September
Sunday 14 December 2008 photo 2/5
|
Fruktansvärd dag
Jag hade Collina ute på stallgången för hade bortat henne och sne lagt på hennes nya Bot ryggvärmare så hon stod med den och jag hade lagt in nytt spån i boxen precis så hon skulle få gå in. Anna-Stina hade Minus på lilla stallgången medans Sara mockade så Anna-Stina skulle flytta på Minus så att Collina kunde komma in.
Dom går några steg fram, Bosse sträcker fram huvudet och ska hälsa och Minus slänger sig bakåt och ramlar omkull. Sara springer ut och ska hjälpa till och jag flyttar undan kärran så Minus skulle kunna springa in i boxen om hon ville. Minus försöker resa sig igen men faller igen, jag slänger in Collina i Vidanzas box så länge och springer tillbaka till Minus, vi stöttar allt vi kan men när hon för 3e gng försöker resa sig falle rhon igen, honhar slagit upp läppen igen så blod rinner och sår på benen. Jag ringer till Monika och säger att Minus har ramlat igen och att honinte kommer upp och Monika kommer ut på en gng. Då ligger Minus ner helt stilla. Monika säger att vi ska låta henne hämta krafter och sen försäka få upp henne. Minus försöker komma upp ett par ggr till men lyckas inte trots allas hjälp så hon blir liggandes och andas tungt. Samma sak hände helgen innan då hade hon bara ramlat omkull, ut ur boxen bara sådär.
Minus hade blivit lovad en chans till efter de och hon verkade må bra, hon stod inne i boxen och fick vandra runt inne i stallet som hon ville, blev bortskämd med massa betfor och annat gott hela dagarna av alla. Vi sitter hos henne på golvet och stryker henen över halsen och huvudet. Monika börjar prata lite om alternativ och Sara bestämmer genast att de är bra nu, hon ska inte behöva lida mer, Anna-Stina håller med så Monika ringer till nödlskaten och ollar om de finns plats för Minus vilket de gjorde men kunde ta ett atg innan han kom. Timmarna går och vi sitter hos henne allihop och vid 20 - 20.30 kommer veterinären, vi sa hej då allihop och kvar inne blev endast Sara, Anna-Stina och Monika. Så fick hon somna in.. Vi kom in när allt va klart och fick ut henne ur stallet. Veronika kom inmed Vidanza som hade ridit runt på ridbanan i över 2 timmar eftersom Minu slåg i stallgången hela tiden kunde hon inte komma in. Collina fick gå tillbaka till sin box äntligen.
Minus blev 28 år, hon stod på gladö rs när jagbörjade rida där, då va jag endast 6 år. Minus va min älsklingsponny som jag har lärt mig rida på, och även lärt mig hur man håller isg kvar på en skenande ponny, en som bockar och far runt som en vilde. De värta Minus visste va när de föll ner snö lr när de blåste på ridhudet, frånbörjan hade vi bara ett tält ridhus på gladö och aa dom flesta vet ju hur de låter då när de faller ner snö bla. :P Då satte Minus alltid av i full galopp och då va de bara att be för sitt liv i princip ^^ Monika jobbade som ridskolechef på gladö under flera år och när Minus va 15 och hade svår hosta skulle gladö avliva henne men Monika tog med Minus hem ist, efter 1 år hos Monika va hostan borta och Minus va hur pigg och kry som helst :)
Jag hade hela tidne trott att Minus va död, många på ridskolan visste inet att hon bodde hos Monika numera. Anna-Stina och Sara red på Minus under sin tid på gladö när dom red för Monika och dom följde med Minus till Monika och fortsatte rida henne, 3 år senare köpte dom henne av Monika men hon stod fortf kvar. För 1 år och 8 mån senare kom jag till Moniak och kollade på stallplats till Sessan. Då fick jag syn på Minus och kändes igen henne på en gng, kunde inte tro att de va hon, jag som i flera flera år hade trott att hon va död. Vart helt överlycklig över att återse min gamla favoritponny :')
Minus fick 13 extra år, 13 år mer än vad gladö hade tänkt ge henne och hon har haft de så himla himla bra här. Även om hon har vart dålig till och från i några år så har hon ändå mått bra, hon har blivit riden lite då och då, promenader och massa gos :) Men nu va de dags, hon har de br anu så för hennes skull är jgaa glad men de är så sjukt jobbigt. Känsn fortf inte verkligt. Men nu betar hon på trapalanda, inga mer onda ben lr rinnande ögon, bara massa grönt gräs och alla gamla kompisar :')
Vila i frid Minus, kommer allid älska och sakna dig '
YYYYYYYYYYYYY
Minuett
*1980
U2008.12.14
YYYYYYYYYYYYY
Jag hade Collina ute på stallgången för hade bortat henne och sne lagt på hennes nya Bot ryggvärmare så hon stod med den och jag hade lagt in nytt spån i boxen precis så hon skulle få gå in. Anna-Stina hade Minus på lilla stallgången medans Sara mockade så Anna-Stina skulle flytta på Minus så att Collina kunde komma in.
