May
Thursday 1 January 2009 photo 1/1
|
jag saknar inte
dom vänner jag haft
det stör mig inte ens
att dom sitter kvar i sina egna skuggor
där dom aldrig kan blomma
aldrig slå ut
och jag hör att det är nyårsnatt
himlen svider av fyrvekerier
och vissa tror på gud
andra tror på en sten
gömd bland brännässlornma i ett dike
det enda jag vet
är att vi ingenting vet
och vad är värst
missljudet av lögner
det tomma skramlet av sanningar
eller själva rundgången
att allt bara fortsätter och fortsätter
ser även du vad som har hänt
och håller på att hända runt omkring oss
kan också du säga att du är lycklig
över att slippa vara med längre
Mozart regnar bort i sin grav
Hank Williams i sin
och jag steg av tåget i Rom
eller var det i Denver
den enda jag kunde vara säker på
var att någonstans fanns en bar
som strålade av
alkohol kaffe och cigaretter
det enda jag visste
var att någonstans låg en kvinna med hökblick
låg med klorna om täcket och väntade
det enda jag kunde vara säker på
var att fotspåren jag följde
plötsligt skulle upphöra i sanden framför mig
som om någon skingrat sig själv
och förvandlats till vind
kvarr fanns bara det viktiga
det som allt bygger på
det du inte kan se med din blick
inte röra vid med din hand
dom vänner jag haft
det stör mig inte ens
att dom sitter kvar i sina egna skuggor
där dom aldrig kan blomma
aldrig slå ut
och jag hör att det är nyårsnatt
himlen svider av fyrvekerier
och vissa tror på gud
andra tror på en sten
gömd bland brännässlornma i ett dike
det enda jag vet
är att vi ingenting vet
och vad är värst
missljudet av lögner
det tomma skramlet av sanningar
eller själva rundgången
att allt bara fortsätter och fortsätter
ser även du vad som har hänt
och håller på att hända runt omkring oss
kan också du säga att du är lycklig
över att slippa vara med längre
Mozart regnar bort i sin grav
Hank Williams i sin
och jag steg av tåget i Rom
eller var det i Denver
den enda jag kunde vara säker på
var att någonstans fanns en bar
som strålade av
alkohol kaffe och cigaretter
det enda jag visste
var att någonstans låg en kvinna med hökblick
låg med klorna om täcket och väntade
det enda jag kunde vara säker på
var att fotspåren jag följde
plötsligt skulle upphöra i sanden framför mig
som om någon skingrat sig själv
och förvandlats till vind
kvarr fanns bara det viktiga
det som allt bygger på
det du inte kan se med din blick
inte röra vid med din hand
Visa toppen
Show footer