några timmar efter att Johns morskjutsat ut honom till Ingetorpssjön ligger han död påsjönsbotten, misshandlad till o igen kännlighet.
Mordet skedde 1995 ( augusti ) och i Januari2001 släpptes den av mördarna som fått längst straff. Han är idag 27 åroch en friman. Straffet för honom var 8 år (släpptes fri efter 6 år)och för de tre andra blev det 10 månader, 4 månader och en frikändes helt.
1998 skändades Johns grav, någon drog loss gravstenen med hjälp av linoroch en bil. Sedan sparkades lyktor och blommor sönder. Någon bestämde sigför att föräldrarna inte lidit nog.
KOPIERA OCH SÄTT IN PÅ DIN BILDDAGBOK, VISA ATT DU BRYR DIG!
Visa toppen
Show footer