Dom går några steg fram, Bosse sträcker fram huvudet och ska hälsa och Minus slänger sig bakåt och ramlar omkull. Sara springer ut och ska hjälpa till och jag flyttar undan kärran så Minus skulle kunna springa in i boxen om hon ville. Minus försöker resa sig igen men faller igen, jag slänger in Collina i Vidanzas box så länge och springer tillbaka till Minus, vi stöttar allt vi kan men när hon för 3e gng försöker resa sig falle rhon igen, honhar slagit upp läppen igen så blod rinner och sår på benen. Jag ringer till Monika och säger att Minus har ramlat igen och att honinte kommer upp och Monika kommer ut på en gng. Då ligger Minus ner helt stilla. Monika säger att vi ska låta henne hämta krafter och sen försäka få upp henne. Minus försöker komma upp ett par ggr till men lyckas inte trots allas hjälp så hon blir liggandes och andas tungt. Samma sak hände helgen innan då hade hon bara ramlat omkull, ut ur boxen bara sådär.
Minus hade blivit lovad en chans till efter de och hon verkade må bra, hon stod inne i boxen och fick vandra runt inne i stallet som hon ville, blev bortskämd med massa betfor och annat gott hela dagarna av alla. Vi sitter hos henne på golvet och stryker henen över halsen och huvudet. Monika börjar prata lite om alternativ och Sara bestämmer genast att de är bra nu, hon ska inte behöva lida mer, Anna-Stina håller med så Monika ringer till nödlskaten och ollar om de finns plats för Minus vilket de gjorde men kunde ta ett atg innan han kom. Timmarna går och vi sitter hos henne allihop och vid 20 - 20.30 kommer veterinären, vi sa hej då allihop och kvar inne blev endast Sara, Anna-Stina och Monika. Så fick hon somna in.. Vi kom in när allt va klart och fick ut henne ur stallet. Veronika kom inmed Vidanza som hade ridit runt på ridbanan i över 2 timmar eftersom Minu slåg i stallgången hela tiden kunde hon inte komma in. Collina fick gå tillbaka till sin box äntligen.
Minus blev 28 år, hon stod på gladö rs när jagbörjade rida där, då va jag endast 6 år. Minus va min älsklingsponny som jag har lärt mig rida på, och även lärt mig hur man håller isg kvar på en skenande ponny, en som bockar och far runt som en vilde. De värta Minus visste va när de föll ner snö lr när de blåste på ridhudet, frånbörjan hade vi bara ett tält ridhus på gladö och aa dom flesta vet ju hur de låter då när de faller ner snö bla. :P Då satte Minus alltid av i full galopp och då va de bara att be för sitt liv i princip ^^ Monika jobbade som ridskolechef på gladö under flera år och när Minus va 15 och hade svår hosta skulle gladö avliva henne men Monika tog med Minus hem ist, efter 1 år hos Monika va hostan borta och Minus va hur pigg och kry som helst :)
Jag hade hela tidne trott att Minus va död, många på ridskolan visste inet att hon bodde hos Monika numera. Anna-Stina och Sara red på Minus under sin tid på gladö när dom red för Monika och dom följde med Minus till Monika och fortsatte rida henne, 3 år senare köpte dom henne av Monika men hon stod fortf kvar. För 1 år och 8 mån senare kom jag till Moniak och kollade på stallplats till Sessan. Då fick jag syn på Minus och kändes igen henne på en gng, kunde inte tro att de va hon, jag som i flera flera år hade trott att hon va död. Vart helt överlycklig över att återse min gamla favoritponny :')
Minus fick 13 extra år, 13 år mer än vad gladö hade tänkt ge henne och hon har haft de så himla himla bra här. Även om hon har vart dålig till och från i några år så har hon ändå mått bra, hon har blivit riden lite då och då, promenader och massa gos :) Men nu va de dags, hon har de br anu så för hennes skull är jgaa glad men de är så sjukt jobbigt. Känsn fortf inte verkligt. Men nu betar hon på trapalanda, inga mer onda ben lr rinnande ögon, bara massa grönt gräs och alla gamla kompisar :')
Vila i frid Minus, kommer allid älska och sakna dig '
YYYYYYYYYYYYY
Minuett
*1980
U2008.12.14
YYYYYYYYYYYYY
23 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/fuuckthereality/307202668/
Visa toppen
Show footer